Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fosfatider, fosfolipider - Fosfaturi - Fosfatvärde - Fosfen - Fosfider - Fosfin - Fosfit - Fosfolipider - Fosfonium-salter, -jodid, -klorid - Fosfor, P
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOSFATURI
lamin (aminoetylalkohol) ingår i st.f. kolin.
Sfingomyelin erhålles lättast från hjärnans
vita substans. I molekylen ingår fosforsyra samt
baserna kolin och sfingosin. Sfingomyelinets
fettsyra varierar; både mättad och omättad syra kan
ingå. Denna f. kristalliserar lätt och utmärker sig
genom sin svårlöslighet i eter. — F. förekomma i
alla celler, särsk. rikligt i nervsubstansen, och äro
sålunda för den levande substansen mycket viktiga
beståndsdelar. Vissa skäl tala för att cellerna äro
omgivna av en hinna, bestående av f., kolesterin
och fett. I övrigt känner man föga med säkerhet
om dessa ämnens funktion i organismen. Wk.
Fosfaturi’, med., dets. som alkalinuri*.
Fosfatvärde, lantbr., se Laktatmetoden.
Fosfe’n (till grek, fos, ljus), psykol.,
synhallucination. Se Hallucination.
Fosffder, kem., fosfors* metallföreningar.
Fosfi’n. i) F., gasformigt fosforväte,
PH3, uppstår genom direkt förening mellan fosfor
och väte el. genom sönderdelning av fosfider,
fosforns metallföreningar. Färglös, högst giftig
gas med rutten lukt, som förbrinner till
fosforsyra. Kalciumkarbid innehåller alltid något
kal-ciumfosfid, Ca3P2, varför den därav vid inverkan
av vatten bildade acetylengasen, som i sig själv
är nästan luktlös, luktar f. Från f. kan genom
substitution av väte med organiska radikaler en
hel serie baser härledas, vilka stå i en viss
analogi till kvävebaserna, härledda ur ammoniak, NH3.
I analogi med ammoniak, som med halogenväte
bildar ammoniumsalter, bildas av f. och
halogenväte fosfoniumsalter, t.ex. PH4C1,
fosfo-niumklorid, och PH4J, fosfoniumjodid. El.
2) F. el. c h r y s a n i 1 i n, ett akridinfärgämne,
som färgar ull och silke i neutralt bad och
tannin-betad bomull gult.
Fosfi’t, kem., fosforsyrlighetens salter (se Fosfor).
Fosfolipi’der, kem., se Fosfatider.
Fosfo’nium-salter, -jodid, -klorid, kem., se Fosfin.
Fosfor [fås’-] (av grek. fosfor’os, ljusbringande),
grundämne, betecknat P (lat. pho’sphoros), atomvikt
31,02, atom-nr 15, förekommer i naturen så gott som
uteslutande i form av fosforsyrade salter,
huvudsaki. som kalciumfosfat, fosforit, Ca3(PO4)2, och
apatit. Kalciumfosfat o.a. fosfat förekomma i de
lösa jordlagren och äro viktiga näringsmedel för
växterna. I djurorganismen finnas många viktiga
f.-föreningar; så är kalciumfosfat
huvudbeståndsdelen i benaska, och hjärn- och nervsubstanserna
äro särsk. rika på f. F.-föreningarna avskiljas
åter genom exkrementen. De s.k. koproliterna
äro förstenade exkrement av djur från tidigare
perioder och bestå till största delen av
kalciumfosfat. En stor del av de nuv. fosfattillgångarna
i regnfattiga delar av jorden, ss. Nordafrika och
kusterna av Peru, äro guanobildningar av sådant
ursprung. — F. upptäcktes 1669 av alkemisten
Brand i Hamburg vid försök att framställa guld
genom destillation av intorkad urin. F.
fram-ställes genom upphettning av fosforit el. benaska
med kol och kvartssand, SiO2. Därvid frigöres
f., som avdestilleras och uppsamlas under vatten;
det kommer vanl. i handeln i form av
fingertjocka stänger. F. förekommer i flera
modifikationer, av vilka de viktigaste äro gul (vit) och
röd f. G u 1 f. smälter vid 44^1 och kokar vid
287°; spec.v. 1,8. Gul f. är olöslig i vatten,
lätt-löslig i kolsvavla, reagerar ytterst energiskt och
antänder sig själv i luften, varför den måste
förvaras under vatten; förbrinner med gulvit låga
till pentoxid. Karakteristiskt för gul f. är, att
den lyser i mörkret, då den kommer i beröring
med luft. Fenomenet beror på en långsam
oxidation av f. och kallas kemiluminescens.
Gul f. är mycket giftig; 0,05—o,t g är dödlig dos.
Brinnande gul f. alstrar på huden mycket
svår-läkta brännskador (se Fosforskador). Röd f.
erhålles genom upphettning av gul f. utan
lufttillträde till c:a 260°. Röd f. är oskadlig och
betydligt mindre reaktionskraftig, är olöslig i
kolsvavla; spec.v. 2,2. Gul f. har på gr. av sin
giftighet mycket ringa användning. De gamla, nu
förbjudna fosfortändstickorna* innehöllo gul f. I
den moderna krigföringen användes gul f. som
rökbildnings- och brandstiftningsämne i
projektiler och bomber. För bekämpande av
stridsvagnar användas s.k. brännflaskor, innehållande bl.a.
gul f. Röd f. användes i stor mängd inom
tänd-sticksindustrien. Säkerhetständstickornas
knoppsats innehåller en lättantändlig substans, i
huvudsak svavelantimon och kaliumklorat, plånsatsen
innehåller bl.a. röd f., glaspulver och brunsten.
Genom gnidningen omvandlas röd f. i gul f., som
antänder knoppsatsen. — F. ger två oxider,
tri-oxid och pentoxid. Fosfortrioxid,
fosfor-syrlighetsanhydrid, P2O3, erhålles vid
förbränning av f. vid inskränkt lufttillträde som
en vaxliknande massa. Fosforpentoxid,
fosforsyre anhydrid, P2O5, erhålles som
en snöliknande massa vid förbränning av gul f.
vid rikligt lufttillträde och är det kraftigast
vat-tenabsorberande medel man känner, varför den
användes som torkmedel samt för att avlägsna
vatten ur kemiska föreningar, särsk. inom den
organiska kemien. De oxiderna motsvarande
hyd-raten äro fosforsyrlighet och fosforsyra. F o
s-forsyrlighet, H3PO3, som lättast framställes
genom hydrolys av fosfortriklorid, utgöres av
färglösa kristaller, som äro lättlösliga i vatten;
kraftigt reduktionsmedel. Den ger två serier salter,
primära och sekundära fosfit. Fosforsyra
existerar i tre olika former, orto-, pyro- och
me-tafosforsyra. Ortofosforsyra, H3PO4,
erhålles genom att oxidera f. med salpetersyra,
tekniskt huvudsaki. genom att sönderdela
kalciumfosfat med utspädd svavelsyra el. enl. Liljenroth
genom inverkan av vattenånga på f. vid 6oo°,
kristalliserar i vattenklara, hårda kristaller, som
sönderflyta i luften; är blandbar med vatten i alla
förhållanden och förekommer i handeln som en
sirupös koncentrerad lösning (80—90 °/o).
Ortofos-forsyran, en trebasisk syra, ger tre serier salter,
primära, sekundära och tertiära fosfat*.
Upphettas ortosyran till 200—3000, avger den vatten
och övergår i pyrofosforsyra, H4P2O7. Vid
starkare upphettning bildas metafosforsyra,
HPO3. — Ledes torr klorgas över smält gul f.,
förbrinner f. till fosfortriklorid, PC13, en i
fuktig luft rykande vätska, kokpunkt 75% som av
klor överföres i fosforpentaklorid, PC15,
en i rent tillstånd vit kristallmassa. F o s
forox i k 1 o r i d, POC13, en färglös, ljusbrytande
vätska, framställes genom inverkan av pentaklo-
— ni —
— 112 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
