Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fosfor, P - Fosfor (fysik) - Fosforbrandbomb - Fosforbrons - Fosforbrännsår - Fosforescens - Fosforförgiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOSFORFÖRGIFTNING
rid på oxalsyra. F:s klorföreningar användas
inom den organiska kemien som kloreringsmedel.
Bland f:s sulfider, som erhållas vid
sammansmältning av svavel och f. i kolsyreatmosfär, märkes
den s.k. fosforseskvisulfiden, P4S3, som
förr användes för framställning av tändstickor.
F. ger tre föreningar med väte, näml,
gasformigt fosforväte, PH3, även kallat f o s f i n*,
flytande fosforväte, P2H4, och fast
fosforväte, som enl. nyare undersökningar är en
adsorptionsförening av PH3 och fosfor. F. bildar
med de flesta metaller föreningar, s.k. f o s f
i-d e r, t.ex. Ca3P2. Lj.
Fosfor [-å’r], fys., se Fosforescens.
Fosforbrandbomb, se Flygbomb och Fosforskador.
Fosforbrons, legering av koppar och tenn, som
vid framställningen desoxiderats med fosfor (se
Brons). Denna behandling avser att ur den smälta
legeringen avlägsna de små kvantiteter syre, som
inkomma vid smältningen genom oxidation av
metaller. En fullgod f. bör i färdigt skick endast
innehålla spår av fosfor. Fosfortillsatsen göres
vanl. i form av fosforkoppar, innehållande
c:a io°/o fosfor, vilken framställes genom
reduktion av fosforsyrad kalk med kol i närvaro av
kiselsyra (kvarts) och metallisk koppar. IS.
Fosforbrännsår, se Fosforskador.
Fosforescens [-Jens’ el. -sens’] (till fosfor och
lat. verbändelsen -e’scere, som uttrycker inträdande
handling), fys., ett fenomen, som består däri, att
vissa substanser under inverkan av olika slags
strålning ha förmågan att absorbera denna för
att sedan efter längre el. kortare tids förlopp
återutsända den absorberade energien i form av
ljusstrålning (jfr Fluorescens och Luminiscens).
F.-fenomenet blev mera allmänt känt först genom
upptäckten av den s.k. bolognesiska lysstenen*.
Dylika lysstenar, som efter föregående bestrålning
själva förmådde lysa i mörker, kallades
fosforer, varav f.-fenomenet erhöll sitt namn. Det vid
grundämnet fosfor, som senare upptäcktes,
förekommande ljusfenomenet är ej f. utan ett slags
kemiluminescens. — Typisk f. påträffar man
hu-vudsakl. vid fasta kroppar, som bestå av ett i och
för sig icke luminescerande grundmaterial, vilket
”aktiveras” genom tillsats av ett likaledes icke
luminescerande ämne, båda merendels av oorganiskt
ursprung. Den erforderliga mängden av det
aktiverande ämnet är i allm. försvinnande liten (c:a
o,oooi °/o el. mindre). Man känner numera ett stort
antal fosforer, dels naturliga, dels konstgjorda.
För framställning av de senare ange olika
forskare olika recept. Men en nödvändig förutsättning
för brukbarheten av dessa är, att man vid
uppställandet och vid användandet av desamma brukar
kemiskt rena substanser, då som ovan nämnts
små mängder föroreningar kunna vara av
avgörande betydelse för f. Som grundmaterial spec.
lämpliga ämnen äro sulfiderna, oxiderna och
sele-niderna av alkali jordmetallerna (Ca, Sr, Ba),
kal-ciumfluorid, zinksilikat, aluminiumoxid och
borni-trid. Tillsatsämnet är vanl. en förening,
innehållande en tung metall. För varje fosfor består det
emitterade ljuset av ett karakteristiskt
bandspektrum. — F.-fenomenet och dess orsaker ha studerats
av en hel rad forskare, bland vilka framför allt
må nämnas A. E. Becquerel och P. Lenard. För
de kristalliniska fosforerna föreställer man sig
vanl. numera, att aktiveringen betingas av
störningar i den naturliga gitterstrukturen hos
grundmaterialet genom närvaron av de aktiverande
atomerna. Lenard har studerat f. vid en mängd
amorfa fosforer, s.k. lenardfosforer, och
utvecklat en teori för f. vid dessa. Enl. denna finnas
i substanserna komplexa molekyler, s.k. centra,
var och en innehållande tusentals atomer,
däribland vanl. endast en atom av den verksamma
tunga metallen. Vid bestrålningen avskiljes en
elektron från komplexet, vilket ger sig till känna
genom en stegring av den elektriska
ledningsförmågan under bestrålningen. Då elektronen efter
någon tid återvänder till sitt normalläge, äger
ljusemissionen rum. — Vid många substanser är
f. av mycket kort varaktighet. För att hos dessa
konstatera f. el. för att bestämma lystiden av
densamma användes ett av Becquerel konstruerat
s.k. fosforosko p, vilket består av två
parallella, cirkulära metallskivor, vridbara kring en
gemensam axel genom skivornas mittpunkter. I
båda skivorna finnas sektorformiga, ej mitt emot
varandra belägna utskärningar av variabel
sektorvinkel. Den fosforescerande substansen
placeras mellan skivorna, belyses genom
sektoröppningarna i den ena skivan och betraktas genom
utskärningarna i den andra. Genom att ändra
rotationshastigheten och sektorstorleken avpassar
man så, att substansen synes lysa likformigt.
Härav kan lystiden bestämmas. F. är i hög grad
beroende av yttre omständigheter, framför allt
av temp. Temp.-sänkning medför i allm. en
minskning av emissionsförloppets hastighet,
medan temp.-höjning åstadkommer ett uppblossande
av relativt stark ljusemission av kort
varaktighet. Bestrålning av den aktiverade substansen
med rött el. infrarött ljus har samma effekt som
en temp.-höjning. Man har härpå grundat en
metod för fotografering inom detta
spektralom-råde. En annan praktisk användning av
f.-fenomenet är s.k. lysfärg, som brukas på
”självlysande” urtavlor på väckarur, t.ex. Balmains
lysfärg, som väsentligen består av kalciumsulfid
och ger en utpräglad f. — Litt.: P. Pringsheim,
”Fluorescenz und Phosphorescenz im Lichte der
neueren Atomtheorie” (3 Aufl., 1928); ”Handbuch
der Experimentalphysik”, 23 (s.å.). Re.
Fosforförgiftning. Akut f. har varit en av de
vanligaste förgiftningsformerna i Norden,
beroende på den stora användning detta gift haft som
fosterfördrivningsmedel och i självmordssyfte.
Fosfor kunde också lätt anskaffas, så länge
fosfortändstickor voro i allmänt bruk. Fall av f.
förekomma numera sällan. Vid akut f. inträda
sjukdomssymtomen hastigt och bestå i magsmärtor
och uppkräkningar av fosforluktande,
kaffesump-liknande massor, som i mörker lysa på gr. av
fosforhalten, samt ängslan och oro. Efter någon
dag tillkommer gulsot, blödningar uppträda från
njurarna och hos gravida från livmodern, åtföljda
av abortering. Därefter tillstöta delirier och
som-nolens, och döden inträder oftast på 3æ—9:e
dagen. Emellanåt kan dock ett tillfrisknande
småningom ske. Vid obduktionen finner man
dege-nerativa fettinfiltrationer* i mycket stor
utsträckning, bl.a. i levern, akut gul leveratrofi, i hjärtat
— 113 —
— 114 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
