Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fosforförgiftning - Fosforister - Fosforit - Fosforkoppar - Fosforlevertran - Fosfornekros - Fosforos - Fosforoskop - Fosfor-oxiklorid, -pentaklorid, -pentoxid - Fosforsalt - Fosforseskvisulfid - Fosforskador - Fosfor-syra, -syreanhydrid, -syrlighet, -syrlighetsanhydrid, -triklorid, -trioxid - Fosfortändstickor - Fosforväte - Fosforylering - Fosgen - Fosie - Fosite - Foslie, Mikael
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOSFORISTER
tigrering av muskulaturen och ett starkt avdöende
av njurkanalerna. Behandlingen vid f. består i
intensiva och långvariga magsköljningar el.
kräkmedel, dessutom upplivande medel. Däremot får
man icke giva mjölk, ricinolja el. andra
fosforlösande vätskor. — Kronisk f. träffar oftast
arbetare i fabriker, där fosfor ingår i
arbetsmaterialet, framför allt då tidigare i tändsticksfabriker.
Giftet utgöres här av fosforångor. Härvid uppträda,
ofta först efter år, benförtjockningar på underkäken,
i vilka senare varbildningar uppkomma (se
Benröta), som kunna föra till avdöende och
bortstöt-ning av stora delar av benet (fosfornekros).
Under kirurgisk behandling kan en läkning ske,
men först och främst måste man tillse, att
patienten icke vidare utsättes för de giftiga
fosforångorna. T.Hn.
Fosforis’ter, benämning på de svenska
romantikerna, särsk. på den uppsalakrets, som med
Atter-bom i spetsen utgav tidskr. ”Phosphoros”* (varav
namnet), och på de förf., som senare slöto sig
till den Motståndare till denna riktning brukade
namnet för att beteckna förf., som skrevo dunkelt
och svulstigt. Se även Elegant-tidning.
Fosfori’t, miner., jordiga el. täta, vanl. orena
former av apatit med 15—40% fosforsyra, P2O5. F.
förekommer i sedimenten som oregelbundna,
konkretionära klumpar, som sammanhängande fasta
bankar el. lösa massor, i regel av tydligt organiskt
ursprung (från ben, tänder, fosfatskal el.
kopro-liter). Färgen är brun, svart, grå el. vit. F. har
stor ekonomisk betydelse som råvara för
framställning av fosfatrika gödningsmedel.
Huvudproducenter äro Nordafrika (Tunisien—Marocko)
samt USA. F. ersättes i allt större utsträckning
av kristallin apatit. Hdg.
Fosforkoppar, se Fosforbrons.
Fosforlevertran, se Fiskolja.
Fosfornekros, se Fosforförgiftning.
Fo’sforos (grek. Fosfofos, ljusbringaren, motsv.
lat. Lu’cifer), grek, myt., morgonstjärnan
(aftonstjärnan: Hes’peros*}, enl. Hesiodos son till Eos,
morgonrodnadens gudinna.
Fosforoskop [-å’p] (till grek. skopei’n, se), se
Fosforescens.
Fosfor-oxiklori’d, -pentaklori’d, -pentoxi’d, kem.,
se Fosfor.
Fosforsalt, sekundärt natriumammoniumfosfat
NaH4NHPO4 + 4H2O, användes vid analys på
torra vägen. Vid upphettning, som lättast
företages med en liten mängd f. på en platinatråd,
övergår f. i natriummetafosfat, som bildar en
klar pärla, vilken löser många metalloxider
under bildning av karakteristiskt färgade föreningar.
Fosforseskvisulfi’d, kem., se Fosfor.
Fosforskador. Under 2:a världskriget användes
fosforbrandbomber i stor utsträckning för
hem-ortsbekämpningen, varför behandlingen av f.
blivit en förstarangsfråga inom krigssjukvården.
F. karakteriseras som en svår tredjegrads
förbränning, följd av en synnerligen intensiv smärta.
Orsaken härtill är, att f. uppkomma genom en
kombination av förbränning och etsning. När
fosfor brinner, bildas fosforpentoxid, som med
vatten ger fosforsyra, vilken etsar brännytan. —
Den första behandlingen är snabbast möjliga
släckning av branden samt avlägsnande av
kvar
— 115 —
varande fosfor och fosforsyra. Fosforbranden
måste släckas med vatten och oförstörd fosfor
hållas fuktig, så att den icke på nytt antändes.
Den fortsatta behandlingen består i att fosforn
avlägsnas, vilket sker under vatten, ev. försatt
med bikarbonat el. soda, genom skrapning med
skedar, spatlar e.d. All fosforn kan dock ej
avlägsnas mekaniskt, utan i brännytan kvarsitter
alltid s.k. restfosfor, som ger sig till känna genom
utveckling av vit rök, vitlöksliknande doft och
fosforescens i mörker. Restfosforn
oskadliggö-res, genom att brännytan tvättas med 1 °/o
lösning av kaliumpermanganat i en 5 °/o lösning av
natriumbikarbonat, varefter lägges fuktigt förband
med samma lösning. Behandlingens huvudsyfte
blir sedan att hindra infektion av brännytan
(sul-fatiazol, kloramin e.d.). Garvsyrebehandling är
icke lämplig. Läkning kan påräknas efter c:a 6
veckor, varvid dock fula ärrbildningar kvarstå.
Den personal, som avdelas att omhänderha första
vården av f., måste arbeta iförd fuktiga
gummihandskar, fuktigt munskydd och helst även
skyddsglasögon. Lj.
Fosfor-syra, -syreanhydri’d, -syrlighet,
-syrlig-hetsanhydri’d, -triklori’d, -trioxfd, kem., se Fosfor.
Fosfortändstickor, tändstickor, i vilkas tändsats
gul fosfor ingår, uppfunnos i början på
1800-talet, sedan fosforns egenskap att tända genom
friktion blivit känd. På gr. av den gula fosforns
stora giftighet och eldfaran genom f:s
lättantänd-lighet förbjöds i de flesta kulturländer efter hand
all försäljning av f., i Sverige från l/i 1901. Jfr
Tändstickor.
Fosforväte, kem., se Fosfor.
Fosforyle’ring, kem., förestring med fosforsyra.
Fosgen [-je’n], COCL, framställes av klor och
koloxid vid närvaro av aktivt kol som katalysator.
Namnet kommer därav, att nämnda reaktion
påskyndas vid inverkan av ljus (grek, fos; se
Fotokemi). F. är en gas, som vid 8° kondenseras till
en färglös vätska. Tekniskt användes den som
utgångsmaterial för framställning av ett flertal
organiska föreningar, färgämnen och läkemedel.
F. är mycket giftig och räknas till en av de
farligaste stridsgaserna*.
Fosie, till Vi 1931 sn och municipalsamhälle i
Oxie hd, Malmöhus län, s.ö. om Malmö, numera
inkorporerade med denna stad. Vi 1930 hade
socknen vars areal var 12,87 km2, 7,279 inv., varav 4,097
1 municipalsamhället. — Namnet innehåller en
form av subst. hög, om syftande på gravhög el.
naturlig förhöjning är ovisst; förra leden är
otolkad (jfr J. Sahlgren, ”Hälsingborgstraktens
ortnamn”, i ”Hälsingborgs historia”, 1, 1925, sid. 123
f., och J. Palmér, ”Skånska ortnamn”, i ”En
bok om Skåne”, I, 1936, sid. 117). Sockennamnet
skrevs 1346 fosøghæ. J.C.;Er.
Fo’site, myt., se Forsete.
Foslie [fås’li], Af i k a e 1 Heggelund, norsk
botanist (1855—1909), konservator vid Tromsö
museum 1885, vid vetenskapssällskapets museum i
Trondheim 1892. F. utgav talrika arbeten över
havsalgernas systematik och var samtidens
främste kännare av kalkalgerna. Av hans arbeten
märkas ”Über die Laminarien Norwegens” (i
”For-handlinger i Videnskabs-Selskabet i Christiania”,
1884), ”Contribution to the knowledge of the ma-
— 116 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
