Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fostbrödralag - Fostbrödrasaga - Foster - Foster, Stephen Collins - Foster, Sir Michael - Foster, Sir Georges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOSTBRÖDRASAGA
gående av f. uppskars en jordtorva, så att dess
ändar hängde fast vid jorden och mitten uppbars
av ett spjut. Härunder blandade kontrahenterna
blod med varandra och med mullen samt
bekräftade med ed det ingångna förbundet. Åtskilliga
dylika fosterbrödrapar äro kända från forntiden
(se Fostbrödrasaga). Motsvarigheter finnas även
utanför den germanska världen. Jfr
Blodsförbund. E.H.
Fostbrödrasaga, en av de s.k. släktsagorna från
n.v. Island. Den handlar om skalderna Torgeir
Havarsson (d. 1024) och Tormod Kolbrunarskald*,
deras fostbrödraskap och Tormods hämnd i
Grönland över Torgeirs dråp. Sagan lämnar en
förträfflig karakteristik av de sinsemellan mycket
olikartade fosterbröderna och innehåller viktiga
bidrag till kännedomen om det fornnordiska
fost-brödralagets natur och historia. Utg. 1925—27 av
Björn K. porölfsson.
Foster. Hos däggdjur och människa kvarstannar
det befruktade ägget i moderns kropp och
utvecklas där, tills den nya individen är tillräckligt
utvecklad att föra en tillvaro, skild från modern.
Under denna tid, från havandeskapets början till
födelsen, kallas den f. (foètus, fetus). Denna tid
är i allm. längre, ju större och högre utvecklat
djuret är. Hos människan räcker den ung. 9
ka-lendermån. el. 10 ”havandeskapsmån.” på jämna
4 veckor, d.v.s. 40 veckor. —- Till en början kan
människofostret till sin yttre form knappt skiljas
från ett djurfoster, men redan i 2:a mån. har det
antagit mänsklig gestalt, ehuru huvudet ännu är
oproportionerligt stort i förhållande till den
övriga kroppen. Dess tillväxt är mycket snabb. I
slutet av i:a mån. är fostret ung. 1 cm långt, i 2:a
mån 2—4 cm (2X2), i 3:e 9 cm (3X3), i 4:e 16 cm
(4X4), i 5:e 25 cm (5X5), i 6:e 30 cm (6X5), i 7:e
35 cm (7X5), i 8:e 40 cm (8X5), i 9æ 45 cm (9X5)
och i io:e mån. 50 cm (10X5). Längden motsvaras
då av en vikt av c:a 3 kg. F. kallas då f u 11 g å n
g-e t. Även ett ofullgånget f. kan leva, om
det födes efter den 28:e veckan (förtidsbörd).
Födes det före denna tid (a b o r t el. missfall),
dör det snart efter förlossningen. — F. ligger
inneslutet i ägghinnorna, som äro fyllda med
fostervatten, och detta förutsätter särskilda
anordningar för f:s liv. Det för andningen
nödvändiga syret tillföres f. från moderns blod genom
moderkakan (placen’ta) och navelsträn
g-e n. F. kan alltså liknas vid en dykare, som är
nedsänkt i vattnet och får sitt syre genom slangen.
Om något hinder för syretillförseln uppstår, t.ex.
genom tillklämning av navelsträngen, råkar f. i
fara att kvävas (a s f y x i), vilket visar sig genom
påverkan av fosterljuden* samt avgång av
barnbeck (meco’nium) från f:s tarm.
Fortsätter tillklämningen tillräckligt länge, tvingas f. till
andningsförsök och dör då drunkningsdöd. Sin
näring får f. likaledes vid moderkakan och
navelsträngen, och denna väg användes även att från
f. bortföra produkterna av dess ämnesomsättning.
En livlig och oavbruten växelverkan råder alltså
under hela havandeskapet mellan moder och f.,
vilken i vissa fall leder till sjukliga rubbningar
hos båda. F. intar i fostervattnet en relativt ledig
hållning, som medgiver fria rörelser av armar
och ben. Dessa fosterrörelser* börja
upp
fattas av modern ung. i 5:0 mån. F:s blodomlopp
visar egendomliga avvikelser från den vuxnes,
beroende på att f. icke andas och icke utför något
annat arbete än fosterrörelserna. Mellan båda
hjärtförmaken finnes en öppen förbindelse (ovala
hålet) och likaledes mellan lungpulsådern och
stora kroppspulsådern (botalliska gången).
Resultatet härav blir följ. Från navelsträngen ledes det
i moderkakan syrsatta blodet dels till levern, som
hos f. är mycket stor, dels till nedre hålvenen,
där det blandas med blodet från nedre
extremite-terna och bukorganen. Sedan det hunnit till h.
förmaket och där blandats med blodet från
huvudet och övre extremiteterna, ledes det dels till h.
kammaren, dels till v. förmaket genom det ovala
hålet. Det blod, som passerat h. kammaren,
kommer endast till en ringa del till lungorna, största
delen avledes genom botalliska gången till stora
kroppspulsådern. Följden av denna anordning blir
alltså, att lungorna, som icke användas före
födelsen, få endast ringa blodtillförsel samt att
blodet i den övriga delen av kroppen blir endast
ofullständigt syrsatt. Endast levern får syrsatt blod
direkt från moderkakan, vilket tyder på detta
organs stora betydelse för organismen redan vid
denna tidiga period av människans liv. — Jfr
Fosterutveckling. E.E-M.
Jur. F., människofröet, det befruktade
kvinnoäg-get i moderlivet, räknas icke som en rättsligen
erkänd, självständig s.k. juridisk person; det
saknar s.k. rättsförmåga men åtnjuter straffrättsligt
skydd (se Fosterfördrivning och Barnamord) samt
är s.k. potentiellt arvsberättigat, d.v.s. det tager
arv, om det avlats före arvlåtarens död och
därefter framfödes med liv.
Foster [fås’ta], Stephen Collins,
amerikansk poet och tondiktare (1826—64), född i
Pennsylvania. F. var autodidakt och lärde sig
sin konst av negrerna, vilkas karakteristiska
tonfall och rytmer (t.ex. synkoperna och the blue
third), spirituals, han utnyttjade i egna sånger.
F. var en bohem, och trots äktenskap med en
förnäm dam sjönk han allt djupare, övergavs av
hustru och dotter samt dog i misär efter en
olyckshändelse. Medan han själv blott tänkte på
den tillfälliga förtjänst han kunde få genom att
sälja sina sånger, gav hans förläggare ut dem i
milliontals ex. och förtjänade förmögenheter på
hans genialitet. Bland hans mest kända sånger
märkas ”My old Kentucky home”, ”Oh!
Susanna!”, ”Old Uncle Ned”, ”Nelly was a lady”, ”Old
black Joe” samt den kanske mest populära, ”Old
folks at home”. — Litt.: H. V. Milligan, ”S. C.
F.” (1920). P.L.
Foster [fås’ta], Sir M i c h a e 1, engelsk fysiolog
(1836—1907), prof, i Cambridge 1883—1903; ständig
sekr. i Royal Society 1881—1903. F. är mest känd
för sin framstående lärarverksamhet och som förf,
till ”Textbook of physiology” (1876), ett
standardarbete inom den fysiologiska litteraturen.
Foster [fås’ta], Sir Georges Eulas,
kanadensisk politiker (1847—1931), urspr. lärare och prof,
i klassiska språk vid New Brunswicks Univ., 1882
medl. av Canadas parlament, 1921 senator. F. var
en av ledarna för Canadas konservativa parti och
hade vid upprepade tillfällen säte i konservativa
kabinett, bl.a. som finans- och handelsminister
— 123 —
— 124 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
