Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Foster, Sir Georges - Foster, William Trufant - Fosterbarn - Fosterbarninspektör - Fosterbeck - Fosterbjudning - Fosterfördrivning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOSTERFÖRDRIVNING
samt tf. premiärminister. 1919 var han
kanadensisk delegat vid fredskongressen, senare i Nat.
förb:s generalförsamling. F. var en
utomordentligt ivrig imperialist och spelade som sådan en
stor roll för Canadas militära ansträngningar
under i:a världskriget. B.
Foster [fås’ta], William Trufant,
amerikansk ekonom och pedagog (f. 1879). F. har tills,
med W. Catchings* skrivit flera arbeten rörande
penning- och konjunkturpolitik (från 1923).
Tidigare hade han författat läroböcker i skilda ämnen.
Fosterbarn. Intill 1917 var i Sverige f:s
familje-rättsliga ställning icke närmare reglerad i lag. Den
rättsliga verkan av omhändertagande av annans
barn bestod emellertid däri, att fosterföräldrarna
blevo skyldiga att sörja för barnets uppehälle
och uppfostran och fingo en viss bestämmanderätt
över det. Men barnet fick ej fosterföräldrarnas
sociala ställning, ej heller arvsrätt efter dem, och
de naturliga föräldrarna hade rätt att när som
helst, även i strid mot överenskommelse i annan
riktning, återtaga barnet. Genom adoptionslagen
1917 blev det möjligt att upptaga barn som eget
med den verkan, att förhållandet mellan adoptant
och f. (adoptivbarn) fick i allt väsentligt samma
innebörd som mellan naturliga föräldrar och barn
(se Adoption). På gr. av bestämmelser i 1917 och
1920 års lagar om barn utom och i äktenskapet
(se Barnlagarna) kan i särskilda fall
föräldramakten, vårdnaden, av domstol överflyttas på en
utomstående, t.ex. då båda föräldrarna äro döda.
Förhållandet mellan en förmyndare med sådan
befogenhet och f. är tydligen i mycket
överensstämmande med förhållandet mellan föräldrar och barn.
Beträffande andra slag av f. än adoptivbarn och
sådana, som stå under särskild förmyndares
vårdnad, finnas inga bestämmelser av familjerättslig
natur. Deras ställning regleras av den sociala
lagstiftningen, särsk. 1924 års lag om samhällets
barnavård (se Barnavårdslagar), genom vilken
tillsynen av f:s vård överflyttades på
barnavårdsnämnden*. Med f., som sålunda stå under
barnavårdsnämndens särskilda tillsyn, förstås enl.
lagen alla barn under 16 år, som mot ersättning
fostras hos annan än föräldrar el. särsk. förordnad
förmyndare, vilken har vårdnaden om barnet, samt
barn i nämnda ålder, som intagits i barnhem,
oavsett om ersättning härför utgår el. ej. I fråga om
barn, som vistas hos andra än föräldrar el.
förmyndare, kan barnavårdsnämnden dock även i fall,
där ingen ersättning utgår, om så skulle anses
behövligt, besluta, att barnet skall anses som f. och
således ställas under kontroll. Alla, som mottaga
f., äro skyldiga att härom göra anmälan hos
barnavårdsnämnden, och barnavårdsnämnden skall,
såvida den ej äger noggrann kännedom om
hemmet, ofördröjligen låta undersöka detsammas
beskaffenhet. Den tillser, att f. erhålla
tillfredsställande vård och uppfostran, och skall genom
lämpliga föreställningar söka åstadkomma rättelse av
ev. rådande missförhållanden. Sker ej rättelse,
kan barnavårdsnämnden ålägga barnafostraren
att lämna barnet och förbjuda vederbörande att
vidare mottaga f. Gäller det barnhem, måste
åtgärden dock underställas länsstyrelsen. Enl. k.f.
29/s 1931 får numera enskild person ej upprätta
barnhem utan tillstånd av länsstyrelsen. Utan
— 125 —
barnavårdsnämndens tillstånd må ej heller någon
till vård mottaga mer än högst 2 f. i ålder under
1 år. C.G.H.;af K.
Fosterbarnsinspektör, person, som av
barnavårdsnämnd utsetts att å nämndens vägnar öva
tillsyn över fosterbarn och fosterhem. F. (tidigare
fosterbarnsinspektriser, emedan de
regelmässigt äro kvinnor) ha sedan länge funnits i
större städer men ha genom 1945 års ändringar
i barnavårdslagen fr.o.m. 1946 blivit obligatoriska
överallt. F. skola dels kontrollera barnets vård
i fosterhemmet, dels vid behov göra framställning
hos barnavårdsnämnden om att barnet skall
komma i åtnjutande av lämplig undervisning el.
yrkesutbildning. Större kommuner ha heltidsanställda
f., men i de flesta fall innehas uppdraget som
bisyssla av distriktssköterskor el. andra (K. m:ts
stadga om fosterbarnsvård och fosterbarnskontroll
22/e 1945)- Se vidare Fosterbarn. Å.E.
Fosterbeck, dets. som barnbeck*.
Fosterbjudning, barnmorskomas uttryck för
fostrets läge under havandeskapet* och
förlossningen.
Fosterfördrivning {abortus provoca’tus). I
straffrättslig mening föreligger f., när fostret med
konstlade medel uppsåtligen bringas om livet i andra
fall, än då åtgärden förklarats tillåten vid
prövning i den ordning, som stadgas i lagen 17/e 1938,
med ändringar 23/s 1941, 12/g 1942 och 17/s 1946,
om avbrytande av havandeskap (se Abortlag).
Föremålet för f. är ett foster alltifrån det ögonblick,
då det befruktade ägget vidfästes livmodern, till
födelseaktens början. Straffet för f. är olika,
allteftersom åtgärden vidtages av kvinnan själv el.
av annan och i sistnämnda fall strängast, då f.
sker mot kvinnans vilja. Även försök till f. är
straffbart. För åtal mot kvinnan själv fordras
numera tillstånd av JK; anställes åtal, kan kvinnan
frias från straff, när omständigheterna äro
synnerligen mildrande. — F. är känd alltsedan
forntiden; Hippokrates vill t.ex., att läkarna skola
avlägga ed att ej befatta sig därmed. Även hos
naturfolken förekommer f. i stor utsträckning. I
våra dagar har f. ofantligt ökat i frekvens bland
såväl gifta som ogifta. Man beräknar antalet
illegala f. i Sverige till minst 20,000 årligen —
som jämförelse kan nämnas, att antalet ingrepp
enligt lagen om avbrytande av havandeskap 1947
var 3,540- Följderna av f. äro betydelsefulla både
för nativiteten och ur medicinsk synpunkt. Enär
f. är belagd med straff, utföres den i hemlighet
av kvacksalvare, som sakna insikter i anatomi och
aseptik. Följden är ett stort antal olyckor i form
av skador, infektioner och dödsfall. Tre olika
vägar ha föreslagits för att motverka dessa
förhållanden: 1) skärpta straffbestämmelser, 2) ökad
och intensivare upplysning om f:s etiska och
kroppsliga vådor, 3) borttagandet av alla
straffbestämmelser, varigenom man tror sig få aborten
utförd av sakkunniga och med minsta risk. Den
sistn. vägen har prövats i Ryssland, där man 1920
frigav f. helt och inrättade särskilda s.k.
aborta-rier härför; på ett av dem utfördes under ett år
2,700 aborter. De omedelbara resultaten voro
goda, men man iakttog snart i stor utsträckning
följdtillstånd i form av dels sterilitet, dels kroniska
sjukdomar hos dem som aborterat. Med hänsyn
— 126 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
