Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fotocell - Fotoeffekt - Fotoelektricitet - Fotoelektriska lagen - Fotoelektrisk cell - Fotoelektrisk effekt el. fotoeffekt - Fotoelektrisk ström, fotoström - Fotoelement - Fotofil - Fotofobi - Fotofon - Fotofores - Fotogen - Fotogena bakterier - Fotogenglödljus - Fotogenkamin - Fotogenkök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOTOGENKÖK
ler. I moderna celler av denna typ placeras ett
selenskikt på en bottenplatta av järn. Selenskiktets
översida överdrages med en mycket tunn,
halvgenomskinlig metallhinna, som tillåter ljuset att
passera in i selenskiktet. Mellan bottenplattan och en
mot metallhinnan liggande kontaktring inkopplas
en galvanometer, på vilken ett mot belysningen
svarande utslag kan registreras.
Selenspärrskikt-cellen har sin spektralkänslighet inom det
synliga området och uppvisar en känslighet av c:a
500 /uA/Lm. Genom utbyte av selenskiktet mot
talliumsulfid el. blysulfid kunna infrarödkänsliga
spärrskiktceller erhållas. — Celler, i vilka den
inre fotoeffekten utnyttjas, arbeta emellertid ej
tröghetsfritt. — F. ha numera förutom vidsträckta
vetenskapliga framför allt en mångfald tekniska
användningsområden, ss. inom ljudfilm, television,
bildtelegrafi, ljustelefoni, samt användas för
alarm-och kontrollapparater av skilda slag. — Litt.: se
Fotoelektrisk effekt. L.Sk.
Fotoeffekt, fys., se Fotoelektrisk effekt.
Fotoelektricitet, fys., se Elektricitet, sp. 316, och
Fotoelektrisk effekt.
Fotoelektriska lagen, fys., se Fotoelektrisk effekt.
Fotoelektrisk cell, fys., se Fotocell.
Fotoelektrisk effekt el. fotoeffekt benämnes
ett fysikaliskt fenomen, som består däri, att
elektroner emitteras från ytan av el. frigöras i det
inre av en kropp, som bestrålas med ljus av
tillräckligt högt svängningstal. Man kan sålunda
skilja mellan en yttre och en inre f. Den yttre
effekten iakttogs av H. R. Hertz (1887) och W.
Hallwachs (1888), medan den inre effekten redan
1839 observerades i en elektrolytisk cell av A. C.
Becquerel och hos ämnet selen av Smith och
May 1873. — För fotoemissionen gäller t.ex.,
att en ökning av det infallande ljusets intensitet
ökar antalet utgående elektroner utan att de
enskilda elektronernas energi förändras. Om däremot
strålningens svängningstal ökas, erhålla
elektronerna större rörelseenergi. Detta förhållande, som
icke kunde förenas med den klassiska fysiken,
fick sin förklaring genom den av Einstein 1905
uppställda fotoelektriska lagen, som
förutsätter, att strålning från en kropp utsändes i
form av bestämda kvanta, ljuskvanta el. fotoner.
Energien hos varje foton (som är proportionell
mot strålningens svängningstal) absorberas av en
elektrön i det bestrålade mediet. Om denna energi
är tillräckligt hög, kan elektronen övervinna det
arbete, som är förenat med ett utträde ur mediet.
Eventuell överskottsenergi återfinnes hos den
utgående elektronen i form av rörelseenergi. Då
olika medier representera olika stora värden på
utträdesarbetet, följer härav, att den infallande
strålningen måste överstiga en för mediet
karakteristisk frekvens, för att fotoemission skall kunna
uppträda. — Praktiskt utnyttjande av f. sker med
hjälp av fotoceller*. — Litt.: B. Gudden,
”Licht-elektrische Erscheinungen” (1928); H. Simon & R.
Suhrmann, ”Lichtelektrische Zellen und ihre
An-wendung” (1932). L.Sk.
Fotoelektrisk ström, fotoström, fys., se
Fotocell.
Fotoelement, beteckning för fotoelektriska
motstånds- och spänningsceller. Se Fotocell.
Fotofi’1, biol., se Fotoneutral.
Fotofobi’ (till grek, fos, ljus, och fob’os,
fruktan), ljusskygghet, förekommer vid talrika
ögonsjukdomar, särsk. vid inflammatoriska tillstånd,
t.ex. bindehinne- och regnbågshinneinflammation,
men även hos albinos på gr. av det skyddande
pigmentets svaga utveckling. — Jfr Fotoneutral.
Fotofon [-å’n] (till grek, fos, ljus, och fonP,
ljud), en av A. G. Bell och S. Tainter (1880)
uppfunnen apparat, vid vilken man använde
ljusstrålar för att förmedla överföring av ljud från
en sändare till en mottagare. Med ett kraftigt
ljusknippe belystes vid sändaren en tunn, böjlig
planspegel, som hade samma funktion som
membranen i en mikrofon. Det från spegeln
reflekterade ljuset fick falla på en vid mottagaren
befintlig selencell, vilken alltefter spegelns
varierande krökning belystes mer el. mindre starkt.
De härigenom uppkomna fluktuationerna i
sele-nets ledningsförmåga utnyttjades för återgivningen
av det vid sändaren intalade ljudet, i det att
cellen inkopplades i en strömkrets med en
hörtelefon. Avståndet mellan avsändaren och
mottagaren utgjorde högst några hundra meter. Någon
praktisk användning har f. aldrig erhållit. Re.
Fotofore’s (till grek, fos, ljus, och fefein, bära),
ett av F. Ehrenhaft funnet fenomen, bestående
däri, att små partiklar (av storleksordningen ic-3
—IO“4 cm), som sväva i en gas, vid intensiv
belysning röra sig ant. i ljusstrålarnas riktning
(positiv f.; t.ex. vid guld, silver, kvicksilver)
el. i den motsatta riktningen (negativ f.; så
vid svavel, selen, jod). Effekten anses bero på
strålningstrycket el. ett slags radiometerverkan
(se Radiometer).
Fotogen [-Je’n] (fra. photogène, till grek, fos,
ljus, och gen’ein, alstras), eng. paraffin, amer.
ke-rosene, mineraloljeprodukt med växlande
sammansättning och bestående av en blandning av
företrädesvis paraffin-kolväten med en kokpunkt från
150 till 3000. F., som förr utgjorde
huvudprodukten vid destillation av råpetroleum, har numera
ställts i skuggan av den mera begärliga bensinen.
Destillationsfraktionen råfotogen (motorfotogen)
har svagt gulaktig färg men kan göras vattenklar
genom behandling först med svavelsyra och
härefter med vatten och kaustik lut. Spec. v. är för
lysfotogen 0,-9—o,83, för motorfotogen
o,8o—o,85. F. innehåller i genomsnitt 85 °/o kol och
15% väte; dess effektiva värmevärde varierar
mellan 10,000 och 10,300 kgkal. pr kg. — F.
räknas till eldfarlig olja av 2:a klass liksom den
något lättare och lättflyktigare kvalitet, som går
under handelsnamnet s a n g a j o 1 (pyrolene,
var-nolene) och som har stor användning som
lösnings-, tvätt- och rengöringsmedel samt som
bränsle till kokapparater. F. synes f.g. ha införts
till Sverige 1861. Salupriset, som till en början
var mycket högt, 76 öre pr 1, hade 1900 sjunkit
till c:a 14 öre. Ett lägsta minutpris av 10 öre
noterades 1913. F.n. (1948) är minutpriset för
lysfotogen c:a 24 öre pr 1. — Jfr Petroleum. A.Lg.
Fotogena bakterier [-je’-], se Bakterier, sp. 1145.
Fotogenglödljus, se Gasglödljus.
Fotogenkamin, se Fotogenkök.
Fotogenkök, fotogeneldad
uppvärmningsanord-ning för matlagning m.m. Tidigare, på 1860-talet
konstruerade typer voro konstruerade efter lik-
— 149 —
— 150 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
