Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fotogenkök - Fotogenlampa - Fotogenmotor - Fotograf - Fotografering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOTOGENLAMPA
Fotogenkök (”Primus”) med två brännare.
nande princip som enkla fotogenlampor, d.v.s.
hade fribrännare med flat veke. Vid mitten av
1880-talet tillkommo slutna typer med reglerat
luftdrag och glimmerfönster för observation av
lågan. Parallellt härmed utexperimenterades i
Sverige f. enl. förgasningsprincipen, sedan
gammalt identifierade med märket Primus (se fig.).
Patent på denna konstruktion, som i väsentliga
delar alltjämt användes, uttogs 1891 av fabrikör
F. W. Lindqvist, Stockholm. Lindqvist var likväl
ej den förste uppfinnaren till förgasningsbrännare
för fotogen; den svenska prioriteten kan snarare
tillskrivas ingenjör C. östlund, som 1885
konstruerade ett med lufttryck arbetande förgasningskök,
salufört under namnet E x c e 1 s i 0 r. Som följd
av vissa ofullkomligheter (bl.a. pumpades luften
in medelst en gummiboll) utträngdes
excelsiorkö-ket ur marknaden av det tekniskt långt elegantare
primusköket. — F. med vekbrännare ha emellertid
ej försvunnit. De användas
alltjämt för skeppsbruk och
i stor utsträckning i
skogfattiga trakter (Sydamerika,
Mellersta Västern i USA
o.s.v.), varvid
konstruktionen i regel är baserad på
rundbrännarvekar av
asbest-väv. Brännare med
bomulls-el. asbestvekar ha likaledes
befunnits utgöra den enda
pålitliga lösningen vid
konstruktion av
fotogenkaminer. — Litt.: E. Andrén,
”Böhlmarks 1872—1937”
(minnesskrift, 1937). A.Lg.
Fotogenlampa, se Lampa.
Fotogenmotor, förbränningsmotor* med fotogen
som drivmedel.
Fotogra’f (se Fotografi), person, som
yrkesmässigt bedriver fotografering. Utbildning till f.
förekommer vid Stockholms stads yrkes- och
lär-lingsskolors fotografskola, som har en praktiskt
lagd 2-årig kurs med huvudvikt på utbildning
i porträtt- och reklamfotografering, fotografiskt
mörkrumsarbete samt undervisning bl.a. i kemi,
fysik och teckning. Villkor för att vinna inträde
är, att man genomgått folkskola samt att man har
någon fotografisk praktik. Undervisningen är fri
för den, som är mantalsskriven i Stockholm. Vid
Slöjdföreningens skola i Göteborg anordnas
kvällskurser för utbildning till f. En
tekniskt-vetenskap-lig undervisning i fotografi ingår även i de ord.
kurserna vid Tekniska högsk. och omfattar
föreläsningar och laborationer, i vilka specialstuderande
Äldre typ av
fotogenköket ”Primus” i
genomskärning.
A skruvlock till
fotogenbehållaren, B
spritskål, C luftventil, D
luftpump, E
brännar-munstycke, T tändare.
kunna få delta. Vid Statens hantverksinst. i
Stockholm anordnas emellanåt fortbildningskurser för f. i
samarbete med Svenska fotografernas förbund. K.S.
Fotografe’ring, det praktiska förfarandet att med
kamerans hjälp framställa fotografiska bilder. Betr.
f:s teori, historik m.m. se Fotografi. Den
fotografiska bilden framställes med hjälp av k
a-m e r a n*, i princip en ljustät låda med hållare
för negativmaterialet, filmen el. plåten.
Mitt emot detta sitter det fotografiska
objektivet*, som projicerar en plan,
tvådimensionell bild av motivet på filmen. Vid f. öppnas
och stänges objektivet med en vanl. för olika
tider inställbar, automatiskt verkande s 1 u t a r e,
som oftast är inbyggd i objektivet men även kan
vara placerad omedelbart framför filmen i form
av en med en springa försedd rörlig ridå. Inuti
objektivet sitter en ställbar bländare*, med
vilken objektivets öppning (ljusstyrka) kan ändras
och därmed dess förmåga att samtidigt skarpt
avbilda föremål på olika avstånd från kameran
(se Skärpedjup). För att ge en skarp bild på
filmen vid f. på olika avstånd har kameran a
v-ståndsinställning, en anordning med vars
hjälp objektivet kan förskjutas framåt och bakåt
el. dess brännvidd ändras (frontlinsinställning).
Inställningen av avståndet och bildens begränsning
sker hos flertalet större yrkeskameror med hjälp
av v i s i r s k i v a n, en matt glasskiva, som
uppfångar bilden. De flesta amatörkameror för
rullfilm kunna inriktas mot motivet endast med hjälp
av en sökare, medan avståndet får uppskattas.
— Vid bildens exponering måste man
omsorgsfullt avväga den ljusmängd, som passerar
objektivet och påverkar filmen (plåten), genom att
välja exponeringstidens längd och
bländaröpp-ningens storlek med hänsyn till negativmaterialets
känslighet och motivets belysningsförhållanden.
Endast den rätt avvägda ljusmängden, den riktiga
exponeringen, ger ett normalt negativ och därmed
en tekniskt god positiv bild. Alltför kort exponering
ger ett sämre, underexponerat negativ, och
för riklig exponering ger ett sämre,
överex-p o n e r a t negativ. Exponeringen
(exponerings-tiden) blir i hög grad beroende av motivets
belysningsförhållanden samt om motivet är ljust el.
mörkt el. har större el. mindre
belysningskontras-ter. F. mot ljuset kräver rikligare exponering än
med ljuset. Även avståndet till motivet spelar
roll; f. av närbilder kräver rikligare exponering
än f. på långa avstånd. Lång praktisk erfarenhet
är till god hjälp vid bedömning av exponeringen,
medan däremot det mänskliga ögat i detta
hänseende är otillförlitligt, då dess egen känslighet
i hög grad varierar med de yttre
belysningsför-hållandena. Som stöd vid bestämmande av
exponeringen användes exponeringstabell*, med vars
hjälp man kan räkna ut ungefärliga värden på
bländare och exponeringstid, samt
exponerings-mätare*, som mäter det från motivet reflekterade
ljuset men är graderad i exponeringstid. Om
man känner den rätta exponeringstiden vid en
viss bländarinställning, kan man lätt räkna om
den, så att man får samma exponering (samma
ljusmängd på filmen) för en större el. mindre
bländare. Minskas objektivets ljusstyrka ett
blän-darsteg, fördubblas exponeringstiden, och ökas
— 151 —
— 152 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
