Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fotoxylografi - Fotozinkotypi - Fotsack - Fotskabb - Fotskäl - Fotspår - Fots-ton - Fotsulereflex - Fotsvett - Fotträ - Fottvagning - Fotvalv (hålfot) - Fotviska - Fotö - Foucart, Paul - de Foucauld, Charles - Foucault, Léon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOTOZINKOTYPI
kad storlek samt kopieras på den med ett
Ijuskäns-ligt skikt överdragna trästocken, i st.f. att tecknas
direkt därpå, varefter denna snides på vanligt sätt.
Jfr Träsnitt.
Fotozinkotypi, äldre benämning för på
kemi-grafisk väg framställd kliché, spec. fototypi.
Fotsack (till ty. Sack, säck; eg. fotsäck), ett
med sidostycken försett överkast, vanl. av läder,
längs framkanten fastspänt i ett åkdon till den
åkandes skydd mot väder och vind.
Fotskabb, veter., se Skabb.
Fotskäl, socken i Marks hd i Västergötland,
Älvsborgs län, och församling i Surteby-Kattunga,
Fotskäls och Tostareds pastorat i Marks och
Bollebygds kontrakt av Göteborgs stift, vid
hallandsgränsen s.ö. om sjön Lygnern; 42,35 km2,
därav 42,08 land; 723 inv. (1948; 17 inv. pr km2).
Socknen är till större delen bergig med
huvudbygden samlad i dalarna; åkern utgör 25% av
landarealen, skogsmarken 59 °/o. Kyrkan av sten
byggdes 1864 och efterträdde en medeltidskyrka.
— Namnet, givet efter kyrkbyn, är bildat till fsv.
mansnamnet Fot och skäl, fsv. också skil, i bet.
rågång, ägoskillnad (se ”Ortnamnen i Älvsborgs
län”, 9:2, 1917, sid. 4). Det skrevs 1299 Fozkil. P.;Er.
Fotspår, zool., se Spår.
Fots-ton, mus., från orgelbyggeriet härstammande
beteckning på tonhöjden. 8-fots-ton t.ex. kallas en
ton, som frambringas av en orgelpipa om 8 fots
längd. En sådan ton motsvarar tangentens
naturliga läge, d.v.s. med en 8-fots pipa ljuder stora
C:s tangent verkligen som stora C (jfr Ekval),
medan en 4-fotspipa el. en pipa, som ”står i
4-fots-ton”, på samma tangent ger en oktav högre, alltså
lilla c, etc.
Fotsulereflex, med., se Babinskis reflex.
Fotsvett, abnormt riklig svettavsöndring på
fotterna; genom sönderdelning förorsakas lätt dålig
lukt och inflammationer, särsk. mellan tårna.
Kalla fotbad utan tvål, bestrykning med 3 å 4 °/o
for-malinlösning, salicylströpulver i strumporna, som
ofta böra bytas, bruka vara välgörande. Den
ganska allmänt utbredda åsikten, att det skulle vara
skadligt att lindra f., är felaktig.
Fotträ, i korsvirkeshus den stock, i vilken
stolparna äro intappade; varje våning (stockverk) har
sitt f.; det egentliga f. bildar husets sockel.
Fottvagning, orientalisk hedersbetygelse åt
gäster, betingad av bruket av sandaler (jfr 1 Mos.
18:4, 19:2). — Enl. Joh. 13:4 ff. tvådde Jesus
lärjungarnas fötter vid deras sista gemensamma
måltid, en förebildlig handling av tjänande kärlek (jfr
1 Tim. 5:20). F. förekom sedan som en övning i
ödmjukhet i klostren och ingick inom vissa
kristna kyrkor (ss. den galliska och spanska) i
dopceremonierna. Liturgiskt inramad f. på
skärtorsdagen föreskrevs i stränga ordalag på synoden i
Toledo 694, och den har möjl. förekommit ännu
tidigare, ehuru den för katolska kyrkans
vidkommande nämnes först på noo-talet. Denna akt till
minne av att Jesus tvådde lärjungarnas fötter har
utformats på olika sätt; i regel är det 12 gamla,
oftast fattiga män, vilkas fötter bli tvagna och som
efteråt erhålla gåva och förplägnad. F. utföres av
påven i Sixtinska kapellet i Rom, av abboterna i
resp, kloster. Vid vissa grekisk-ortodoxa och
romersk-katolska hov utförde regenten en sådan f.
på skärtorsdagen, ss. ryske kejsaren, kejsaren av
Österrike och konungen av Spanien. De
evangeliska kyrkorna ha i regel följt Luthers avvisande av
f. Hos herrnhutarna förekom dock f. ända till
1818. — Litt.: D. Stiefenhofer, ”Die liturgische
Fusswaschung” (i ”Festgabe Alois Knöpfler ...
ge-widmet”, 1917). S.N.
Fotvalv (h å 1 f o t). Människofoten äger normalt
två olika valvsystem: det longitudinella,
som är högst på fotens insida och har till
under-stödspunkter bakåt hälbenets bakersta parti,
framåt huvudena till i:a och 5:e mellanfotsbenen,
medan det transversella spänner sig mellan
de två senare punkterna (motsvarande stortåns och
lilltåns leder mot foten). Fotens valvkonstruktion
betingas av fotbenens form, ligamentens spänning
och musklernas verksamhet: vissa muskler sträva
att öka, andra att minska, alla samverka
harmoniskt att bibehålla och efter ögonblickets krav
anpassa valvformen. Dennas uppgift är att åt gången
förläna en fjädrande elasticitet, att öka
fotskelettets bärkraft, att skona känsliga områden för
tryck och att underlätta blodcirkulationen i foten.
Svaghet i f. (se Plattfot) kan betingas å ena sidan
av sjukliga förändringar i fotskelettets ben,
slapphet i de benen förenande ligamenten och
förlamningar av muskulaturen, å andra sidan av ett ökat
belastningsmoment, ss. långvarig ansträngning av
foten, t.ex. hos militärer el. sjuksköterskor, vidare
vid betydlig ökning av kroppsvikten el. bärande
av tunga bördor, slutl. efter uppstigandet efter
långvarigt sängläge, då f. är oövat. En
ändamålsenlig fotbeklädnad är i hög grad ägnad att stödja
valvet; särsk. är det av vikt, att skorna sluta väl
till om hälen och, från sidorna, om det
transversella valvets två understödspunkter (skorna böra
sålunda visserligen vara rymliga för tårna men
därovanför icke för breda). A-U.
Fotviska, äldre benämning på s k v a 11 h j u 1,
d.v.s. ett underfalls-vattenhjul av trä.
Fotö, fiskläge i Öckerö* sn i Bohuslän.
Foucart [foka’r], Paul Franqois, fransk
arkeolog (1836—1926), prof, vid Collège de France
1874, dir. för franska arkeologskolan i Aten 1878
—90. F. nedlade ett betydande och förtjänstfullt
arbete på de stora franska utgrävningsarbetena i
Delfi och utg. ett 15-tal verk i grekisk epigrafik,
politik och religionshistoria samt en mängd art. i
vetenskapliga tidskr.
de Foucauld [da fokå’], Charles Eugène,
fransk forskningsresande och
muhammedanmissionär (1858—1916). Efter att ha tagit avsked som
officer gjorde F. 1883—84 en ur vetenskaplig och
militär synpunkt viktig forskningsfärd i Marocko
(”Reconnaissance au Maroc”, 1888), genomgick
därefter en religiös kris, vistades flera år i
trap-pistkloster, prästvigdes 1901 och verkade sedan
bland muhammedanerna i Algeriet, i sht bland
tuaregerna i v. Sahara. F. utgav bl.a. en ordbok
och en grammatik över tuaregiska språket. Under
infödingsoroligheter, som utbröto i samband med
i:a världskriget, blev F. skjuten. —■ Litt.: Biogr. av
J. Jörgensen (1934); R. Pottier, ”La vocation
saha-rienne du père de F.” (1939, med
litt.-förteck-ning); C. Pichon, ”C. de F.” (1946). S.N.
Foucault [fokåj, Jean Bernhard L é o n, fransk
fysiker (1819—68), blev 1855 fysikalisk assistent
— 187 —
— 188 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
