Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franc - Franc, Ulrik - Français, Louis - Française - Francaix, Jean - Franc-archer - France, La (Frankrike) - France, La (tidning) - France, Anatole
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANC
silver präglas 20 och io, av aluminium 5 f. —
I Tunis är f. = den franska myntenheten med
5 f. i aluminiumbrons som nu präglad nominal.
— 2) I Belgien är f. sedan 1832 myntenhet och
har motsvarat den franska f.; efter 1926 utgör
5 f. 1 belga och hade från d.å. ett nominellt
värde av o,ioi376 kr. F. har sedan devalverats och
utgör f.n. (dec. 1948) 0,0825 kr. Av guld ha
slagits 40, 25 och 20, av silver 50, 20, 5, 2V2, 2, 1,
V2 och %, av nickel 20, 10, 5, 2 och 1 f. Under
1940-talet ha präglats 5 och 1 f. av zink, 2 f. av
stål. — I Luxemburg är sedan 1922 1 f. =
den belgiska. Nuv. mynt: i silver 10, 5, i nickel
1 f. — 3) I Schweiz är sedan 1850
myntenheten f. Den motsvarar nominellt 0,72 kr (kurs
i dec. 1948 1 f. = 0,837 kr), indelad i 100 centimes
el. rappen. Av guld ha präglats 100, 20 och 10,
av silver 5, 2, 1 och V2 f. — 4) I Danska
Västindien var f. myntenhet 1904—17. 1 f. =
Vs daler (den spanska peson) = 1 fransk f. = 100
bit. Av guld myntades 50, 25 och 10, av silver
5, 2 och 1 f. — 5) I Albanien indelades f.
från 1925 i 5 lek ä 20 centimes och utgjorde 0,72
kr. Av guld präglades 100, 20 och 10, av silver
5, 2 och 1 f. N.L.R.
Franc, Ulric Gustaf, ämbetsman (1736—1811),
inträdde i kungl. kansliet 1754, blev
kommissionssekreterare i Haag 1762,
presidentsekreterare 1776, medföljde Gustav III på den italienska
resan 1783—84, blev statssekreterare 1787 och var
som sådan en av konungens dugligaste
medhjälpare i fråga om utrikespolitiken, blev
överpostdirektör 1791 men avskedades 1793 som misstänkt
för delaktighet i den armfeltska konspirationen;
1797 återfick han sin befattning, i vilken han
kvarstod till 1809. C.
Frangais [frausä’], Frangois Louis, fransk
landskapsmålare och grafiker (1814—97), vistades
1846—50 i Italien och stod under inflytande av
Corots måleri. Efter tavlor av denne o.a. mästare
av barbizonskolan framställde han litografier.
Frangaise [fraDsä’z] (fra., fem. av franqais, fransk),
dans, se Fransäs.
Francaix [fraDkä’], Jean, fransk kompositör
(f. 1912), studerade för Nadia Boulanger vid
Pa-riskonservatoriet. F. har i lättflytande, måttfullt
modern stil komponerat baletter, orkesterverk
(sin-fonietta m.m.), pianokonsert, pianokonsertino och
andra verk för soloinstrument med orkester,
kammarmusik, pianostycken och sånger.
Franc-archer [frank-arje’] (fra.), fribågskytt, se
Francs-archers.
France, L a F. [fraDs] (fra.), Frankrike.
France, L a F. [fraDs], daglig tidn., grundad i
Paris 1861 för att försvara Napoleon HI:s
politik. É. de Girardin inköpte tidn. 1874 och förde
åren därefter i den en uppmärksammad kampanj
mot ministären de Broglie. Under
Boulangeraffä-ren tog tidn. Boulangers parti. Den upphörde 1919.
France [fraus], Anatole (eg. Franqois
Ana-tole Thibault), fransk författare (1844—1924). F.
var född vid Quai Malaquais i Paris, där fadern
— känd under namnet ”le père France”, vilket
sonen sedermera gjorde till sin litterära pseud.
— innehade en liten bokhandel. Ouppmärksam i
skolan genomgick F. likväl den berömda École
des chartes. Från tidiga år var han en passionerad
bokvurm, och med åren förskaffade han sig en
utomordentlig beläsenhet i de mest skilda ämnen.
1876 anställdes han i senatens bibi, och utgav s.å.
”Les noces corinthiennes”, parnassisk vers av
formfulländad skönhet. Hans övriga, ganska
omfattande lyriska produktion, utgiven 1896 i ”Poésies
complètes”, innehåller strofer, som Charles
Maur-ras kallat ”i sanning gyllene”. 1879 debuterade
han som novellförf. och vann 1881 i ett slag
berömmelse med den älskvärt graciösa ”Le crime
de Sylvestre Bonnard” (sv. övers. 1892), som
förblivit en av hans mest omtyckta böcker. I
en fulländad form, sober, klar och böjlig, skildras
med lekfull fantasi en gammal lärd,
förkroppsligande F:s förfinade kultursinne, humana medkänsla
och gillande överseende med kärlekens förvillelser.
1882 utkom ”Les désirs de Jean Servien” och 1885
den utsökta samlingen barndomsminnen ”Le livre
de mon ami” (senaste sv. övers. 1919). Sedan 1886
regelbunden litteraturanmälare i ”Le Temps”
samlade F. sina mera betydande recensioner i ”La vie
littéraire” (4 bd, 1888—92). Som kritiker är han
helt subjektiv, ”skildrar sina egna andliga äventyr
bland litteraturens mästerverk”. 1889 utkom
”Balt-hasar” och 1890 ”Thais” (sv. övers 1891), där hans
stil äger klassisk formfulländning; vid skildringen
av en kurtisans omvändelse av en munk,
predikande alla filosofiska lärors fåfänglighet, uppnår F.
en uttrycksrikedom, som med samma suggestiva
styrka återgiver de skarpt kontrasterande
kulturmiljöer, som 200-talets Alexandria inneslöt.
”L’étui de nacre” (1892; sv. övers. ”Pärlemorasken”,
1922) innehåller några av F:s mest kända noveller;
”La rötisserie de la reine Pédauque” (1893; sv.
— 219 —
— 220 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
