Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franco, Giovanni Battista - Franco, João Fernão - Franco, 1. Francisco Franco Bahamonde - Franco, 2. Ramón Franco Bahamonde - François (namn) - François, Nicolas Louis (de Neufchâteau) - von François, 1. Luise - von François, 2. Kurt - von François, 3. Hermann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANQOIS
gjorde otaliga utkast till majolikaföremål och en
stor mängd kopparstick.
Franco [frel/ko], Joäo Fernäo, portugisisk
politiker (1855—1929). Urspr. advokat blev F.
1884 konservativ deputerad, var 1891—92
handelsminister, 1893—97 inrikesminister och blev i maj 1906
premiärminister. Som sådan upplöste han cortes
1907 och styrde sedan i samförstånd med sin
personlige vän Karl I landet diktatoriskt,
ordnade finansväsendet och genomförde flera reformer
men gjorde sig snart allmänt hatad genom
godtycklighet och förtryck. Efter kungens och
kronprinsens mord 1908 måste F. fly till Frankrike,
där han sedan vistades. Sa B.
Franco [fra’gkå]. 1) Francisco F.
Baha-m o n d e, spansk militär och politiker, statschef med
hederstiteln El Caudillo, ”ledaren” (f. 1892). F.
gjorde en snabb
officers-karriär i Marocko, blev
1923 befälhavare för
spanska
främlingslegionen, utmärkte sig i
striderna mot
Abd-el-Krim och blev 1926
generalmajor. Han var
1928—31 chef för
krigsskolan i Zaragoza,
försattes efter
republikens bildande i
dispo-nibilitet, blev 1933
militärguvernör på
Ba-learerna, vilket
betydde en politisk
förvis
ning, men återkallades följ. år. F. ledde de
trupper, som s.å. nedslogo gruvarbetarupproret
i Asturien. Han blev generalstabschef 1935, men
efter folkfrontens valseger i febr. 1936
placerades han som guvernör på Kanarieöarna, enär
regeringen fruktade hans fientlighet mot republiken.
Vid den nationalistiska resningen i juli s.å. flög
F. till Marocko och tog där befälet över de
upproriska trupper, som snabbt överfördes till s.
Spanien. I sept. s.å. blev han generalissimus
och erkändes som ledare för hela upprorsrörelsen.
Under pågående krig organiserade han en ny
statsregim med säte i Burgos, och 1937 förenade
han de olika politiska grupper, som bekämpade
republiken, i ett enhetsparti, Falangen*, inom
vilket de spanska fascisterna länge dominerade.
F. själv blev statschef med diktatorisk makt samt
partiledare och senare även ministerpresident. F.
utvecklade nära förbindelser med axelmakterna
och biträdde 1939 Antikominternpakten. Under
2:a världskriget förde han en försiktig, militärt
neutral politik, framför allt beroende på landets
utmattning och stora försörjningssvårigheter. Han
fortsatte att betyga sin solidaritet med Hitler och
Mussolini men förberedde sig i god tid att
möta inrikespolitiska följder i Spanien av
fascismens och nazismens tillbakagång. Han
modifierade sin egen regim genom att låta
monar-kisterna och kyrkan få ökat inflytande på
fa-langisternas bekostnad. Han försökte finna en
modus vivendi med de demokratiska länderna,
men hans utrikespolitiska ställning var svag, och
bildandet av en republikansk exilregering 1945
syntes varsla om den spanska diktaturens fall.
Splittringen mellan segrarmakterna och
demokratiens nya kris som följd av kommunismens
framträngande gåvo dock F. tillfälle att konsolidera
sin ställning. Monarkien återinfördes nominellt
1947, men enl. en s.å. genom folkomröstning
antagen successionslag skall F. förbli statschef till
sin död el. tills han ev. av hälsoskäl drar sig
tillbaka. I aug. 1948 sammanträffade F. ombord
på sin yacht med tronpretendenten Don Juan.
Det har i samband med detta möte uppgivits, att
F. skulle vara villig att erkänna Don Juans äldste
son Juan Carlos (f. 1938) som berättigad till
tronen, på villkor att fadern för egen del avstår
från anspråk. — F. gifte sig 1923 med Carmen
Polo y Martinez Valdés, dotter till en förmögen
gruvägare i Asturien. — Litt.: J. Arrarås, ”F.”
(i937; sv. övers. 1939). S.Br.
2) Ramön F. Bahamonde, den föreg:s bror,
flygare och politiker (1896—1938). F. deltog 1921—25
med utmärkelse i fälttåget i Marocko och blev
major sistn. år. Han flög 1926 över Sydatlanten till
Buenos Aires, vid den tiden en bragd. 1929
lämnade han flygvapnet, varefter han som
vänsterrepublikan ivrigt arbetade för republikanskt
statsskick. Han häktades flera gånger men undkom,
levde en tid i landsflykt i Portugal och Frankrike,
återvände i april 1931 vid republikens bildande och
blev chef för flygvapnet. Denna post lämnade
han redan i juni s.å., då han invaldes i cortes.
Han fortsatte att bedriva revolutionär agitation.
Vid den nationalistiska resningen 1936 ställde han
sig i sin brors tjänst. S.Br.
Frangois [fraDsQa’], fransk namnform för Frans
(se Franciscus).
Frangois [fratisQa’], Nicolas Louis, kallad
F. de Neufchåteau, greve, fransk politiker och
författare (1750—1828), debuterade som skald med
stor framgång, var 1783—88 generalprokurator på
Haiti. 1791 medl. av lagstiftande församlingen,
1792 av konventet, räknades F. närmast som
gi-rondist men överlevde Robespierres fall och kom
under direktoriet i förgrunden. 1797
inrikesminister, 1797—98 medl. av direktoriet, 1798—99 åter
inrikesminister, efter Brumaire medl. av senaten,
blev han 1804 dess president och biträdde som
sådan N. Bonapaite, då denne lät utropa sig till
kejsare. F. blev greve 1808, medl. av Franska akad.
1816. — Litt.: J. Lhomer, ”Un homme politique
lorrain. F. de N.” (1913). B.
von Frangois [fragsåa’]. 1) L u i s e von F.,
tysk författarinna (1817—93). Bland hennes talrika
romaner och noveller märkes debutromanen ”Die
letzte Reckenburgerin” (1871), länge ansedd som
ett av den tyska romankonstens bästa verk.
”Ge-sammelte Werke” utgåvos i 5 bd 1918. — Litt.:
E. Krause, ”L. v. F.” (1916).
2) K u r t von F., tysk militär och
afrikare-sande (1853—1931), deltog 1883 i Wissmanns
Ka-sai-expedition och utforskade jämte engelsmannen
G. Grenfell Kongos bifloder Chuapa och Lulonga
(”Die Erforschung des Tschuapa und Lulongo”,
1888), företog 1887—88 en expedition till Mossi
(Haute-Volta), 1891 till Okavango samt reste 1892
i Kalahari (”Deutsch-Südwestafrika”, 1899).
3) Hermann von F., den föreg:s bror,
militär och författare (1856—1933), officer vid inf.
1874, generalmajor 1908, general av inf. 1914 och
— 241 —
— 242 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
