Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - von François, 3. Hermann - François de Lorraine - François de Sales - François la Colère - François-Marsal, Frédéric - François-Poncet, André - Françoisvasen - Francolinus - Franco-Spanien - Francquart, Jacques
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANQOIS DE LORRAINE
avsked 1918. Vid i:a världskrigets utbrott var F.
chef för i:a armékåren och deltog med denna med
utmärkelse i slagen vid Gumbinnen och
Tannen-berg i aug. 1914. I okt. s.å. blev han chef för 8:e
armén, avgick efter en månad samt blev i dec.
chef för den nyuppsatta 41 :a reservkåren, som han
ledde under genombrytningen vid Gorlice i maj
1915. Juni 1915—-juli 1918 var F. chef för 7:e
armékåren i Frankrike. Han utgav bl.a. ”Der
Ver-pflegungsoffizier” (1905, 4 Aufl. 1914),
”Marne-schlacht und Tannenberg” (1920), ”Gorlice 1915”
(1922), ”Tannenberg” (1926) och ”Napoleon I.
Schicksalwende” (1929). E.Bz.
Frangois de Lorraine [fraDsoa’ da låränn’],
hertig av Guise (se d.o. 2).
Frangois de Sales [fraDsoa’ da sall’], helgon, se
Frans av Sales.
Frangois la Colère [fraDsoa’... kålä’r],
pseud-för förf. L. Aragon.
Frangois-Marsal’ [fraDsQa’-], F r é d é r i c, fransk
politiker och finansman (f. 1874). F. var urspr.
officer men lämnade armén och ägnade sig 1904
—14 åt bankverksamhet. Han deltog som
finansexpert i fredskonferensen 1919 och blev s.å.
senator. Han var finansminister 5 gånger 1920
—24. När efter majvalen 1924 vänsterblocket
tvingade Millerand att avgå som republikens
president och Steeg vägrat bilda ministär, åtog sig
F. att göra detta och var 4 dagar
konseljpresident, varvid han framförde Millerands
avskeds-budskap i deputeradekammaren och anordnade
val av ny statspresident. Han lämnade 1930
senaten. 1935 dömdes han till 1 V2 års fängelse för
förskingring. S.Br.
Frangois-Poncet [fraDsQa’-påDsä’], André, fransk
politiker och diplomat (f. 1888), invaldes 1921 i
deputeradekammaren, där han anslöt sig till den
högerorienterade centergruppen Action
démocra-tique et sociale, var 1928—29 understatssekr. för
de sköna konsterna i Poincarés regering, 1930—-31
understatssekr. för näringslivet under Tardieu
samt fungerade vid olika tillfällen som fransk
delegat med speciella uppdrag i utlandet. Sedan
ungdomen väl förtrogen med Tyskland och den
tyska kulturen sändes han 1931 som ambassadör
till Berlin. Den stundande, definitiva likvideringen
av de bördor, som i Versaillesfreden pålagts
Tyskland, syntes ägnade att ytterligare förbättra de
fransk-tyska relationerna, men F. fick på sin nya
post uppleva den hektiska utveckling, som från
regeringen Brüning över episoderna Papen och
Schleicher förde till
Hitlers makttillträde
1933. F- insåg snart
de nationalsocialistiska
ledarnas farliga
intentioner, men han hade
goda relationer med
såväl partiets som
arméns och
ämbetsmannakårens främsta.
Sammanträffanden, som
han hade med Roehm
och Schleicher 1934,
gåvo anledning till
misstankar, att F. skul-
Francoisvasen. Museo Nazionäle, Florens.
le haft ett finger med i den föregivna konspiration,
som gav anledning till massmorden 3% s.å.
Misstankarna visade sig helt ogrundade, och Hitler var
därefter demonstrativt välvillig mot F. Ingen annan
diplomat hade så rika möjligheter som F. att råka
diktatorn. Under den tjeckoslovakiska krisen 1938
var F. anhängare av samförståndspolitiken; efter
München-överenskommelsen hade han säte i den
kommission, som slutreglerade den sudettyska
frågan. Redan s.å. förflyttades F. som ambassadör till
Rom men lyckades här ej nämnvärt förbättra
Frankrikes relationer till Italien. Efter Frankrikes
sammanbrott utnämndes F. 1941 till medl. av den av
Pétain tillsatta rådgivande franska
nationalförsamlingen, men han tillfångatogs, sedan axelmakterna
ockuperat Vichy-Frankrike, och fördes till
Tyskland. Anledningen var, att tyskarna påträffat en del
av F:s diplomatiska rapporter från Berlin. I maj
1945 befriades han. Om sin verksamhet i Berlin har
F. utg. ”Souvenirs d’une ambassade å Berlin” (1946),
intressant främst på gr. av skildringen av 3%
1934 och F:s försök att ge en karakteristik av
Hitler. Av större betydelse äro vissa av de F:s
diplomatiska rapporter, som intagits i Frankrikes
gula bok (1940). B.
Frangoisvasen [frausQa’-] kallas (efter
upptäckaren) ett nu i arkeologiska museet i Florens bevarat
större lerkärl, ett av de förnämsta alstren från
den grekiska antikens arkaiska period (500-talets
förra del). Vasen, som enl. inskrift tillkommit i
Ergotimos’ verkstad i Aten, är av Kritias målad
med svarta figurer i flera rader, hämtade dels ur
Greklands förnämsta myt- och sagokretsar, dels
ur djurvärlden, såväl den fantastiska som den
verkliga.
Francoli’nus, zool., se Frankolinsläktet.
Franco-Spanien, under spanska inbördeskriget
1936—39 vanlig benämning på de delar av
Spanien, som behärskades av general Francos
anhängare. Efter dennes seger betecknas stundom hela
landet som F. — med en viss nedsättande biton
för att markera Spaniens karaktär av en
ickedemokratisk stat med autoritära institutioner.
Francquart [fraDka’r], Jacques, belgisk
bygg
— 243 —
— 244 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
