Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frank, Josef - Frank, Jakob (Leibovitj) - Frank, Peter - Frank, Adolf - Frank, Bernhard - Frank, Tenney - Frank, Semjon Ludvigovitj - Frank, Leonhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANK
Josef Frank: Hängsekretär med uppfällbar skiva samt
stol.
School of Social Research i New York men har
sedan återvänt till Sverige. F. har skrivit
”Archi-tektur als Symbol” (1931). A.
Frank, Jakob, eg. J. L e i b o v i t j,
polskjudisk sektgrundare (o. 1726—91), kom i Saloniki
i beröring med den muhammedanska judesekten
dönmehs, Sabbathai Zewis till islam övergångna
anhängare, och blev deras ledare. F. förkunnade, att
Messias uppträtt förkroppsligad efter vartannat i
Jesus, Sabbathai och hans efterföljare, sist i F.
själv. Under resor i Polen vann F. många
anhängare, frankister, som förkastade Talmud,
betraktade den kabbalistiska boken ”Sohar” som
sin heliga urkund och trädde i opposition mot den
rabbiniska judendomen, som lyste dem i bann 1756.
F. och o. 1,000 av hans anhängare läto döpa sig,
men han anklagades av inkvisitionen och hölls 13
år i fängelse. Han levde sedan i Tyskland,
omgiven av furstlig prakt. Efter F:s död utdog
sekten efter hand. C.V.J.
Frank, Johann Peter, tysk läkare (1745—1821),
prof, i fysiologi 1784 i Göttingen, 1785 i Pavia,
1795 föreståndare för allmänna sjukhuset i Wien,
1804—08 prof, i Vilna, tsarens livmedikus,
därefter åter i Wien. F. var en mångsidig kliniker och
har gjort för hygienen betydelsefulla arbeten. Hans
huvudarbete är ”System einer vollständigen
medi-zinischen Polizey” (6 bd, 1780—1819).
Frank, Adolf, tysk kemist och tekniker (1834
—1916), framställde sedan 1863 kaligödningsmedel
och verkade outtröttligt för användandet av
kaligödning vid jordbruket. Som ledare för ett
glasbruk i Charlottenburg arbetade han på
framställningen av mosaikglas. Senare ägnade han sig åt
cellulosaindustrien och försökte även finna en
metod att utnyttja thomasslagg. 1895 skapade han
karbid- och acetylenindustrien, framställde
kalkkväve ur luften, sysselsatte sig slutl. även med
framställning av svavel ur gips och med frågan
om utnyttjandet av köksavfall. Wk.
Frank, Albert Bernhard, tysk botanist (1839
—1900), prof, vid Landwirtschaftliche Hochschule
i Berlin 1881, föreståndare för växtfysiologiska
avd. i Reichsgesundheitsamt 1899, undersökte
växternas krökningsrörelser, kvävets assimilation,
växternas sjukdomar m.m. Hans förnämsta verk
är ”Die Krankheiten der Pflanzen” (1880—81, ny
uppl., 3 bd, 1894—96).
Frank [fräqk], Tenney, amerikansk filolog
och historiker av svensk börd (1876—1939), prof,
i latin vid Johns Hopkins Univ. 1919. Urspr.
klassisk filolog inriktade F. tidigt sin forskning
på den romerska historien, främst dess
ekonomiska och sociala aspekter, och har där gjort
grundläggande insatser av bestående värde. Bland
hans skrifter märkas ”Roman imperialism” (1914),
”An economic history of Rome” (1920, 2 ed.
1927), ”Aspects of social behavior in ancient
Rome” (1932) och det av honom utg. monumentala
verket ”An economic survey of ancient Rome”
(1933 ff-), därjämte de litteraturhistoriska arbetena
”Vergil” (1922), ”Catullus and Horace, two poets
in their environment” (1928) och ”Life and
lite-rature in the Roman republic” (1930) samt den
viktiga studien över materialets betydelse för
dateringen av äldre romerska byggnadsverk, ”Roman
buildings of the republic” (1924). K.H.
Frank, Sem jon Ludvigovitj, rysk
filosof (f. 1877), f-d. prof, i Saratov, 1922 utvisad från
SSSR, företräder i sin metafysik den intuitiva
transcendentalismen. Jämte N. Berdjajev sökte F.
upprätta för de ryska emigranterna en ”akad. för
andlig pånyttfödelse” i Berlin. F. har utg. bl.a.
”Die russische Weltanschauung” (i ”Philosopische
Vorträge”, 1926).
Frank, Leonhard, tysk författare (f. 1882).
F., som föddes i en arbetarfamilj, lyckades efter
att ha försökt sig på skilda yrken komma till
München för att studera konst men vände sig snart
till litteraturen. Han debuterade 1913 med
romanen ”Die Räuberbande” (sv. övers. 1920), en
skildring av pojkar i hans
födelsestad Würzburg,
fortsatt i ”Das
Och-senfurter Männerquar-tett” (1927). I sin
andra roman, ”Die
Ur-sache” (1915), där han
visade sig påverkad av
den freudska
psykoanalysen och den
expressionistiska tekniken, framförde han i
berättelsen om hur en
ung diktare stryper
sin forne lärare, en
— 247 —
— 248 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
