Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Historia - Mellankrigstiden 1918—39 - Tredje republikens fall - Vichyregimen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE
i nov. 1938 misslyckades. — 1936 hade medfört
en allvarlig försämring av F:s ställning i Europa.
Då Tyskland i mars d.å. besatte det demilitariserade
Rhenlandet, ville Sarrauts regering mobilisera
armén, dock endast på villkor, att Storbritannien
utlovade stöd. Brittiska regeringen vägrade, och
F. underlät att inskrida mot fördragsbrottet, trots
att detta i hög grad försvagade den franska
strategiska ställningen. S.å. uppgav Belgien sin sedan
1920 gällande allians med F. Spanska
inbördeskrigets utbrott i juli s.å. vållade en hotfull inre
splittring i F., där de mot varandra stående politiska
huvudriktningarna häftigt togo parti i den spanska
konflikten. Blum föreslog 3/s en allmän
non-interventionspolitik. Hans förslag accepterades
principiellt av stormakterna, men grova
kränkningar medförde svåra påfrestningar för franska
regeringen. I april 1938 slöt Daladier ett avtal
med Storbritannien, vilket praktiskt taget innebar
militär allians. Daladier intog en fast hållning
mot Italiens krav rörande bl.a. Tunisien och
Korsika men överlät i övrigt den utrikespolitiska
ledningen till brittiska regeringen Chamberlain.
Münchenuppgörelsen om Tjeckoslovakien i sept.
s.å. ledde till att det franska allianssystemet i ö.
bröt samman. På gr. av Hitlers hot mot Polen
gav emellertid F. tills, med Storbritannien 1939
detta land garantier och förklarade 3/9 s.å. krig
mot Tyskland med anledning av dess angrepp i
ö. Franska regeringen ombildades med
högergruppernas stöd, och makten samlades i Daladiers
hand. 28/9 s.å. förbjöds kommunistpartiet, som
uppträdde landsförrädiskt efter paktslutet mellan
Tyskland och Sovjetunionen.
Tredje republikens fall. I samband
med finsk-ryska vinterkriget tog den franska
opinionen starkt ställning för Finland, och regeringen
förberedde en undsättningskår i samverkan med
britterna. Hela dess politik under de första
krigs-månaderna (om krigshändelserna se Världskrigen,
2:a v.) föranledde dock skarp kritik, och några
dagar efter Moskvafreden i mars 1940 avgick
Daladier. Han efterträddes av Reynaud (jämväl
utrikesminister) i spetsen för en ministär, i vilken
även 6 socialister inträdde. Daladier behöll
krigsministerposten, som han hade innehaft sedan april
1938. Reynaud försökte åvägabringa en kraftigare
krigföring och förband sig gentemot
Storbritannien att icke sluta separatfred. Han mötte
emellertid stora svårigheter, icke minst på gr. av
intriger och defaitism i vida kretsar. Den tyska
väst-offensiven, inledd 10/s 1940, hade redan 14/s lett till
Nederländernas kapitulation, och samma dag var
tyska genombrottet i Sedan-området ett faktum.
Situationen v. om Sedan förvärrades varje dag för
fransmännen. 18/s hade tyska pansarstyrkor nått
halvvägs från Sedan till Engelska kanalen. Denna
dag ombildade Reynaud sitt kabinett; han övertog
själv krigsministerposten, Daladier blev
utrikesminister, marskalk Pétain v. konseljpresident. Två
dagar senare ersatte Reynaud general Gamelin med
general Weygand som överbefälhavare. G/o utstöttes
Daladier, som var benägen för fred. Samma dag,
som Italien förklarade F. krig (We), måste
regeringen lämna Paris. Den begav sig via Tours till
Bordeaux. Läget vid fronterna var förtvivlat.
Inring-ningsslaget hade slutkämpats 4/e vid Dunkerque.
Tyskarna hade därefter med överlägsna krafter 5/e
—7/e genombrutit den s.k. Weygand-linjen och voro
på snabb offensiv in i hjärtat av F. Weygands
hemställan V& hos regeringen att begära vapenvila
avslogs dock, likaså en förnyad hemställan i2/e.
Tyskarna hade då överskridit Seine mellan Paris och
Engelska kanalen. 13/e sammanträffade de franska
krigsledarna i Tours med den nye brittiske
premiärministern W. Churchill, varvid tanken på
franskt-tyskt vapenstillestånd framfördes. Ännu förelåg
dock icke något beslut, och Reynaud, som förgäves
riktade en desperat vädjan till president Roosevelt
om omedelbar amerikansk undsättning, ville ändå
fortsätta kampen från Nordafrika, men då han icke
kunde vinna majoritet inom kabinettet, avgick han
16/e och efterträddes av Pétain. Samma dag medgav
Storbritannien med hänsyn till läget, att F.
underrättade sig om Tysklands villkor för vapenstillestånd,
och redan natten till 17/s anhöll Pétain om stillestånd.
President Lebrun, bägge kamrarnas talmän och
ett stort antal deputerade önskade, att regeringen
skulle överflytta till Nordafrika för att få en friare
ställning och åtm. förbättrade villkor. Pétain
motsatte sig dessa planer, och kapitulationens
förespråkare fingo överhand. Ett mycket starkt
inflytande utövade härvid Laval. 22/e undertecknades
vapenstilleståndsfördraget i Compiègne. Detta
innebar, att 3/s av landet, inkl, hela kusten från
belgiska till spanska gränsen, ockuperades av
Tyskland på obestämd tid. Elsass-Lothringen
införlivades med Tyskland i aug. s.å. Franska armén
demobiliserades med undantag av en liten styrka
i den icke-ockuperade delen av landet. Tyskland
lovade att icke ställa krav på flottan, men denna
avrustades och ställdes under övervakning i
franska hamnar. F. åtog sig att betala
besättnings-truppernas underhåll med 400 mill. frcs pr dag
(senare 300 mill.). Enl. vapenstilleståndsfördraget med
Italien, som undertecknades 24/e, besatte italienska
trupper vissa obetydliga franska gränsområden. —
Storbritannien övertog kontrollen över avsevärda
franska sjöstridskrafter bl.a. i Alexandria (se d.o.,
sp. 551) och försatte genom ett angrepp mot
örlogs-basen Mers-el-Kébir i Algeriet 3/? flertalet där
liggande franska örlogsfartyg ur stridbart skick för
att förhindra, att de användes mot de allierade.
Denna aktion föranledde Pétain att avbryta de
diplomatiska förbindelserna med London.
Vichyregimen. Vichy blev franska
regeringens säte, och där överläto kamrarna, inkallade
till nationalförsamling, 10h enl. ett av Laval
utarbetat förslag hela statsmakten åt P h i 1 i p p e
Pétain. Denne avskrev det parlamentariska
statsskicket, vilket i hög grad fick skulden för den
nationella katastrofen, och nh promulgerades en
autoritär författning. Hela begreppet
republiken försvann. I dess ställe kom Franska
staten (EÉtat frangais). Pétain utnämnde sig
själv till statschef (”Vi, Philippe Pétain, marskalk
av F.”, etc.). Han tillsatte ministrarna, som voro
ansvariga endast inför honom, och innehade hela
den lagstiftande makten. Laval blev hans
ställföreträdare och v. konseljpresident i en ombildad
regering. En specialdomstol tillsattes i Riom med
uppgift att döma de krigsansvariga. I detta
samband arresterades Blum, Daladier, Gamelin,
— 315 —
— 316 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
