Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Ekonomisk geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE
cardie, inre och n.v. delarna av Parisbäckenet,
Vendée, ö. Bretagne och Poitou, Saintonge,
Tarn-et-Garonne samt området kring övre Garonne. I
det mediterrana F. odlas vete på endast 0,5—3 °/o av
åkerarealen. De bästa hektarskördarna får man i
n.v. F., i Flandern t.ex. 26 dt pr ha, medan siffran i
s. F. icke överstiger 8—12 dt pr ha; medeltalet för
hela landet växlar mellan 15 och 17 dt pr ha. Andra
sädesslags andel i människofödan har minskat
successivt, men i stället ha dessa vunnit användning
som foder. Havre odlas huvudsaki. i fuktigare och
kargare klimatområden och mest n. om en linje,
som sträcker sig från Gironde till Elsass.
Årsproduktionen växlar vanl. mellan 4,3 och 5,5 mill. t
men hade 1946 sjunkit till 3,6 mill. t. Även korn
odlas mest på magra jordar och i kargt klimat.
Det användes i öltillverkningen, t.ex. i Elsass, bl.a.
i dep. Mayenne, Eure-et-Loir, Indre och Marne.
Årsproduktionen överstiger vanl. 1 mill. t.
Humleodling förekommer i dessa områden men även i
Bourgogne. Råg odlas i sht i v. delen av
Centralmassivet och i Bretagne. Årsproduktionen växlar
mellan 0,7 och 0,8 mill. t men sjönk 1946 till 0,45
mill. t. Ett relativt nytt sädesslag är majs, som
odlas framför allt i de varma och fuktiga delarna av
sydvästligaste F. och som användes som
fodermedel. Produktionen täcker endast V3 av behovet.
Odlingen av bovete är koncentrerad huvudsaki. till
Armorikanska massivets och Centralmassivets
ki-selhaltiga jordar, där det användes som föda åt
fjäderfän.
På o. Vio (28,3% 1937) av åkerjorden odlas
foderväxter, på nära 2 % industriväxter. Potatis
odlas på c:a 14,400 km2 (14,360 km2 1937, men
endast 8,100 km2 1946) med en genomsnittlig
årsproduktion av 15 mill. t (15,9 mill. t 1937, 9,3 mill.
t 1946). Potatisodling förekommer överallt på
lättare och sandiga jordar; centra äro Auvergne och
Bretagne. Sockerbetor odlas på de bördigaste
jordarna kring mellersta Rhöne, i Allier-trakten och
i Elsass samt i n. F., där 7/io av F:s sockerfabriker
äro belägna. 1937 uppgick sockerbetsarealen till
3,180 km2 (2,350 km2 1946) med en avkastning av
8,9 mill. t (6,3 mill. t 1946). Sockerproduktionen
fluktuerar mellan o,ss och 1 mill. t årl., medan
konsumtionen har fixerats till c:a 0,9 mill. t. Relativt
höga tullar skydda sockerproduktionen mot
utländsk konkurrens.
Jämte vetet är vinet, som infördes redan av
romarna, F:s kulturväxt par excellence, och F.
är den största vinproducenten i världen.
Vinodlingarna upptogo 1945 14,290 km2 (15,520 km2 1937
el. c:a 20 °/o av världsarealen, 25,000 km2 1875),
och antalet vinodlare uppgår till 1,5 mill. Förr
odlades vin i nästan alla F:s landskap, även de
nordligaste. Numera markeras nordgränsen av en
linje från Loires mynning över Paris-området till
Ardennerna. Den förnämsta vinkulturen är dock
koncentrerad till vissa huvudområden. Det
viktigaste är det mediterrana F., där de milda vintrarna
och de torra, heta somrarna gynna denna form av
jordbruk framför varje annan. I Roussillon,
Languedoc och s. Provence upptagas 3/4 och mer
av den odlade jorden av vingårdar. Här
erhållas dock icke några finare märken, utan allt går ut
på en massproduktion av billigare viner (vin
ordi-naire). Även i Garonnebäckenet är klimatet gynn-
Chåteau Margaux’ vinkällare.
samt, och här äro flerstädes vinodlingarna
förhärskande. Här har man också sedan gammalt i vissa
distrikt (Médoc, Graves, Sauternes,
Entre-deux-Mers) framställt över hela världen kända, utmärkta
sorter av rödvin (Saint-Estèphe, Chåteau Latour,
Chåteau Margaux m.fl.), liksom även av vita
(Sauternes, Chåteau Yquem, Graves), gemensamt kallade
bordeauxviner. I Armagnac och kring Charente
destilleras det vita vinet sedan gammalt till konjak.
Utom från Bordelais komma F:s ädlaste viner från
två andra distrikt. Det ena är Bourgogne, vars
soliga branter mot Saöne-sänkan i Cötes de Nuits
och Cötes de Beaune lämna de berömda röda
(Chambertin, Chambolle-Musigny, Clos de
Vou-geot, Corton, Beaune, Pommard) och vita
(Mont-råchet, Meursault) bourgognevinerna. Det mest
berömda vindistriktet är dock v. Champagne.
Parisbäckenets lager sluta här med en markerad brant
mot ö., och på denna odlas F:s ädlaste druvor.
Centra för den högt uppdrivna industri, där dessa
druvor förädlas, äro Reims, Ay och Épernay.
Omkr. 4/s av dessa viner exporteras. F:s hela
vinproduktion uppgick 1937 till 62,7 mill. hl el. 3/10
(29%) av världsproduktionen men sjönk under 2:a
världskriget (27,5 mill. hl 1945). Produktionen
täcker dock ej den stora inhemska konsumtionen, utan
12—16 mill. hl (1937 12,5 mill. hl, 1938 16,3 mill. hl)
införas från franska Nordafrika, medan viner av
finare och dyrare märken utföras (0,9 mill. hl
1937, 1 mill. hl 1938, 0,9 mill. hl 1945). Detta
innebär, att varje fransman i medeltal dricker c:a
180 1 druvvin årl., d.v.s. en konsumtion, som är
större än i något annat land.
Boskapsskötselns utveckling har sedan
1880-talets jordbrukskris påskyndats i kapp med
industrialiseringen och urbaniseringen och i
sammanhang med övergång till större odling av
foderväxter. Nötkreaturen (15,6 mill. 1938, 14,8 mill.
1945, därav kor 8,7, resp. 7,1 mill.) äro talrikast
i det fuktiga atlantiska området med yppig
gräsvegetation, särsk. i Bretagne, Normandie och
Flandern, i närheten av Paris och i
industriom
— 347 —
— 348 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
