Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Ekonomisk geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE
rådena n. och ö. darom samt i nederbördsrika
bergsområden, ss. i Vogeserna, Jurabergen,
Nordalperna, Väst- och Centralpyrenéerna och
Centralmassivet, glesast i det sommartorra
medelhavsområdet. Mejerihanteringen står högst i n. och
n.v. F. samt i Vogeserna, Jurabergen och Alperna.
Uppfödning av slaktdjur sker till stor del på
Centralmassivet men även i Pyrenéerna och Alperna,
där man även lägger an på osttillverkning. Fåravel
(9,9 mill. 1938, 7 mill. 1945) och getavel (1,4, resp.
0,9 mill.) bedrivas i de torra och till åkerbruk
otjänliga trakterna, ss. i Aveyron,
Bouches-du-Rhöne, i de lägre delarna av Pyrenéerna och
Alperna samt på Centralmassivets s.v. sluttning,
särsk. på kalkplatåerna Les Causses, där den
berömda fårmjölksosten, som uppkallats efter
staden Roquefort, från början framställdes. F.
har en mycket högtstående osttillverkning och
även ett visst exportöverskott av ost. Svinaveln
(7,1 mill. 1938, 6 mill. 1945) är koncentrerad till
Bretagne och Auvergne (alltså potatisodlande
områden) och till Garonnebäckenet med dess
majsodling. Antalet hästar uppgick 1938 till 2,7
mill. men hade 1945 sjunkit till 2,1 mill.,
mulåsnor till 135,000, resp. 80,000 (1944) och åsnor till
185,000, resp. 87,000. Fjäderfäaveln är mycket
utbredd (antalet höns översteg 1929 69 mill.).
Vissa områden ha specialiserat sig på denna
näringsgren, t.ex. Bresse, Mans och Bretagne.
El-sass, Dordogne, Les Ländes och de lägre delarna
av Pyrenéerna ha en betydande uppfödning av
gäss.
Skogsbruk. F:s skogsareal omfattar c:a
108,000 km2 el. 19,5 % (1945) av landets ytvidd.
Skogen finns kvar framför allt på magra, sandiga
jordar, i bergen samt på statens el. storgodsens
jordar. Vissa områden äro mycket skogfattiga;
i hela Armorikanska massivet, Flandern och
Pi-cardie uppta skogarna t.ex. endast 4—7 % av
Ostkällare i Roquefort.
arealen. Skogen har fått vika för kulturmarker
men har även i vissa bergstrakter skövlats
genom överavverkning och extensiv boskapsskötsel.
I senare tid (redan under 1800-talet) har genom
statens försorg skog nyplanterats på många
kalmarker, särsk. i Les Ländes (c:a 1 mill. ha
kusttall) och i mellersta Champagnes kalkterräng. F:s
största skogsreserver finnas nu i Les Ländes, i
Les Maures- och L’Estérél-bergen, där kork- och
hartseken täcker omkr. hälften av ytan, i
Vogeserna, på Lothringens och Bourgognes torra
sand- och kalkstensplatåer, i Jurabergen, av vilkas
yta o. V3 (29—35 °/o) är skogbeväxt, i Alperna
och i Pyrenéerna (20—29 %) samt i vissa delar
av Centralmassivet och på ön Korsika. Skogarnas
avkastning täcker dock långt ifrån behovet. Före
2:a världskriget hade F. ett årligt importbehov
av c:a 1 mill. t trävaror och c:a 0,5 mill. t
trämassa.
Fisket är av stor ekonomisk betydelse. F.
(med Algeriet) sysselsatte före 2:a världskriget
(1939) 133,000 fiskare, därav c:a 85,000 i
moderlandets fiskevatten. Storsjöfiske idkas vid Island
och Newfoundland (torsk), i Atlanten (sardiner),
i Nordsjön (sill) och Engelska kanalen (makrill),
i Biscayabukten och Medelhavet (tonfisk). Vid
Atlantens kuster bedrivas ostronfiske (Bretagne)
och hummerfångst, ute på havet fångst av
lan-guster, bl.a. i Marockos farvatten.
Ostronodlingarna bedrivas i stor skala på flera ställen
vid Normandies och Bretagnes kuster samt n.
och s. om Gironde, bl.a. vid Arcachon. De största
fiskehamnarna äro Boulogne, Dieppe, Fécamp och
Saint-Malo vid Engelska kanalen samt
Douarne-nez, Concarneau, Lorient, La Rochelle, Arcachon
och Saint-Jean-de-Luz vid atlantkusten.
Bergsbruk och kraftproduktion. F.
är rikt på stenkol, vattenkraft och värdefulla
malmer. Kolförekomsterna äro bundna till det
hercyniska systemet. Fyndigheterna vid ö.
kanten av Centralmassivet äro sedan gammalt av
grundläggande betydelse för järn- och
stålindustriens uppkomst och utveckling där. Det
värdefullaste franska kolområdet ligger dock i n.
F., i dep. Pas-de-Calais och Nord på gränsen till
Belgien. Här brytas i allm. 3/s (61 °/o 1938) av
F:s stenkol, 43% i Pas-de-Calais och 18% i
Nord. I Centralmassivets randområde brytas
26%, därav 6,5% i dep. Loire (S:t Étienne),
6 °/o i Bourgogne (Blanzy) och 4,5% i dep. Gard.
Lothringens andel i F:s kolproduktion uppgår
till i2°/o; resten av landet svarar för blott 1 °/o
av produktionen. Hela den franska
kolproduktionen steg från 40 mill. t 1913 till 53,9 mill. t
1930 och uppgick 1938 till 47,6 mill. t (d.v.s.
knappt till Vs av Storbritanniens). Dessutom
brötos 10—20 mill. t stenkol årl. i Saarområdet,
över vars kolgruvor F. genom Versaillesfreden
hade dispositionsrätt 1919—-35 och som f.n. de
facto äro införlivade med F. Saarområdets
kolförråd uppskattas till 17,5 milliarder t el. nästan
lika mycket som F :s hela övriga kolreserver.
Oaktat F. nu tills, med fyndigheterna i
Saarområdet äger en kolreserv om 37 milliarder t,
finnas blott relativt få kolsorter i de franska
gruvorna. Särsk. kännbar är fattigdomen på
kokskol för järnverken. Detta innebär en svår
— 350 —
— 349 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
