- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Andra upplagan. 10. Fonologi - Förmak /
351-352

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Ekonomisk geografi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRANKRIKE

olägenhet och är förklaringen till att F. måste
täcka en betydande del av sitt kolbehov — ej
mindre än V4 av hela behovet (c:a 80 mill. t) — genom
import från utlandet, främst från England, Belgien
och Tyskland, numera även från USA. Hösten
1946 nådde kolproduktionen i F. förkrigsnivån,
men kolbristen var ändå stor, eftersom importen
ej kommit i gång. Av brunkol, som till
kvaliteten är sämre än Tysklands, utvinnas endast
c:a 1—1,7 mill. t årl. (1,015,000 t 1937 och 1,692,000
t 1945), huvudsaki. vid Fuveau i
Bouches-du-Rhöne. F. har endast obetydliga
petroleumtillgångar; vid Pechelbronn i Elsass och i trakten
av S:t Gaudens i dep. Haute-Garonne utvinnas
o. 70,000 t årl. — F. har större tillgång på
vattenkraft än de flesta andra europeiska länder.
De största krafttillgångarna finnas i n. delen av
Alperna, i Väst- och Centralpyrenéerna,
Centralmassivet, Jurabergen och Vogeserna. Den
uttagbara vattenkraften uppskattas till c:a 10 mill. hk.
1939 uppgick den utbyggda vattenkraften till
5,3 mill. hk, vilket motsvarar c:a 18 mill. t
stenkol. 1945 producerades 19,1 milliarder och 1947
27 milliarder kWh.

Om sålunda F:s tillgångar på stenkol äro
otillräckliga, äro landets järntillgångar av ofantligt
mycket större mått. De äro huvudsaki. lokaliserade
till tvenne större centra. Det ena ligger i v. F., i
Bretagne, Normandie, Anjou och Maine. Den här
befintliga malmmassan har beräknats till l,s
milliarder t 45% järnmalm, motsvarande c:a 0,9
milliarder t järn. Malmen är fosforhaltig men blott till
0,4—0,8%. Fyndigheterna äro alltså i detta
hänseende av bättre kvalitet än de lothringska, men
de äro sönderstyckade genom förkastningar och
därför icke ägnade för brytning i stor skala.
Bristen på koltillgångar i närheten har medfört, att
de eg. icke brutits för annat än export el. för
smältning medelst importerat bränsle i Caen och
Rouen. I Pyrenéerna och vid kanten av
Centralmassivet finnas några mindre malmfyndigheter.
De sistn. ha bildat underlaget för järnindustrien
i S:t Étienne och Le Creusot. De förnämsta
järnmalmsfälten äro dock de s.k. minettfyndigheterna
i Lothringen, som före i:a världskriget voro
delade mellan F., Tyskland och Luxemburg. De
värdefullaste äro belägna i den del av
landskapet, som erövrades från Tyskland 1918. De
intaga här en areal av sammanlagt 1,200 km2 och
innehålla Europas väldigaste malmmassa,
beräknad till 5 milliarder t brytbar malm, motsv.
c:a 1,5 milliarder t metalliskt järn. Denna
minett-malm är starkt fosforhaltig (0,7—2%). Malmen
går i ö. i dagen, så att den här kan brytas i
dagbrott. 1929 brötos i F. 49 mill. t. järnmalm,
d.v.s. 17% mera än 1913 i F. och tyska
Lothringen tillsammans, 1932—37 i medeltal 32 mill.
t och 1938 33 mill. t. Under mellankrigstiden
hade utvecklat sig ett slags pendeltrafik mellan
de nordfranska koldistrikten, där ett andra
centrum för den tunga industrien uppstått
(Valen-ciennes), samt Belgien och det tyska
Ruhrom-rådet. — En högvärdig aluminiumrik lera, bauxit,
har fått sitt namn efter den lilla franska byn
Les Beaux i dep. Bouches-du-Rhöne (n.ö. om
Arles), där den först kom till användning. F.
hade länge monopol på bauxit, som emellertid

— 351 —

numera utvinnes i flera andra länder. F:s
bauxit-fyndigheter ligga i s. F., nära exporthamnar
vid Medelhavet och kraftkällorna i Alperna och
Pyrenéerna, främst i dep. Var samt i dep.
Hérault och i östpyrenéerna i dep. Ariège.
Produktionen uppgick 1937 till nära 0,7 mill. t (1945
V4 mill. t), varav hälften gick till England,
Norge, Schweiz m.fl. länder. — Genom
införlivandet av Elsass förvärvade F. en värdefull
mineraltillgång, näml, den andra i ordningen av
Tysklands kalifyndigheter. Tysklands
kalimonopol bröts, och som en följd därav ha de
el-sassiska kalifyndigheterna, belägna i närheten av
Mulhouse, utnyttjats betydligt mera än förut.
1925 hade den franska produktionen stigit till
0,3 mill. t rent kali och uppgick 1937 till c:a 0,5
mill. t (1945 endast 0,2 mill. t). Av koksalt
producerades 1929 1,5 mill. t, 1937 2,3 mill. t,
därav 0,5 mill. t havssalt. Bergsalt utvinnes
industriellt i Lothringen, havssalt i saliner.
Småföretagen vid atlantkusten äro stadda i
tillbakagång, och huvudmassan av havssaltet utvinnes
av storföretag vid Medelhavet (årl. c:a 300,000 t,
därav c:a 200,000 t vid Rhöne-deltat).

Industriens betydelse för F:s ekonomiska
liv ökades under mellankrigstiden. 1929 hade F:s
industriella produktion stigit med 40% i jämförelse
med 1913. Emellertid har alltsedan
världsekonomikrisen 1929—33 F:s industriproduktion legat under
landets möjligheter. Med 1928 som bas (= 100)
var industriproduktionsindex 1929 109, sjönk till
82 1934 men steg under 2:a kvartalet 1939 till
92. Index för de olika industrigrenarna voro
emellertid mycket olika, för järnindustrien t.ex.
endast 68, för maskinindustri 88, textilindustri 99,
för kemisk industri 106, gas och elektricitet 138
och pappersindustri 175. Industriproduktionen, som
i okt. 1946 hade nått 94 °/o av 1938 års
produktion, hade 1947 i det närmaste stagnerat.
Orsakerna härtill voro otillräcklig tillförsel av utländska
råmaterialier, brist på arbetskraft och inre
politisk oro. 1947 utarbetades en fyraårsplan, vars
mål bl.a. är produktionsökning med 25 °/o i förh.
till 1939. F:s största industricentra äro
Paris-området, nordligaste F. och trakten av Lyon (jfr
karta, sp. 346). Järnmalmen bildar grundvalen
för flera av F:s mest betydande industrier. 1929,
resp. 1937 producerades 20,1 mill. t, resp. 15,8 mill.
t tackjärn och stålgöt, 1945 endast 2,8 mill. t.
Den tunga järnindustrien är huvudsaki. förlagd till
Lothringen och till Valenciennes i n. F.,
maskinindustrien till Le Creusot och S:t Étienne (vilka
båda städer även ha vapenindustri), till Paris, Lille,
Amiens och S:t Quentin. F. har stor
biltillverkning i Paris med omnejd (Boulogne-Billancourt),
Lyon, Doubs och i Elsass. Skeppsvarven äro
belägna vid atlantkustens estuarier och vid
medelhavskusten från Marseille till Toulon. Den franska
flygindustrien är förstatligad och arbetar för
framställning av flygplan och flygmotorer.
Tillgången på bauxit är jämte vattenkraften
grundvalen för en betydande aluminiumindustri, som
är lokaliserad till Havsalperna och till dep.
Ariège. Den kemiska industrien är rätt väl
utvecklad med tillverkning av superfosfat (1,3
mill. t 1937) främst i Parisbäckenet och
luftkväve i närheten av de stora kraftstationerna i

— 352 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 25 14:33:35 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/2-10/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free