Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Undervisningsväsen - Tidningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE
Typiska för franska skol- och univ.-studier äro
tävlingarna (concours). Dessa börja redan under
skoltiden. Den mest bekanta är den för hela F.
gemensamma concours général. Att utgå som
segrare ur denna anses som en stor ära. Tävlingarna
reglera sedan tillträdet till de mera eftersökta
utbildningsbanorna och till skilda
ämbetsmanna-karriärer. Till de mera bekanta (och svårare)
hör inträdestävlingen till École normale supérieure*,
seminariet för läroverkslärare inom Paris-univ:s
ram, och till École polytechnique, tekniska högsk.
(se Tekniska läroanstalter). Juristerna måste för
inträde i ämbetsverken genomgå en liknande
concours, läkarna antas vid sjukhusen på samma sätt
(den s.k. internat de médecine), och slutl. antas
docenter inom univ:s juridiska och medicinska
fakultet genom en särskild s.k. agrégation. Den
ovan omtalade agrégation för läroverkslärare är
också en dyl. concours. Avsikten med dessa
tävlingar är att åstadkomma strängast möjliga
gallring till de viktigaste statliga posterna. Urvalet
sker under iakttagande av allehanda
försiktighetsmått, som skola garantera opartiskhet (anonyma
skriftliga prov, jury av sakkunniga vid de
muntliga förhören). Man gör i F. en bestämd skillnad
mellan de vanliga examina (licence, doktorsgrad),
som förlänas alla, som tillfredsställande fullgjort
stadgade prov, och tävlingarna, där endast en
bråkdel (xo—20 °/o) av dem, som läst in kursen,
bli godtagna. Genom detta system avgöres de
studerandes karriär redan vid tidig ålder. Den,
som fallit igenom, måste nöja sig med en
blygsammare ställning och har ingen möjlighet att
senare genom kompletterande studier el. energi
reparera sitt misslyckande. — Universitetens
lärarkår består av professeurs titulaires (ord. prof.),
som inneha en lärostol (chaire), professeurs sans
chaire (utan lärostol), docenter (kallade maltres
de conférence inom humanistiska och
naturvetenskapliga fakulteterna, agrégés inom medicinska
och juridiska) samt chargés de cours (tillfälliga
innehavare av professur el. docentur). Dessutom
finnas i de främmande levande språken infödda
lektorer (lecteurs) och vidare en rad laboratorer,
assistenter, bitr, lärare (préparateurs, assistants,
chefs de travaux etc.). En av de ord. prof, inom
varje fakultet är fakultetens dekanus (doyen). De
franska lärarlönerna äro på alla stadier
förhållandevis låga.
Till univ. äro, särsk. i Paris, knutna en rad
specialinst. och laboratorier (för t.ex. psykologi,
fonetik, statistik, skandinaviska språk). Även
utanför univ:s ram finnas offentliga anstalter
för högre undervisning, i Paris framför allt
College de France*, en fri läroanstalt (som icke
utdelar diplom), där eliten av landets
kulturpersonligheter meddelat el. meddela undervisning, École
pratique des hautes études*, École des chartes* m.fl.
Slutl. finnas många privata undervisnings- och
forskningsanstalter, t.ex. katolska och
protestantiska fakulteterna i Paris, Toulouse och
Mont-pellier, det berömda Institut Pasteur* i Paris m.fl.
Varje ministerium har dessutom skolor inom
sitt respektive fack: utom École polytechnique
olika tekniska skolor (École centrale des arts et
manufactures och École d’art et métiers; se
Tekniska läroanstalter), krigshögsk. (École de Saint-
Cyr), vidare École nationale supérieure des mines*
(bergsbruk), École des ponts et chaussées
(väg-och vattenbyggn.), École des eaux et foréts
(skogs-högsk.), Institut agronomique (lantbrukshögsk.),
Conservatoire national de musique et de
déclama-tion* (musikalisk akad.), École nationale et
spé-ciale des beaux-arts* (konstakad.), École coloniale
(kolonialskola) samt skolor för handel,
trädgårdsskötsel, sjuksköterskeutbildning m.m.
Om den yttre ramen för franskt
undervisningsväsen ganska väl överensstämmer med den
svenska, så äro olikheterna i själva studiesättet och i
målsättningen djupgående. Man lägger i F. mera
an på kvalitet än på kvantitet. Såväl på
skolstadiet som vid univ. äro kurserna till omfånget
små. I stället krävs ett så mycket grundligare
inträngande i ämnet. Man föredrar koncentrering
av studiet till några få avsnitt framför ett ytligt
genomgående av större områden. Vid proven är
det icke främst elevens kunskapsförråd, som
prövas, utan dennes förmåga att självständigt
behandla ett förelagt ämne el. att dra egna
slutsatser. I alla examina och tävlingar ingår en
uppsats över ett förelagt ämne, i vilken den
tävlandes förmåga av personligt ställningstagande
och egna synpunkter ställes på hårda prov.
Mo-dersmålsundervisningen koncentreras på alla
stadier kring de s.k. explications de texte
(textförklaringar), genom vilka eleven skolas till att
självständigt analysera en förelagd text, såväl
formellt som innehållsmässigt. Vid den formella
färdigheten fästes i F. stor vikt. Inom
litteraturstudiet inta de stora klassiska förf, en central plats.
— Det franska studiesättet gynnar den intelligente,
den snabbtänkte och den formellt välrustade på
bekostnad av den medelmåttige, den långsamme
och den formellt mindre skicklige. Den franska
skolan är ingen skola för ”plugghästar”. Systemet
har måhända sina nackdelar. Men det är ett
verksamt medel att få fram den intellektuella elit, vid
vilken man i F. fäster så stort avseende.
På gr. av den tävlingsanda, som i mycket
präglar det franska skolväsendet, ha nyare
pedagogiska idéer haft svårt att slå igenom. I den
omhuldade småbarnsskolan (école maternelle) har
dock Montesson-metoden vunnit stark utbredning.
Särsk. i de privata skolorna ha dessutom Deweys
och Decrolys pedagogiska reformtankar lett till
omläggning av undervisningen; så är bl.a. fallet
med École des Roches i Verneuil-sur-Avre och
Collège de la Jonchère, en av de få
Montessori-skolorna i Europa, som leda fram till
studentexamen. — Efter 2:a världskriget har intresset
för reformpedagogiska metoder vuxit sig starkare
även inom det statliga skolväsendet och på högre
skolstadier. B.M.jE.Bng.
Tidningar. Den franska pressen leder sina anor
tillbaka till 1631, då ”La Gazette” (senare
”Ga-zette de France”) grundades under kardinal
Richelieus beskydd och aktiva medverkan. Dess
förste utg. och tryckare var Th. Renaudot. 1631
erhöll denne privilegium för sig och sina arvingar
på tryckning och försäljning av gazetter.
Gazet-tens roll fylles numera i F. av ”Le Journal
offi-ciel de la république franqaise” (grundad 1869,
motsv. såväl ”Post- och inrikes tidn.” som ”Svensk
författningssamling” och riksdagstrycket). 1672
— 359 —
— 360 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>