Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Tidningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE
grundades av Donneau de Vizé ”Mercure galant”,
senare kallad ”Nouveau Mercure” och från 1728
”Mercure de France”, vilket namn tidn. bibehöll
till 1858, då den nedlades. Under Napoleon I var
det officiella informationsorganet ”Le Moniteur”
(”Gazette nationale ou le Moniteur universel”).
Bland övriga tidn., grundade före revolutionen, kan
nämnas den första franska dagliga tidn., ”Journal
de Paris” (1777—1819). Under sin blomstringstid
o. 1792 utgick den i en uppl. på över 20,000 ex.
Vidare kan nämnas den 1789 grundade ”Journal
des débats”. 1836 startades Girardins ”La Presse”
och Dutracqs ”Le Siècle”, som snart uppnådde
för den tiden så stora uppl. som resp. 10,000 och
38,000 ex. 1846 funnos i Paris, utom den
officiella tidn. ”Le Moniteur”, som huvudsaki. utdelades
gratis: ”Le Siècle” (31,000 ex.), ”La Presse” och
”Le Constitutionnel” (20,000 å 25,000 ex.), ”Journal
des débats” och ”L’Époque” (10,000 och 15,000
ex.). Efter julirevolutionen 1830 bildades på
initiativ av en av medl. i bankirfamiljen Laffitte ett
företag, som förmedlade annonsering i de fyra
ledande tidn. (”Journal des débats”, ”Le
Constitutionnel”, ”Le Siècle” och ”La Presse”), sedermera
även i ”Le Pays” och ”La Patrie”. 1858 ägde
Paris sex stora ledande tidn.: ”Le Siècle”, ”La
Presse”, ”Le Constitutionnel”, ”La Patrie”,
”Journal des débats”, ”Les Assemblées”. Antalet
lands-ortstidn. uppgick till över 500. På 1860-talet
ökades paristidningarnas antal avsevärt. 1872
uppgick uppl. av ”Le Petit journal”, grundad 1863
och pionjären för den franska ”half-pennypressen”,
till 212,500 ex. 1874 beräknades tidn. i de 35 största
landsortsstäderna i F. (med en sammanlagd
folkmängd av 2,566,000) utgå i en veckouppl. på
sammanlagt 2,800,000 ex. I Paris funnos 1880 o.
120 tidn., 1890 o. 160, 1900 o. 240. Sammanlagda
antalet i F. publicerade tidn. uppgick 1900 till i
runt tal 2,400, därav 2,160 utg. i 540 olika
’landsortsstäder. — De franska tidn. ådagalade under
denna period ökat intresse för det lokala
reportaget och nyheter av mer el. mindre sensationell
karaktär. Som rena nyhetstidn. grundades 1884
”Écho de Paris” och ”Le Matin”, föregångna av
”Éclair”, som utkonkurrerades. Dessa nyhetstidn.
började rivalisera med tidn. av den äldre typen,
och följden blev, att även dessa senare måste lägga
större vikt vid det rena nyhetsmaterialet och vid
sidan av ledande politiska artiklar lämna plats
för litteratur- och teaterkritik, societetsnyheter,
domstolsrapporter m.m. För införskaffande av
nyheter från utlandet började de franska tidn. vid
denna tid, främst ”Le Temps”, anställa särskilda
utländska korrespondenter, vilka kompletterade
materialet från telegrambyråerna, av vilka Agence
Havas intill 2:a världskriget var den förnämsta.
Det eleganta kåseriet, en typisk form av fransk
journalistik, och societetsreportaget odlades med
särskild omsorg av ”Le Figaro” (grundad 1858)
och ”Le Gaulois”, vilket bidrog till dessa på
1920-talet sammanslagna tidn:s starka spridning i
mondäna kretsar. Bland de förnämsta
landsortsorga-nen kunna nämnas: ”La Dépèche de Toulouse”
i Toulouse, ”La Petite gironde” i Bordeaux, ”Le
Provenqal” i Marseille, ”Le Progrès” i Lyon,
”L’Écho du Nord” i Lille, ”Le Journal de
Rouen” i Rouen. Särsk. under valtider utövade
den lokala pressen ett stort inflytande. — F. är
det första land, där tidn. uppnått uppl. på över
1 mill. ex. De förnämsta nyhetstidn., med uppl. över
1 mill., voro under mellankrigstiden ”Le Petit
pa-risien” (1,200,000 ex.), ”Le Matin”, ”Le Journal”
och ”Écho de Paris”, 1935 uppslukad av den
nygrundade ”Le Jour”. De överflyglades in på
1930-talet av den nygrundade kvällstidn. ”Paris-soir”,
som snart slog ut den äldre konkurrenten
”LTn-transigeant”. Kvällstidn. av högre standard, även
på gr. av sitt stora antal medarbetare från den
vetenskapliga och litterära världen, voro ”Le
Temps” och ”Journal des débats”. Paris ägde
talrika specialtidn. för finansnyheter, litteratur,
teater, film, sport, automobilism m.m. Ett stort
antal illustrerade vecko- och månadstidn. utgåvos,
främst bland dessa den förnäma ”LTllustration”.
Bland litterära veckotidn. märktes ”Les Nouvelles
littéraires”, ”Marianne” och ”Candide’;
Vad tidskr.-litteraturen beträffar, som spelar så
stor roll i franskt intellektuellt liv, betraktas ”Le
Journal des savants”, vars första nr utkom i jan.
1665, som prototypen. Bland dess närmaste
efterföljare märkas ”Nouvelles de la république des
lettres” (1684), utg. av Bayle i Amsterdam. Några
år senare (1701) började jesuiterna utge en
periodisk skrift i Trévoux, ”Mémoires pour servir å
1’histoire des Sciences et des arts”, vanl. kallad
”Journal de Trévoux”. Den moderna
tidskr.-litteraturen inaugurerades i F. 1722 av Marivaux, utg.
av ”Spectateur franqais”. En annan viktig tidskr.
från 1700-talet — den förnämsta enl. Voltaires
mening — är ”Journal encyclopédique” (1756—73).
— Bland de förnämsta tidskr. fram till 2:a
världskriget, vilka i allm. utmärkte sig för mycket hög
litterär nivå, kunna nämnas: ”Revue des deux
mondes” (grundad 1829), ”Revue de Paris” (1894),
”Mercure de France” (1890), ”Revue de France”
(1871), ”Revue bleue” (1863), ”Revue
hebdoma-daire” (1892) och ”Nouvelle revue fran<;aise” (1909),
de fyra sistn. definitivt nedlagda.
Frans.k press kännetecknades under 1900-talets
första decennier av klarhet, lättfattlighet, god
disposition av ämnet och materialets omsorgsfulla
sovring. Innehållet var omväxlande, ofta av högt
litterärt värde, då så gott som samtliga tidn., ej
minst landsortens förnämligare, räknade
medarbetare bland landets främsta politiska, vetenskapliga
och skönlitterära krafter samt till dessa utbetalade
avsevärda honorar. Däremot brast det betr,
självständig hållning och intresse för nyhetsmaterial
från utlandet. En tidn. som ”Le Temps” var ett
berömvärt undantag i sistn. hänseende. Utrymmet
var merendels starkt begränsat; man hade få
textsidor och vanl. ännu färre annonssidor. Man
föredrog ett smärre antal annonser, av vilka somliga
mot hög betalning infördes, dock med särskild
stil, inuti texten. I saknad av rikliga
annonsinkomster blev den franska pressen beroende av
privata och offentliga bidrag, understöd från bolag,
finansgrupper och regering, och det var denna
omständighet, som inverkade på dess mindre
självständiga politiska hållning. Lättast var detta
skönjbart i de stora nyhetstidn., vilka merendels
agiterade för den sittande ministärens åsikter och
in i det sista bemödade sig att stödja den, särsk.
i utrikespolitiska angelägenheter. Helt saknades
— 361 —
— 362 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
