Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Rundradio - Litteratur - Före 1600
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE
med omnejd, Paris Inter, där man särsk.
specialiserat sig på att sända program från utlandet.
Emellertid finnas fortfarande inom F. lyssnare,
som icke tillfredsställande kunna uppfatta något
av dessa program. % 1947 hade Chaine nationale
13 sändare med en sammanlagd kapacitet av 517
kW och Chaine parisienne 10 sändare med en
sammanlagd kapacitet av 189,5 kW. Av
sänd-ningsstationerna är den största (200 kW) belägen
i Paris. Dessutom finnas sändare i Lille, Rennes,
Strasbourg, Lyon, Toulouse, Marseille, Nizza,
Bordeaux, Grenoble, Limoges, Nancy, Muret m.fl.
platser samt i Alger en till nätet länkad station.
Man avser att i framtiden inom tätorterna införa
frekvensmodulerad radio. — Radion finansieras
genom licenser. Antalet licenser utgör (1948) c:a
5,8 mill.; licensavgiften utgår med 100 frcs pr år
för kristallmottagare och med 500 frcs för
rörmottagare. Reklam har hittills varit förbjuden,
men på senaste tiden ha preliminära förslag
framkommit om att införa reklamsändningar för att
på så sätt förbättra radioföretagets ekonomi. —
Antalet anställda inom den franska radion
uppgår till o. 3,750 (varav o. 950 för inkasserande
av licensavgifterna). P.L.;A.Lg.
Litteratur. Före 1600. Franska språket
framträder först i en statshandling, de s.k.
Strasbourg-ederna av 842, kort därpå i det första
litterära dokumentet, en sång el. s.k. kantilena om
den heliga Eulalia. Ung. 100 år yngre är en längre
dikt om Kristi lidande, ”La passion”; från o. 1000
daterar sig en dikt om den heliga Leodegar,
skriven på nordfransk dialekt, och ”La vie de Saint
Alexis”. Alla dessa dikter äro strofiska och
asso-nerade och återgå på latinska original.
Anmärkningsvärd är i alla fyra dikterna den regelbundna
metern, baserad på stavelseräkning, och den
noggranna assonansen, viktiga moment för kännedom
om språket. I slutet av 1000-talet framträdde den
stora medeltidsfranska epiken, som fyller de båda
följ. årh. Den nationella epiken skulle enl. G. Paris
ha sin upprinnelse i kantilenor el.
tillfällighetsdikter, som uppstått omedelbart efter en stor
historisk händelse och sedermera utvidgats och
sam-manslagits. Enl. J. Bédier åter, som framhåller
bristen på kantilenor, ha chansons de geste uppstått
i kloster el. vid heliga orter, där jonglörer* i
samarbete med munkar och präster sjungit om hjältar,
som gynnat el. haft förbindelse med dessa orter.
Denna teori torde i flertalet fall träffa det rätta.
Det bör också dock framhållas, mera än vad
Bédier gjort, att dessa epos ofta vila på latinska
underlag. — Chansons de geste*, av vilka till oss
bevarats ung. ett 80-tal, fördelade på Karls-,
Vilhelms- och Dooncyklarna, voro ämnade att sjungas
i slott, vid fester, vid marknader o.a. folksamlingar
under ackompanjemang av en vielle (luta). — Den
äldsta chanson de geste är antagl. ”Gormont et
Isem-bart”, en fragmentarisk dikt om Ludvig III:s seger
över normanderna 881; den är undantagsvis
skriven på 8-stavig vers. Från början av noo-talet
förskriva sig de mest populära dikterna av
Karlcykeln, Rolandssången och Karls resa till
Jerusalem och Konstantinopel. Senare epos av denna
cykel äro ofta brokiga äventyrsromaner, ss. dikten
om Huon av Bordeaux. — Vilhelmscykeln,
varav vi ha 24 romaner i behåll, har till
utgångs
punkt strider, som en greve Vilhelm av Toulouse
utkämpat mot saracenerna, varefter han grundläde
klostret Gellone och där slutade sina dagar. Med
denne Vilhelm sammanslog traditionen andra
sydfranska hjältar med samma namn, och allehanda
bedrifter hopades på honom i s.k. cykliska epopéer.
— Dooncykeln handlar i ett fåtal epopéer
om vasaller, varför cykeln också kallas ”La geste
des traitres”. Doon är stamfader för
Haimons-sönerna, vilkas äventyr senare förtäljas i mycket
spridda folkböcker. — Mitt under nationalepikens
blomstring, vid mitten av uoo-talet, uppstod en
ny episk diktart, le roman courtois och le roman
antique, under inflytande av Ovidii kärleksdiktning,
som översatts, av keltiska legender, som började
spridas, och även av den provensalska
kärlekslyriken. Denna epik hörde hemma vid hoven, där
den föredrogs av lärda skalder i en ny stroflös,
rimmad form, lämpad för läsning. Ämnena voro
dels keltiska legender med allt det mystiska och
övernaturliga, varav de voro fyllda, dels antikens
hjältar, vilka framställdes som medeltidsriddare
med de bisarraste äventyr, dels slutl.
kärleksförhållanden. Bland legenderna äro de, som röra sig
om Tristan och Isolde*, om konung Artur (se
Ar-tur-sagan) och hans tolv pärer, om det heliga
kärlet graal* de mest bearbetade. Mästaren på detta
område var Chrestien de Troyes (senare
hälften av uoo-talet). Besläktad med denna
diktning var den keltiska versnovellen, lai*, sådan
den odlades vid mitten av uoo-talet av M
a-rie de France. De antika hjältarna
framställas framför allt i romaner om Alexander;
en i senare delen av uoo-talet gjord
kompilation blev populär, och dess 12-staviga versmått
gav upphov till benämningen alexandrin. — En
mångfald andra romaner och noveller, även på
prosa, ha motiv från skilda håll, ofta från
österlandet, ss. romanen om Sju sovare, om Flores och
Blanzaflor. Blandad vers och prosa har novellen
”Aucassin och Nicolette”. Satiriska och burleska
äro den versnovell, som kallas fabliau*, och de
kompilationer av djurfabler, som föreligga i
”Roman de Renart” och dess fortsättningar,
övergång till den religiösa och didaktiska litteraturen
bildar helgonlegenden, som odlades flitigt
alltifrån den på anglonormandiska skrivna ”Voyage
de Brendan” (o. 1121) till den stora
kompilationen ”Miracles de la Sainte Vierge” av G a
u-tier de Coincy (d. 1236).
Som religiös och didaktisk litteratur framträda
övers, av några av Bibelns böcker, äldst på det
anglonormandiska språkområdet, predikningar o.a.
uppbyggelseskrifter, vidare de från ”Disciplina
clericalis” kända förmaningarna och berättelserna,
bearbetade i flera versioner, i ”Castoiement d’un
père å son fils” o.s.v. Läroböcker om djur,
bestiai-res, och om stenar, lapidaires, förekomma redan från
första hälften av uoo-talet, då en anglonormandisk
klerk versifierade sådana. Dialogiserade batailles,
débats, disputaisons, dits voro också av didaktisk
art. Till den didaktiska litteraturen ansluter sig
dels ”Roman de la rose”*, dels rimkrönikorna.
Den äldsta är den anglonormandiska ”Estorie des
engleis” av G a i m a r från ung. 1150. Kort därpå
skrev den normandiske skalden W a c e sin
”Brut” och sin ”Roman de Rou” och Benoit
— 365 —
— 366 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
