- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Andra upplagan. 10. Fonologi - Förmak /
447-448

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransäs - Františkovy Lázně - Frantz, Constantin - Franz - Franz, Robert (Knauth) - Franz-Dreber, Heinrich - Franzén, Frans Michael

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRANTISKOVY LÄZNÉ

finale med el. utan coda; varje fig. i 24 el. 32 takter
med 3 å 4 omtagningar och i 6/s el. 2/4 takt om 44,
resp. 41 takter i min. Lokala varianter äro mycket
vanliga, likaså korsningar med den
närbesläktade kolonndansen a n g 1 ä s* el. kadriljen 1 a
n-s i ä r*. Jfr Kontradans. V.Fi.

Frantiskovy Låznè [fran’tijkåvi la’znje], stad i
Böhmen, se Franzensbad.

Frantz [-ts], Constantin, tysk politisk
publicist (1817—91), hade tillfälle att genom
vidsträckta resor skaffa sig en grundlig kännedom om
de europeiska folkens politiska utveckling. Bland
F:s otaliga verk märkas: ”Polen, Preussen und
Deutschland” (1848, anonym), ”Preussen,
österreich und Deutschland” (s.å.), ”Von der deutschen
Föderation” (1851, anonym), ”Untersuchungen über
das europäische Gleichgewicht” (1859, anonym),
”Die Wiederherstellung Deutschlands” (1865), ”Die
Schattenseite des norddeutschen Bundes” (1870),
”Das neue Deutschland” (1871), ”Die Religion
des Nationalliberalismus” (1872),
”Literarisch-poli-tische Aufsätze” (1876), ”Schellings positive
Phi-losophie” (3 bd, 1879—80), ”Der Föderalismus als
das leitende Prinzip für die soziale, staatliche und
internationale Organisation, unter besonderer
Be-zugnahme auf Deutschland, kritisch nachgewiesen
und konstruktiv dargestellt” (1879), ”Die
Weltpo-litik unter besonderer Bezugnahme auf
Deutschland” (3 avd., 1882—83). F. förfäktade bl.a.
följande: Tyskland, som ligger i Europas hjärta,
är ämnat att utgöra fundamentet till en stor
mellaneuropeisk federation som en verksam
motvikt mot Rysslands och USA:s växande politiska
makt. Detta mellaneuropeiska rike skall stå på
kristendomens grund och vara avsett att utgöra
grunden för en stor, pacifistisk världsunion.
Bis-marcks rike står i skarp motsats till den tyska
historiens universella karaktär, som redan tydligt
kommit till uttryck i ”romerska riket av den
tyska nationen”. Bismarcks rike är en
centraliserad maktstat utan livskraft och
existensberättigande; den är dömd till undergång inom högst
två generationer. Den moderna nationalismen och
imperialismen hota att förvandla den
västerländska kulturgemenskapen till ett enda stort politiskt
och kulturellt ruinfält. Ryssland står utanför den
västerländska kulturgemenskapen, utgör ett
ständigt hot mot den och är i själva verket en
hänsynslös, asiatisk, centraliserad maktstat. F. hade
ett tragiskt livsöde. Endast ihågkommen av J.
Burckhardt och R. Wagner, som bevisligen känt
och delat F:s uppfattningar, hade han redan
under sin livstid fallit i fullständig glömska. Han
återupptäcktes 1916 av socialpedagogen F. W.
Foerster (i en uppsats i tidskr. ”Friedenswarte”)
och har sedan dess spelat en stor roll i den politiska
debatten. F.n. anses han som en politisk profet och
som Tysklands mest betydande politiske publicist.
Efter 1 :a världskriget vann F:s uppfattning om
Bis-marck gehör i vida kretsar; de ungkonservativa
kring Moeller van den Bruck sågo i honom
förespråkaren för ett stortyskt rike på kristen grund.
Under nationalsocialismen vantolkades hans läror,
vilka togos till intäkt för Tredje rikets ohöljda
maktpolitik. Efter nationalsocialismens
sammanbrott ha hos histpriker och statsvetenskapsmän

F:s teser väckt stor genklang, bl.a. hos F. Meinecke,
E. Eyck och W. Röpke, som beteckna honom
som en av Tysklands mest geniala kritiker av
Bismarcks rike. — Litt.: Bibliogr. i
”Thüringisch-sächsische Zeitschrift für Geschichte und Kunst”
(1917); kort biogr. av E. Stamm (2 bd, 1917—30;
går endast till 1866); F. W. Foerster, ”Politische
Ethik und politische Pädagogik” (1918),
”L’Euro-pe et la question allemande” (1937); E. Mareks,
”Männer und Zeiten”, 2 (6 Aufl. 1922); F.
Schin-kel, ”Preussischer Sozialismus” (1933); R.
Cræ-mer, ”Der Kampf um die Volksordnung” (s.å.);
W. Röpke, ”Die deutsche Frage” (2 Aufl. 1945);
F. Meinecke, ”Die deutsche Katastrophe” (1946;
sv. övers. 1947). E.H.W.

Franz [-ts] (ty.), mansnamn, se Franciscus; som
namn på furstar, se Frans.

Franz [-ts], Robert (urspr. R. K n a u t h), tysk
tonsättare (1815—92), dirigent för Singakademie
och univ.-musikdir. i Halle. F. är en av
stormästarna på romanskompositionens område. Hans stil
förenar på ett egenartat sätt en förnäm, om
Schu-mann påminnande romantik med en
kontrapunktisk konst i Bachs anda. Utom o. 350 romanser
har han komponerat blandade körer och
manskörer. Hans bearbetningar av Bachs och Händeis
verk voro förtjänstfulla för sin tid men måste nu
anses som föråldrade. — Litt.: F. Liszt, ”R. F.”
(1872); R. Prochåzka, ”R. F.” (1894); H. v. d.
Pfordten, ”R. F.” (1923). F.Sl.

Franz-Dreber [-ts-], Heinrich, målare, se
Dreber.

Franzén, Frans Michael, biskop, skald
(1772—1847). F., som var köpmansson från
Uleå-borg i Finland, studerade i Abo, där han kom
under Porthans inflytande, och promoverades till
mag. 1789. Efter studier i Uppsala läsåret 1790/91,
varunder han umgicks med den några år äldre
Höijer och mottog viktiga litterära och
filosofiska impulser, utnämndes han 1792 till doc. i latinsk
vältalighet i Åbo. Följ, år, då han åter besökte
Sverige, skedde hans egentliga debut som skald
med några poem i ”Stockholmsposten”, bland vilka
voro ”Menniskans anlete”, ”Den gamle knekten”
och ”Till en ung flicka”. De mottogos med
entusiasm av Kellgren och förskaffade F. pris av
Svenska akad., trots att de i vissa fall både
rytmiskt och språkligt bröto med den akademiska
stilen. Framgången stimulerade till fortsatt
produktion, och 1794—95 publicerade F. en mängd
dikter dels i ”Stockholmsposten”, dels i ”Åbo
tidningar”, vars red. han
blev 1794. Märkligast
är ”Det nya Eden”,
hans mest romantiska
dikt. F., som tidigast
vänt sig från de
gängse franska mönstren
till tyska och
engelska (Klopstock, Milton
och Thomson), mottog
ytterligare
betydelsefulla intryck av
germansk förromantik
under en europeisk
bildningsresa 1795—

— 447 —

— 448 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 25 14:33:35 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/2-10/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free