Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fred - Fred (namn) - Fred, Edwin Broun - Fredag - Fredagsbjörk - Fredborg, Arvid - Fredegar - Fredegunda - Fredenberg, 1. Karl - Fredenberg, 2. Waldemar - Fredenheim, Carl Fredrik - Fredensborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRED
Fred (jfr Frid) betecknar i sin speciella betydelse
dels ett allmänt tillstånd av yttre vänskap och
förbindelser mellan stater och folk, i motsats till
krig, dels det avtal, även benämnt fredsfördrag,
fredstraktat o.s.v., mellan krigförande stater,
varigenom kriget bringas att upphöra och villkoren
för det vänskapliga förhållandets återställande
bestämmas.
Fred’, engelskt kortnamn för Frederick (se
Fredrik).
Fred’, Edwin Broun, amerikansk botanist
(f. 1887), prof, vid Univ. of Wisconsin, Madison,
1918, president för univ. 1945. F. har i sina
skrifter behandlat ärtväxternas kvävebakterier och
övriga markbakterier och bl.a. utg. ”Textbook
of agricultural bacteriology” (1923; tills, med F.
Löhnis) och ”Laboratory manual of general
micro-biology” (1928; tills, med S. A. Waksman).
Fredag (fsv. fre(a)dagher, isl. frjädagr, lånat
från något västgerm. språk, jfr mlty. vridag, ty.
Freitag, eng. friday, en forngerm. övers, av lat.
Dies Ven’eris, Venus’ dag, bildad av den västgerm.
motsvarigheten till det fnord. gudinnenamnet Frigg
och dag), veckans 6:e dag; om fredagen närmast
före påsk se Långfredag. — I isländskan
uppträder även beteckningen Freyjudagr, till
gudinnenamnet Freja. — Under antiken var f. snarast en
glädje-och lyckodag. Med kristendomens införande blev
den en faste- och olycksdag som Jesu dödsdag (se
Dies stationum). Då det ansetts olyckligt börja
med arbete på en f., har den i viss mån blivit en
vilodag med förbud särsk. för bullersamma
arbeten, vilket utsträckts även till torsdagens kväll.
Allmänt har f. ansetts lämplig för klippning av
hår och naglar. — Hos muhammedanerna är f. den
speciella gudstjänstdagen men ej vilodag. Den
kallas jaum al-djum’a, församlingsdagen (se
Dju-ma). E.H.;v.Sw.
Fredagsbjörk, art av björksläktet*.
Fredborg, Erik Lars Arvid, journalist (f. 8/io
J9J5), fil- lic. 1942. F., som var verksam i
konservativa studentkretsar och 1939 blev red. för
studentföreningen Heimdals årsskr., var ”Svenska
dagbladets” korrespondent i Berlin 1941—43, utg.
av månadstidn. ”Obs!” 1944—47 och är från 1949
”Svenska dagbladets” flygande korrespondent. F.
har utg. ”Bakom stålvallen” (1943), en
skildring från det nationalsocialistiska Tyskland, och
”Tredje gången” (1948), en världspolitisk
sam-tidsstudie över relationerna mellan Stalins
Ryssland och västmakterna. E.
Fre’degar kallas sedan o. 1500-talet förf, till en
”Historia francorum” från 600-talet (utg. av B.
Krusch i ”Scriptores rerum merovingicarum”, 2,
1888). Denna skrift, som är sitt årh:s enda
bevarade historiska verk, har av forskningen visats
bestå av tre olika skrifter med skilda författare; den
yngste har verkat kort efter seklets mitt. Som
historisk källa av ett ej obetydligt värde utmärkes
”Historia francorum” kanske i främsta rummet av
det barbariska latin dess författare presterat.
Fredegun’da, frankisk drottning (d. 597), var
först konung Kilperik I:s av Neustrien frilla och
blev, sedan hon 567 låtit döda dennes gemål
Gals-vintha, drottning. Den följ, tiden är utmärkt av
stridigheter mellan henne och Galsvinthas syster
Brunhild*, g.m. Kilperiks bror Sigibert av
Austra-sien. Kampen, som hade en djupare innebörd än
en strid mellan två hatfulla kvinnor, fördes med
största bitterhet och kostade åtskilliga medl. av
merovingernas ätt livet. F. klandras strängt av
Gregorius av Tours, men denne är icke något
opartiskt sanningsvittne, och den traditionella
bilden av henne torde vara för mörk. B.
Fredenberg. 1) Karl Wilhelm Astley F.,
skogsman (1857—1936), extra jägmästare 1878,
jägmästare i V. Hälsinglands revir 1893, överjägmästare
i V. distriktet 1902, dir. för Skogsinst. 1904,
ge-neraldir. och chef för Domänstyrelsen 1905—24;
red. för ”Skogsvännen” 1900—04. F. utgav i olika
facktidskr. ett stort antal uppsatser i skogliga
ämnen.
2) Waldemar F., den föreg:s son,
industrimän, ingenjör (f. 21/s 1893), examinerad från
Tekniska högsk. 1917, gruvmätare vid Grängesbergs
gemensamma förvaltning 1917—18, 2:e
gruvingenjör där 1918—36, i:e gruvingenjör vid
Luossa-vaara-Kiirunavaara ab., Malmberget, från 1937.
F. har publicerat artiklar om gruvvetenskap i
bl.a. ”Jernkontorets annaler”.
Fredenheim, Carl Fredrik, museiman (1748
—1803), var son till sedermera ärkebiskopen C. F.
Mennander, blev adlad F. 1769, expeditionssekr. i
utrikesexp. 1775, tf.
statssekr. 1776,
ceremonimästare vid hovet
1780 och tjänstgjorde
1788—91 jämte F.
Pi-ranesi som Gustav III :s
konstagent i Italien,
där han var den förste,
som företog
vetenskapliga utgrävningar på
Forum Romanum och
hopbragte en
värdefull samling
konstverk, mynt och
historiska dokument. 1792
blev han intendent vid
de kungl. konstsamlingarna, vilka 1794 blevo
statsegendom och av F. ordnades på ett
förtjänstfullt sätt i slottets n.ö. flygel. Mindre lycka hade
F. på sin nya post som överintendent och preses i
Konstakad. från 1795. — Litt.: ”F:s och
Mennan-ders brefväxling”, utg. av H. Schück (1901); ”F:s
dagboksanteckningar under en resa till Åbo”, utg.
av K. F. Leinberg (i ”Skrifter utg. af Sv.
litte-ratursällsk. i Finland, 51: Förhandi. och uppsatser”,
15, 1902). G.V.
Fredensborg [-bår’], danskt slott i n. Själland
nära Esrum Sö, anlades av konung Fredrik IV och
fick namn efter freden med Sverige 1720. Efter N.
Tessin d.y:s utkast fullföljdes slottets byggnad av
Marcantonio Pelli och J. C. Ernst, det stod färdigt
1726. Efter 1700-talets mitt tillkommo nya flyglar
(av Thurah och Eigtved) samt en stor del av den
inre dekorationen med målningar av Mandelberg,
Abildgaard m.fl. Jämte den mindre, nu s.k.
Marmorhaven, tillkom en stor park i fransk stil,
sträckande sig nedåt sjön, med skulpturverk av
Wiede-welt m.fl. Sedermera anlades den s.k. Nordmans
dalen med skulpturer av J. G. Grund. F. har ofta
varit sommarresidens för den danska kungafamil-
— 459 —
— 460 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
