Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Fredrik II (konung av Danmark) - 3. Fredrik III (konung av Danmark) - 4. Fredrik IV (konung av Danmark) - 5. Fredrik V (konung av Danmark)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK
där F. hade fått Lübeck och Polen som
bundsförvanter. Efter freden i Stettin 1570, där Danmark
fick en betydande summa som lösen för Älvsborg,
ägnade F. sig huvudsaki. åt fredliga värv. Hans
förnämste medhjälpare under denna tid var Peder
Oxe*. Rikets finanser ordnades, särsk. med hjälp
av öresundstullen. Den sista perioden av hans
regering sammanföll dessutom med en period av
starkt ekonomiskt uppsving för landet. — F., som
älskade en dansk adelsdam, Anna Hardenberg, och
ville gifta sig med henne, måste 1571 av politiska
skäl äkta Sofie av Mecklenburg. Med henne hade
han 3 söner och 4 döttrar. — F. var en kraftfull,
men föga uthållig natur; han förstod emellertid
väl att finna och begagna dugande medhjälpare,
sådana som Rantzau och Peder Oxe. Han var en
praktälskande byggherre och gynnade vetenskapen
och dess idkare. Hans hovliv präglades av fest
och glans; själv var han känd som en något
uppbrusande men i regel vänlig herre samt som en
väldig dryckeskämpe. — Litt.: C. F. Bricka, ”Kong
F. II :s Ungdomskjærlighed” (1873); J- Grundtvig,
”F. II:s Statshusholdning” (1876); F. Troels Lund,
”Peder Oxe” (1906); ”F. II :s Breve” (i
”Aarsberet-ninger fra det Kongel. Geheimearchiv”, 4, 1866—70);
P. Colding, ”Studier i Danmarks politiske Historie
i Slutningen af Christian IILs og Begyndeisen af
F. II :s Tid” (1939). I-A.
3) Fredrik III, konung (1609—70), 2:e son
till Kristian IV. F. fick en god uppfostran,
intresserade sig hela sitt liv för vetenskaperna, bl.a.
för alkemi, och blev
grundaren av det kungl.
bibi, i Köpenhamn. I
sammanhang med
faderns planer att bli
Nordtysklands
”gene-ralbisp”, som Gustav
II Adolf sade, blev F.
biskop el. koadjutor i
flera tyska stift, men
denna maktställning
grusades genom freden
i Lübeck 1629. 1634
blev F. dock
ärkebiskop i Bremen och 1635
biskop i Verden, men
genom kriget med Sverige 1643—45 gingo dessa
förlorade, och 1647 avsade sig F. sina anspråk, då
efter den äldre broderns död utsikter att bli dansk
konung yppat sig. I sina tyska länder var F. ej
omtyckt, men själv uppgav han ej tanken att
återvinna dem, och genom giftermålet med Sofie
Ama-lie av Braunschweig-Lüneburg 1643 hade han
ytterligare stärkt sina tyska förbindelser. Vid faderns
död 1648 var F. den givne tronkandidaten, men
adeln fruktade den kalle, inbundne, härsklystne
fursten och hans äregiriga drottning, och hans
strider med Anders Bille 1644—45 hade ökat dess
motvilja. Blott med svårighet och mot en mycket
bindande handfästning blev F. vald till konung (1648).
Redan från början eftersträvade han enväldet, och
genom Ulfeldts* och Sehesteds* störtande växte
också hans makt. Krigen mot Sverige 1657—60 (se
Dansk-svenska krig 4)—5), för vilka F. bar
huvudansvaret, bragte också F. enväldet, ehuru på annat
sätt, än han tänkt. För de ofrälses önskan om en
i viss mån konstitutionell styrelse hade F. intet
sinne. Mot adeln visade han ständigt
misstänksamhet och en hårdhet, som eljest var honom
främmande. F. hade med sin gemål 2 söner, Kristian (V)
och Georg (Jörgen), g.m. drottning Anna av
England, och 4 döttrar, av vilka Ulrika Eleonora blev
Karl XI:s gemål, samt utom äktenskapet sonen
Ulrik Frederik Gyldenlöve. P.S.
4) Fredrik IV, konung (1671—1731), son till
Kristian V. F:s
uppfostran försummades,
några gedigna
kunskaper förvärvade han
icke, och han saknade
på det hela taget
intresse för den högre
andliga odlingen,
ehuru han senare som
konung visade rätt stort
intresse för
folkundervisningen. Den
nödtvungna overksamheten
som tronföljare
utövade ett skadligt
inflytande på F., han vande
sig att använda en stor del av sin tid till nöjen och
kärleksäventyr. Visserligen utmärkte han sig som
konung — han besteg tronen 1699 — på det hela
taget för en ganska stor pliktuppfyllelse, och han
var genomträngd av en stark känsla av en
envålds-konungs såväl makt som ansvar inför Gud, men
tidtals kunde dock hans nöjeslystnad på ett ödesdigert
sätt taga överhanden. T.o.m. F:s stora insats i dansk
utrikespolitik, hans sega kamp för Holstein-Gottorps
krossande, påverkades ofördelaktigt därav vid ett
par viktiga tillfällen, ss. när F:s nöjesresa till Italien
1708—09 på ett för Danmark högeligen olyckligt
sätt fördröjde beslutet om dess återanslutning till
förbundet mot Sverige och då nöjeslivet vid hovet
vintern 1709—10 hindrade F. att ägna tillräcklig
uppmärksamhet åt sin i Skåne kämpande här. Större
statsmannabegåvning och framsynthet ägde F. ej
heller, och resultaten av hans två viktigaste
reformer, vornedskabets upphävande och landsmilisens
inrättande, motsvarade ej förväntningarna. F. hör
dock till Danmarks bättre konungar i senare tid,
och för sin folklighet var han ganska omtyckt.
Med Louise av Mecklenburg hade F. sonen
Kristian (VI) och en dotter. Han hade dessutom ett
stort antal älskarinnor. Med två av dem, E. H. von
Vieregg och Anna Sofie Reventlow (se Anna,
dansk drottning), Jät han viga sig till vänster; den
senare upphöjde han 1721 till sin drottning trots
hela kungafamiljens motstånd. P.S.
5) Fredrik V, konung (1723—66), son till
Kristian VI, fick en så gott som helt tysk uppfostran
och talade hela sitt liv blott tyska. 1743 äktade
han Georg II:s av England dotter Louise, och
omgivet av en utomordentlig popularitet besteg det
unga konungaparet 1746 tronen. F:s godlynta och
folkliga sätt samt hans brytning med den
föregående tidens kvalmiga pietism syntes lova gott för
framtiden, men F. befanns snart vara behäftad med
synnerligen allvarliga moraliska brister och hängav
sig framför allt åt ett hejdlöst superi, från vilket
hans redbare vän överhovmarskalken A. G. Moltke
förgäves sökte hindra honom. Efter drottningens
— 477 —
— 478 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
