Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Fredrik VII (konung av Danmark) - 8. Fredrik VIII (konung av Danmark) - 9. Fredrik IX (konung av Danmark)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK
svävande och till dryckenskap förfallne man,
som satt på Danmarks tron i en stormig tid.
Som ”Grundlovens giver” vann han en viss
popularitet, vilket framgår av att en staty av
honom finns i nästan varje stad i Danmark. Då
han praktiskt taget alltid böjde sig för
regeringens majoritet och då han instinktivt förstod,
vart vinden blåste, lyckades han i viss mån dölja
sin egen oförmåga. 1828 blev F. generalmajor
och äktade samtidigt sin halvkusin Vilhelmina, en
dotter till Fredrik VI. Äktenskapet upplöstes
1837 på gr. av F:s vilda leverne och amorösa
äventyr. Till straff sände Fredrik VI honom till
Island, senare till Fredericia. Efter Kristian
VIII:s tronbestigning utnämndes F. till guvernör
över Fyn och kommenderande general över
trupperna där och i Jylland, 1841 upptogs han i
geheimestatsrådet och äktade Marianne af
Meck-lenburg-Strelitz, vilket äktenskap upplöstes 1848
på gr. av F:s förhållande till Louise Rasmussen.
I den kritiska tiden o. 1848 var F.
Barden-fleths redskap och avgav till fadern ett
konstitutionellt betänkande, som Bardenfleth hade
utarbetat. Då fadern dog (1848), behöll F. som
rådgivare Steman och C. Moltke. Han blev utan större
betänkligheter konstitutionell monark och gick
med på marsministärens Ejderprogram, även om
hans monarkiska självkänsla innerst inne gjorde
honom till helstatsman. Då frågan om Slesvigs
delning kom upp i slutet av 1848, slöt han sig
till minoriteten i statsrådet och banade därmed
väg för novemberministären. Junigrundlagen
undertecknade han men utan större entusiasm.
Understödd av Bluhme och Scheel äktade han 1850
till vänster Louise Rasmussen, grevinnan
Dan-ner. Hon övade ett gott inflytande på F., vars
hälsa var vacklande. Hennes läggning var icke
helt olik hans, men hon var äregirig, mer
begåvad och hade starkare karaktär. Genom henne
verkade Berling och Tschernings grupp bland
bondevännerna bakom de politiska kulisserna.
Hon gjorde sig samtidigt ovän med hovet,
diplomatien och den nationalliberala överklassen,
men både hon och konungen åtnjöto stor
popularitet bland bönderna, överklassens och
huvudstadens ovilja mot grevinnan Danner förgiftade
den tillvaro, som F. i överensstämmelse med sin
natur önskade så friktionsfri och maklig som
möjligt. Kriget 1848 ökade den dansksinnade
konungens popularitet, och januarikungörelsen
1852 stärkte kungamakten. Då örsted ville
oktro-jera en gemensam författning 1854, vädrade
konungen folkstämningen och avskedade ministären.
Då stämningen nu var förmånlig för de
nationalliberala och Ejderpolitiken, följde F. med och
gick med på helstatsförfattningens upphävande
1858 och en allians med Sverige-Norge, för vars
konungar Oskar I och Karl XV han hyste varm
vänskap. Men hans glansdagar voro förbi: de
nationalliberala ministrarna, särsk. Krieger, togo
icke någon hänsyn till honom. Med
bondevännernas hjälp bildades ministeriet Rotwitt i dec.
1859, men 2 mån. därefter måste konungen åter
bekväma sig till att utnämna en nationalliberal
ministär. Han levde nu ganska tillbakadraget
och utan inflytande till sin död 1863. Härmed
började en kritisk tid för Danmark. F. var den
siste danske konung, vars härskarrätt till
monarkien erkändes av alla parter, och skuggan av det
mörker, som närmade sig söderifrån, bidrog till
att göra sorgen över den av de bredare lagren
avhållne konungen, om vilken det gick otaliga
muntra och folkliga anekdoter, till en verklig
landssorg. A.O.
8) Fredrik VIII, konung (1843—1912). F.
(före 1859 Kristian) var äldste son till Kristian
IX och Louise av Hessen-Kassel. Efter militär
utbildning och studier
i Oxford inträdde F.
vid faderns
tronbestigning 1863 som
kronprins i statsrådet;
general 1867, inspektör
för hären 1891. En
mer än 42-årig
kronprinstid satte F. i
tillfälle att grundligt lära
känna sitt lands
ställning och behov; bl.a.
företog han åtskilliga,
ofta politiskt
betydelsefulla utländska
resor. Som konung
(1906—12) godtog han det parlamentariska
styrelsesättet och ställde sig som konstitutionell
monark över partierna. På återfärd från en resa i
Italien dog han plötsligt i Hamburg 14/s 1912.
G.m. prinsessan Louise (Lovisa) av Sverige-Norge
1869 hade F. med henne 8 barn, bl.a. Kristian X
av Danmark, Håkon VII av Norge och
Ingeborg, prinsessa av Sverige. Th.
9) Fredrik IX, konung (f. 1899), äldste son
till konung Kristian X och drottning Alexandrine,
uppfostrades tills, med brodern Knud privat men
under statens tillsyn, blev kronprins 1912 vid
faderns trontillträde, avlade studentexamen 1917
och blev s.å. medl. av statsrådet. Därpå
började F. sin militära utbildning i flottan,
avancerade genom graderna
och fick självständiga
kommenderingar, tills
han 1945 utnämndes
till konteramiral och
generalmajor och vid
tronskiftet 1947 blev
amiral och general.
I maj 1935 ingick F.
giftermål med
prinsessan Ingrid, dotter
till Sveriges kronprins
Gustav Adolf. I
äktenskapet ha fötts
tre döttrar, Margrethe
1940, Benedikte 1944
och Anne-Marie 1946. Till kronprinsparets
förfogande ställdes Fredrik VIII:s palats på
Amalien-borg och Gråsten slott, och som en folkgåva
till bröllopet uppfördes en jaktstuga vid Trend i
Himmerland. F. har deltagit i en lång rad
utlandsresor, bl.a. genom Medelhavet 1919 och 1924,
till Grönland 1921, Siarn och Japan 1930 och
USA 1939. F. övertog flera gånger regeringen
under konung Kristians utrikesvistelser, han
gjorde det även vid den tyska ockupationen under
SU 10.
16 — Red. avsl. u/iz 48.
— 481 —
— 482 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
