Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Fredrik IX (konung av Danmark) - 1. Fredrik (arvprins av Danmark) - 2. Fredrik Ferdinand (arvprins av Danmark) - Fredrik (prins av England) - Fredrik (lantgreve av Hessen-Homburg) - 1. Fredrik (lantgreve av Hessen-Kassel) - 2. Fredrik (prins av Hessen-Kassel) - 3. Fredrik Karl (lantgreve av Hessen-Kassel) - 1. Fredrik III (hertig av Holstein-Gottorp) - 2. Fredrik IV (hertig av Holstein-Gottorp) - 1. Fredrik Frans I (hertig av Mecklenburg-Schwerin) - 2. Fredrik Frans II (storhertig av Mecklenburg-Schwerin)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK
Kristian X:s sjukdom okt. 1942—maj 1943, varvid
han på sin fars vägnar handlade den allvarliga
telegramkrisen i nov. 1942 och uppmanade
riksdagens partier att acceptera en regering
Scave-nius. 20/4 1947 övertog F. tronen efter Kristian
X:s död, med valspråket: ”Med Gud för
Danmark”. Efter sitt trontillträde avlade F., jämte
drottning Ingrid, officiella besök i Norge,
Sverige och England och utnämndes till amiral i
både den svenska och den engelska flottan. F.
är känd för sitt friska, naturliga väsen, präglat av
utbildningen i flottan, för sin stora musikaliska
begåvning (han har flera gånger framträtt som
orkesterdirigent) och för sina intressen för jakt
och järnvägsväsen. J.D.
Danmark, prinsar. 1) Fredrik, arvprins (1753
—1805), son till F. V
och dennes andra
gemål Juliane Marie, den
förste danske prins
sedan enväldet, som
erhöll en allt igenom
dansk uppfostran.
Godmodig men mycket
litet begåvad råkade F.
en tid bli en
förgrundsfigur i dansk politik, i
det att de med
Struen-sees revolutionära
regemente missnöjda
samlade sig kring F. och
hans myndiga moder
och vid Struensees störtande 1772 gjorde honom till
nominell chef för den nya regeringen. Med
kronprins Fredriks statskupp 1784 var F:s redan
tidigare obetydliga roll utspelad. G.m. prinsessan
Sofie Frederike av Mecklenburg-Schwerin (1758—
94), blev F. far till bl.a. den senare konung
Kristian VIII, arvprins Ferdinand och lantgrevinnan
Louise Charlotte av Hessen-Kassel, mor till
Kristian IX:s gemål Louise. C.
2) Fredrik Ferdinand, den föreg:s son,
arvprins (1792—1863), se Ferdinand, Danmark.
England. Fredrik (eng. Frederick), prins (1763
—1827), hertig av York*.
Hessen-Homburg. Fredrik (ty. Friedrich),
lantgreve (1633—1708}, fick av Karl X Gustav i
uppdrag att värva ett kav.-reg., med vilket han 1655
infann sig vid Danzig. Snart generalmajor, blev
han 1659 vid Köpenhamn svårt sårad. Efter Karl
Gustavs död lämnade han Sverige, sedan han 1661
äktat Margareta Brahe. Efter hennes död gifte
F. om sig med en släkting till den store kurfursten,
blev 1670 brandenburgsk general och 1672
överbefälhavare. Som befälhavare för avantgardet hade
F. stor del i segern vid Fehrbellin. 1681 blev F. vid
sin broders död regerande lantgreve och gynnade
som sådan bl.a. invandringen av de flyktande
hu-genotterna. P.S.
Hessen-Kassel. 1) Fredrik (ty. Friedrich),
lantgreve (1676—1751), konung av Sverige under
namnet F.I, se ovan Sverige 1).
2) Fredrik, prins av Hessen-Kassel (1771—
1845), son till lantgreve Karl av Hessen och en
dansk prinsessa, blev tidigt dansk officer,
kommenderade under det engelska överfallet på
Danmark 1807 trupperna i Holstein, senare på
Själ
land, var 1810—13 vice ståthållare i Norge,
därefter chef för en hjälpkår till Napoleon och vann
slaget vid Sehested. 1814 förde han en här mot
Napoleon men nådde blott till Bremen, då
Napoleon blev slagen vid Waterloo. 1816—18 stod
F. i spetsen för den danska truppkontingent, som
sändes till ockupationshären i Frankrike.
Samtidigt var F. befälhavare i hertigdömena och 1836
—42 även ståthållare och president i
provinsregeringen. F. var en vinnande och älskvärd
person, en skicklig militär men icke någon större
politisk begåvning. A.O.
3) Fredrik Karl, lantgreve, från 1925
huvudman för lantgrevliga huset Hessen (1868—1940),
generalmajor i preussiska armén, deltog i i:a
världskriget. F. var g.m. exkejsar Vilhelm II :s syster
Margarete, prinsessa av Preussen (f. 1872). Till
stor del på gr. av svågerskapet med kejsar
Vilhelm valdes han till Finlands konung 9/io 1918
men avsade sig värdigheten definitivt 20/i2 s.å.
Holstein-Gottorp. Fredrik (ty. Friedrich) III,
hertig (1597—1659), efterträdde 1616 sin fader
Johan Adolf. F. var en lärd man, som hyste stort
intresse framför allt för matematik och astronomi
och visade en för tiden ovanlig tolerans genom
att låta både arminianer och katoliker slå sig ned
i landet. Furstemakten styrkte han bl.a. genom att
få sin arvsrätt erkänd av ständerna. Med Danmark
råkade F. snart i strid ang. Bremens
ärkebiskopsstol, och ehuru tvisten bilades, intog F. under
Kristian IV:s tyska krig en rätt tvetydig hållning.
Vid Torstensons infall 1643 trädde han i
förbindelse med denne. Efter att ha fått sin dotter
Hedvig Eleonora gift med Karl X Gustav arbetade F.
alltmer direkt på att befria sitt land från Danmarks
suveränitet och slöt 1657 ett formligt förbund med
Sverige. I maj 1658 erkändes också i ett tillägg till
freden i Roskilde hertigens suveränitet. P.S.
2) Fredrik IV, den föreg:s sonson, hertig
(1671—1702), genom sin moder kusin med både
Fredrik IV av Danmark och Karl XII, efterträdde
1694 sin fader Kristian Albrekt och sökte liksom
denne med Sveriges hjälp hävda sin
självständighet mot Danmark, till vilket han hyste ett bittert
hat. Litande på Karl XI:s hjälp, sökte han i
enlighet med 1658 års bestämmelser få samregeringen
i hertigdömena upphävd. Det var huvudsaki. dessa
tvister, som framkallade Danmarks deltagande i
det stora nordiska kriget. F., som 1698 äktat Karl
XII:s syster Hedvig Sofia och var väl sedd av
konungen, deltog efter freden i Travental i sin
svågers polska fälttåg och stupade här i slaget vid
Klissov 9h 1702. P.S.
M ecklenburg-Schwerin. 1) Fredrik Frans
(ty. Friedrich Franz) I, hertig, sedan 1815
storhertig (1756—1837), efterträdde 1785 sin farbror
och utvidgade sitt land 1803 med staden Wismar,
vilken han erhöll i pant för en till Gustav IV
Adolf av Sverige försträckt penningsumma. 1808
medl. av Rhenförbundet utträdde han därur 1813
först av alla Tysklands furstar.
2) Fredrik Frans II, den föreg:s sonsons
son, storhertig (1823—83), son till storhertig Paul
Ferdinand, storhertig 1842, beviljade 1848—49 en
reform av landets författning, som emellertid 1850
upphävdes på adelns enträgna yrkande. F. deltog
på Preussens sida i krigen 1866 och 1870—71.
— 483 —
— 484 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
