Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Fredrik II, den store (konung av Preussen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK
Fredrik den store.
Målning av Ziesenis, omkr.
1765.
Glaserad gipsbyst av J. Eckstein,
1786.
bryta med sin tids
krig-föringsprinciper och leda
krigskonsten in på nya
banor hade han visat
sig som sin tids främste
fältherre och en av de
mest betydande i
världshistorien. Preussen var
en av alla erkänd
stormakt. Personligen var
F. åldrad, förgrämd,
misstrogen och besluten att i
möjligaste mån för
framtiden undvika krig.
Isolerad genom den
politiska utvecklingen under
sjuårskriget, fortfarande
intagen av en djup
misstro mot Österrike och
med stor respekt för
Ryssland, närmade sig F. efter
freden detta land, slöt
1764 en allians med
Katarina II och stödde
hennes polska politik, ehuru
han ej var blind för de
faror denna kunde med-
föra även för Preussen. För att ej nödgas
utkämpa ett nytt krig blev F. upphovsman till
Polens första delning, som gav hans land det rika
Västpreussen och med detta landförbindelse
Pommern—Ostpreussen. Även gentemot Sverige stödde
F. den ryska politiken. Genom sitt ingripande i
bayerska tronföljdskriget* och bildandet av
”fursteförbundet” 1785 hindrade F. Österrikes
maktutvidgning och angav den riktning, som slutl. ledde till
Tysklands enande, fast han själv blott förde
preussisk politik, ej tysk.
På den inre styrelsens område var F. outtröttligt
verksam, särsk. 1745—56 och efter 1763, och
prisades redan av samtiden som den ypperste av
”filosoferna på tronen”. Genom ständiga resor skaffade
han sig personligen noggrann kunskap om folket
och dess behov. Hans regeringssystem var starkt
personligt, styrelsen utgick från honom själv och
hans kabinettsråd. Han omdanade skatteväsendet,
satte statsfinanserna i ypperligt stånd och
efterlämnade en statskassa om 70 mill. thaler. Hären
ökade han till 200,000 man, och genom ständig drill
och hänsynslösa mönstringar gjorde han de
preussiska trupperna till de bäst utbildade i Europa.
Näringslivet främjade F. i merkantilistisk anda,
gynnade industrien och befrämjade folkökningen
genom att i stort antal inkalla utländska
kolonister. Men han intresserade sig även för jordbrukets
förkovran, lät torrlägga sumpmarker och lätta
böndernas ställning. Vissa planer från F:s sida på
verkliga sociala reformer till böndernas fromma
lät han dock falla på gr. av motstånd från adelns
sida. En snabb och opartisk rättskipning krävde
F. av alla domare och kunde vid misstankar om
motsatsen gå både hårt och despotiskt till väga.
Tortyren avskaffade F. i de flesta fall och verkade
ivrigt för reformer i lag och rättegångsväsende.
Personligen religiöst likgiltig visade F. en stor
tolerans; i hans rike fick ”var och en bli salig på
sin fason”. För vetenskapen visade F. intresse men
ännu mer för den franska litteraturen. För den
tyska var han däremot helt likgiltig, men hans
segrar bilda dock en av förutsättningarna för dess
blomstring. — Till växten var F. liten och smärt.
Det vackraste hos honom var de stora blå ögonen,
som kunde stråla med en fascinerande glans.
Under senare år var han nästan alltid klädd i en sliten,
blå, ofta snusfläckad uniform. Hans dag förflöt
under strängt arbete; blott vid måltiderna, särskilt
supén, kunde han, åtm. under tidigare år, unna sig
någon vila, om samtalet intresserade honom. Han
såg då gärna vid sitt bord vittra män. Främsta
platsen bland dessa intog Voltaire, som en tid
vistades vid F:s hov och då var en trägen gäst vid
taffeln i Sans-Souci, där F. helst uppehöll sig. Till
slut inträffade dock en brytning. Även många
andra stötte F. genom den bittra skärpan i sitt
skämt och den olidliga hårdheten och
hänsynslösheten mot dem som felat el. t.o.m. blott
misslyckats, bl.a. sin äldste broder. Mot slutet av hans liv
var det tomt omkr. honom, själv föraktade han
människorna och umgicks blott med sina
vinthundar. De och hans flöjt, som han spelade med
mästerskap, voro nästan hans enda sällskap. Av folket
var dock ”der alte Fritz” älskad, och för
eftervärlden står han som Preussens störste konung
och en betydande historisk gestalt. Tysk
nationalism, särsk. nationalsocialismen, har drivit en
formlig kult av F., men den idealiserade bild av honom,
som man framställt, är i flera avseenden djupt
ohistorisk. — F:s samlade arbeten (på franska)
utgåvos 1846—57. De innefatta även en del av
hans korrespondens, en del har separat utgivits
senare; av ”Politische Correspondenz Friedrichs des
Grossen” ha hittills 46 bd utgivits (1879—1939). Av
arbeten om F. märkes särsk. Carlyle, ”History of
Friedrich II of Prussia” (6 bd, 1858—65), den
första med verklig förståelse gjorda teckningen av
F., utg. i ett stort antal uppl. och på flera språk.
Bland andra nyare arbeten må* nämnas ”Die
— 489 —
— 490 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
