Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredsrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDSRÖRELSEN
världsfred i förening med erkännandet av ett
allmänt människovärde att framstå som ett mer el.
mindre klart fattat ideal. Möjl. ha impulser till
fredstankens framväxande kunnat utgå från
Orientens olika kulturkretsar. Men det är eg. först,
sedan det pacifistiska tänkandet letts in i den
grekiska filosofiens, särsk. stoicismens, och i
kristendomens strömfåror, som det blir möjligt att följa
dess utveckling. Den förra åskådningen hävdar
det mänskliga förnuftets värde i varje individ, den
senare har drivit den mänskliga broderskapstanken
till sin spets. Emellertid kom utvecklingen att
föras in på nya banor genom framväxandet av
universalstatssystemet. Det må endast erinras om
världens organiserande genom romarväldet. Pax
roma’na (romerska freden) härskade under långa
tider. I och med att kristendomen blev
statsreligion, kom den att bli det främsta ideella bandet
mellan de europeiska folken. Här förefinnes en
ständig spänning mellan kristendomens
avståndstagande från allt våld och den påtagliga
nödvändigheten för den kristne att med alla medel, även
maktens, värna om den på kristen grund
utvecklade rättsordningen. På olika vägar ha i skilda
tider tänkare och andra kulturpersonligheter sökt
finna en lösning på problemet. Som den främste
exponenten för de tidigare kristna fredssträvandena
kan nämnas Augustinus i ”De civitate Dei” (”Om
gudsstaten”). Hans ståndpunkt är starkt
pessimistisk och har fått genljud genom tiderna i
diskussionen om fredsproblemet. Andra ha med
fördömande av kriget utvecklat universalstatens el. det
allmänna statsförbundets idéer. Skapandet av en
mellanfolklig domstol och en internationell
lagstiftningsmakt utgöra ofta framträdande drag i
sådana projekt. Så har t.ex. varit fallet med bl.a.
Dante och Erasmus av Rotterdam.
Av senare tiders mera bemärkta stämmor i
kören kring krigets förbannande och den eviga
fredens lov kunna nämnas ett flertal förespråkare
för den internationella rättens överhöghet, t.ex.
Hugo Grotius, abbé Charles Castel de Saint-Pierre,
Jeremy Bentham samt de båda
upplysningsfilosoferna J. J. Rousseau och Immanuel Kant. Av dessa
är det särsk. tre, som på gr. av utformningen av
sina idéer och det inflytande de utövat ända in
på våra dagars mellanfolkliga
organisationssträ-vanden, förtjäna särskild uppmärksamhet, näml.
Saint-Pierre, Bentham och Kant. De föregripa på
ett intressant sätt våra dagars folkförbundstankar.
S a i n t-P i e r r e fick impulsen till sitt ”Projet pour
rendre la paix perpétuelle en Europé” genom de
svårigheter, som mötte fredsverket i Utrecht 1713
efter spanska tronföljdskrigets slut. Han föreslog,
att Europas 24 kristna stater skulle sammanslutas
i ett evigt förbund för ömsesidig säkerhet mot
både yttre och inre krig och för garanterandet
av varandras besittningar. Vidare skulle de
förbundna förplikta sig att avstå från rätten att
föra krig mot varandra och att, om tvist uppstode,
söka de andra makternas medling el., om denna
misslyckades, hänskjuta frågan till skiljedom av
den s.k. fredssenaten, som alltså skulle bli en
permanent och obligatorisk skiljedomstol. Som yttersta
medel att hålla dessa stadganden i helgd skulle
de allierade med vapenmakt bringa en eventuellt
tredskande medlemsstat till underkastelse. B e n t-
SU 10. — —
17 — Red. avsl. 15/u 48.
h a m s ”Plan for a universal and perpetual peace”
kom till 1789 och grundar sig på två fundamentala
principer, vilka båda enl. hans mening vore
väsentliga för en f:s framgång, näml. 1) en
reduktion och ett fixerande vid en relativt låg nivå av
de väpnade styrkor, som var och en av de i den
europeiska konserten ingående staterna finge
uppsätta, och 2) avståendet av varje kolonial
besittning, eftersom sådana utgjorde en ständig källa
till krig. Som ett naturligt skydd för freden
föreslog Bentham inrättandet av en internationell
domstol för att lösa tvister mellan staterna samt av
ett världsparlament för att organisera ett
samarbete mellan Europas stater. Som den mäktigaste
fredsfaktorn såg Bentham den allmänna opinionen,
som fritt skulle få utvecklas genom pressfrihet
och genom den hemliga diplomatiens avskaffande.
Kants berömda förslag till en ständig fred,
”Zum ewigen Frieden”, som såg dagen 1795,
baseras också på en allmän sammanslutning mellan
staterna, men är vidare utvecklat efter mera
allmänna och universella linjer. Som ett första
villkor för en ständig fred kräver Kant, att varje till
det föreslagna förbundet hörande stats författning
är republikansk, d.v.s. stadgar en sådan
styrelseform, att varje medborgare genom sina valda
ombud deltar i utövandet av lagstiftningsmakten
och särsk. i avgörandet av frågor om krig och
fred. Ett andra villkor är, att det europeiska
förbundet utgöres av en sammanslutning av fria
stater, en ci’vitas gen’tium (ett folkens samfund),
som efter hand borde utvidgas att omfatta alla
världens folk. Här är alltså den första tanken på
en organisation, som i sig innesluter alla nationer,
icke blott de kristna el. europeiska, som fallet
varit i alla tidigare förslag. Av största betydelse
för vår tid är Kants försök att sammanknyta
rättsstatstanken med folkrätten. Han insåg till
fullo rättens odelbarhet, med hänsyn till både
individernas och staternas rätt.
Den heliga alliansen, som avsåg att upprätthålla
det politiska tillstånd, som Wienkongressen 1815
fastställt, hade därför även freden mellan
staterna på sitt program. Ett gott stöd härför
utgjorde den allmänna krigsledan efter Napoleons
fall. Andra betydelsefulla faktorer, som även
främjat framväxandet av en organiserad folklig
f., voro industrialismens utveckling och
kommunikationsmedlens revolutionerande. Också religiöst
pacifistiska åskådningar, som särsk. hämtat sin
styrka från kväkarna, utövade stor verkan och
ledde till uppkomsten av den första moderna
europeiska fredsföreningen, som bildades i England
1816, ung. samtidigt som liknande
sammanslutningar kommo till stånd i USA. Dessa föreningar
följdes av ett stort antal fredsorganisationer i
skilda länder. Bl.a. bildade en schweizare 1830
den första fredsföreningen på Europas fastland.
Redan 1828 sammanslöto sig de nordamerikanska
fredsföreningarna i en centralorganisation, The
American Peace Society, som ännu äger bestånd.
Krigen under 1850- och 1860-talen samt den
följande stora kapprustningen satte nytt liv i f. I syfte
att mildra krigets fasor och lidanden tog Henri
Du-nant 1864 initiativet till den berömda
Genèvekon-ventionen för sjukvårdens neutralisering. Ung. ett
årtionde senare grundade Victor Hugo, Garibaldi
— 514 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
