Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredsrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDSRÖRELSEN
och Charles Lemonnier den första internationella
fredsorganisationen, Ligue Internationale de la paix
et de la liberté (Internationella förbundet för fred
och frihet). De anglosaxiska fredsvännerna hade
dessförinnan trätt i förbindelse med varandra, och
redan 1843 sammankom i London den första
internationella fredskongressen, bestående av 294
engelsmän och 37 amerikaner men endast 6
kontinentaleuropéer. Sedan följde 1848—51 sådana
fredskongresser i Bryssel, Paris, Frankfurt a.M.
och London. Vid Parismötet (1849) presiderade
Victor Hugo, som talade för bildandet av Europas
förenta stater*. Fransk-tyska kriget 1870—71 och
än mer den därefter forcerade rustningstävlan
sporrade till nya ansträngningar av den
organiserade f. Från 1889 och intill i:a världskriget
höllos världsfredskongresser varje år, den första
i Paris och de följ, i olika europeiska huvudstäder,
däribland 1910 i Stockholm. Likaså förekommo
sådana under mellankrigstiden. Vid kongressen i
Rom 1891 beslöts inrättandet av ett centrum för
f., Internationella fredsbyrån* (Bureau
International de la paix), vilken först hade sin
verksamhet förlagd till Bern men 1924 flyttade till
Genève. En del stater lämnade bidrag till dess
verksamhet, bland dem Sverige från 1901 till 1933. För
fredstanken intresserade parlamentariker från skilda
länder bildade 1889 Interparlamentariska
unionen, vilken särsk. verkat för
skiljedomstankens främjande. Unionen har hållit ett 30-tal
konferenser. Den senaste, som var den 3Ö:e i
ordningen och den första efter 2:a världskrigets slut,
hölls i Kairo vid påsktiden 1947. Redan 1890 antogs
av den första panamerikanska konferensen ett
allmänt skiljedomsfördrag mellan Nya världens stater.
En betydelsefull insats i fredsarbetet gjordes
från svensk sida, när Alfred Nobel 1896
instiftade en särskild fond, varav årl. genom ett av
norska stortinget valt utskott en särskild belöning
skulle utdelas åt den, som ”verkat mest och bäst
för folkens förbrödring och avskaffandet el.
minskandet av stående arméer samt bildandet av
fredskongresser”. Detta s.k. Nobels fredspris
började utdelas 1901 (se Nobelstiftelsen). Andra
enskilda insatser av liknande art äro den 1910
inrättade Carnegiestiftelsen för internationell fred
(Carnegie Endowment for International Peace*) med
ändamål att sprida upplysning och kunskap om
krigens orsaker, natur och följder samt i någon
mån även den 1913 grundade Rockefeller
Foundation*, som har till syfte att över hela jorden
”främja människors välfärd” och därför också
understött f.
Första gången ett antal stater någonsin
sammankommit för att dryfta medlen att bevara freden,
inträffade 1899 i och med den första
internationella fredskonferensen i Haag, vari
26 stater deltog (jfr Haagkonferenser). En följd
härav blev en konvention om fredligt biläggande
av mellanfolkliga tvister. En andra sådan
konferens, som 1907 mötte upp, likaledes i Haag, med
ombud för 44 stater — praktiskt taget alla
världens då fria nationer — bekräftade konventionen
och utvecklade den ytterligare. Det var
väsentligen två metoder, som konventionen anvisade
för att förebygga krig. Den ena var medling.
De deltagande makterna förbundo sig att anlita
annan makts bona officia el. medling, innan de
grepo till vapen. Det vore önskvärt, att även
utomstående makter på eget initiativ erbjödo
tvistande stater sina bona officia el. medling; ett
dyl. erbjudande finge aldrig anses som en mindre
vänskaplig handling. Den andra, i
Haagkonven-tionen förordade metoden, var skiljedom. För
sådan inrättades Cour permanente d’arbitrage
(Internationella skiljedomstolen i
H a a g*). Denna är i verkligheten varken
permanent el. ens någon domstol utan utgöres
endast av en lista på eventuella skiljedomare. På
denna lista uppför varje till konventionen
ansluten makt högst fyra personer av hög rättslig
kompetens och högsta moraliska anseende. Från
listan utses sedan en speciell skiljedomstol för
varje aktuell tvist. Slutl. reglerades genom
konventionen användningen av internationella
undersökningskommissioner. Sådana borde tillsättas i
mellanfolkliga tvister, som härröra ur olika
uppfattningar av faktiska förhållanden. Tvister, som
beröra äran el. väsentliga intressen, undantogos
dock uttryckligen. Kommissionernas uppgift
skulle vara att genom en opartisk och samvetsgrann
undersökning utreda sakförhållandet och därmed
underlätta tvistens lösning. Institutet kom till
användning i:a gången 1904 i Doggersbanksaffären
och har senare anlitats i några uppmärksammade
fall under 1920-talet. Kort före i:a världskriget
gjordes från amerikanskt håll ett försök att
genom de s.k. Bryantraktaterna införa
permanenta förlikningsnämnder, vilkas uppdrag ej
skulle vara begränsat till en rent faktisk
undersökning utan kunna utmynna i ett förslag till
biläggande av tvisten oavsett dennas art.
Vid andra Haagkonferensen 1907 antogs en
förklaring om neutrala makters rättigheter och
skyldigheter. Härigenom syntes man åtm.
indirekt ha bekräftat kriget som folkrättslig metod —
allt under det man genom en utveckling av
skilje-domssystemet sökte främja freden mellan staterna.
I syfte att vinna en fastare mellanfolklig
ordning än kongresser och konferenser gjordes efter
1 :a världskriget ett försök att skapa en
överstatlig organisation i och med Nationernas
f ö r b u n d*. Här trodde man sig ha
åstadkommit en makt, som skulle kunna sätta en
internationell rättsordning i kraft och omöjliggöra
krigen. Nat. förb:s uppgift var att medla och
att utjämna meningsskiljaktigheter, men det kunde
icke påverka de faktiska maktförhållandena och
innebar därför ej heller någon annan
fredsga-ranti än den, som dessa maktförhållanden själva
medförde. Nat. förb. hade dock under
mellankrigstiden en viss betydelse som en stående
kongress och därmed en ständigt tillgänglig
möjlighet till personlig samvaro mellan världens ledande
statsmän och därigenom utjämning av
uppkommande intressemotsättningar. Vid sidan av
folkförbundet och liksom detta skapat i direkt
anslutning till fredstraktaterna efter i:a världskriget
stod Internationella domstolen* i
Haag. F.f.g. i världshistorien åstadkoms härmed
en för stater som parter avsedd domstol,
organiserad efter strängt rättsliga linjer. Jämte denna
världsdomstol fanns emellertid den gamla
skiljedomstolen i Haag kvar, och det skulle ankomma
— 515 —
— 516 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
