Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredsrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDSRÖRELSEN
konferens, i Luxemburg på hösten 1946, bildades
World Federation of United Nations Associations
(Världsförbundet av FN-föreningar), en folkens
rörelse för FN och sålunda en motsvarighet till
liknande tidigare stödorganisationer för Nat. förb.
Redan efter första verksamhetsåret hade sådana
sammanslutningar från 27 länder anslutit sig till
världsförbundet. Dess andra generalförsamling
hölls i Marienbad i aug. 1947.
Betydelsefulla faktorer i fråga om de fredliga
förbindelserna mellan folken utgöra kyrkornas
och de andra religiösa samfundens verksamheter.
Även om de icke höra till fredsorganisationerna i
egentlig mening, torde de kyrkliga
enhetssträvan-dena, särsk. sådana de tagit form i den
ekumeniska rörelsen, böra räknas bland de
viktigare fredsfrämjande rörelserna. Genom dem ha
näml, de religiösa krafterna kommit att inriktas
på gemensam kamp för rättfärdigare sociala
förhållanden, och dessa utgöra en nödvändig
förutsättning för freden inom och mellan folken. Ett
par viktiga initiativ togos i aug. 1914 genom
bildandet i Konstanz av det senare betydelsefulla
Världsförbundet för mellanfolkligt samförstånd
genom kyrkosamfunden* samt genom grundandet
i dec. 1914 i Cambridge av Försoningsförbundet
(Fellowship of Reconciliation), vilket 1919
organiserades som Internationella försoningsförbundet (se
sp. 519). Ett uppmärksammat led i den kyrkliga
fredsrörelsen var på sin tid även den s.k. E i s
e-nachresolutionen av 1929. I denna
stämplas kriget som medel att lösa internationella tvister
såsom ”oförenligt med Kristi anda och
handlingssätt och därför oförenligt med hans kyrkas anda
och handlingssätt”. De ”ansvariga ledarna av alla
kristna kyrkor” uppmanas därför ”att i
oförtyd-bar form förklara, att de icke vilja giva sitt
erkännande åt el. på något sätt medverka i något
krig, med hänsyn till vilket deras egen regering
har vägrat att antaga ett bona-fide-erbjudande
om skiljedom”. Den svenska kommittén av World
Alliance anslöt sig till detta uttalande i följ, av
Nathan Söderblom utformade lydelse:
”Rättsordningen är Guds verk, och det är kyrkans plikt
att inskärpa dess helgd och verka för dess
utbyggande även utöver nationernas gränser.
Därest två el. flera stater i förhållande till varandra
iklätt sig generell förpliktelse att underställa
uppkommande tvister förlikning, skiljedom el.
rättsligt avgörande, bör sålunda kyrkan under alla
förhållanden orubbligt hävda den ovillkorligt
förpliktande arten av en dylik förbindelse samt
därför, om i ett givet fall det egna landets
regering med åsidosättande av denna förpliktelse
vägrar underställa tvist dylikt förfarande, uttala
sin förkastelsedom över varje sålunda
uppkommet krig, och 1 ord och handling taga avstånd
från detsamma”. Med ett förtydligande tillägg,
att ”härigenom principen om nationernas
för-svarsplikt i andra än nu berörda fall icke blivit
rubbad”, antogs detta uttalande även av det
kyrkliga mötet i Stockholm 1931. Ett ytterst märkligt
steg togs i Amsterdam 23/s 1948 genom bildandet
av Kyrkornas världsrå d*. Här har den
icke-romerska kristenheten fått ett representativt
organ, som ämnar ta sikte också på de
mellan-folkliga spörsmålen. Även den romersk-katolska
kyrkan har gjort betydelsefulla insatser för
fredens sak såväl genom direkta uttalanden från
påvestolen som genom fredsorganisationer av
olika slag. Värdefulla insatser ha också gjorts
från lekmannahåll. Särsk. bör därvid nämnas den
av grupprörelsens skapare, amerikanen Frank
Buchman 1938 igångsatta rörelsen för moralisk
upprustning (Moral Rearmament). 1946 och 1947
har denna kallat till internationella konferenser i
Caux-sur-Montreux i Schweiz och 1948 i Los
Angeles. I juni 1948 hade rörelsen en
skandinavisk konferens i Helsingör med över 3,000
deltagare. Även andra religiösa samfund än de
kristna har man sökt få med i kampen för
världsfreden. På initiativ av den 1914 i USA genom
Andrew Carnegie grundade Church Peace Union
bedrevs under 1920- och början av 1930-talet ett
omfattande arbete i syfte att sammanföra
representanter för alla mera betydande religioner till
gemensamma fredssträvanden.
Ett problem av största betydelse har också
varit frågan om ungdomens fostran till förståelse
för den mellanfolkliga freden och samverkan
nationerna emellan. Två stora internationella
pedagogiska fredsorganisationer må nämnas, vilka
särsk. tagit sig an detta spörsmål, näml.
Världs-federationen av pedagogiska
föreningar (World Federation of Educational
Associations), bildad i San Francisco 1923, och den
av folkskolans lärare bildade Internationella
federationen av lärareföreningar
(Fé-dération Internationale des associations d’tnstituteurs),
grundad i Paris 1926. I detta sammanhang bör
påpekas, att det numera finns fredsskolor
av skilda slag. En framstående plats bland dem
intas av Institut universitaire des hautes études
internationales (Universitetsinst. för högre
internationella studier) i Genève, grundat 1927. Här
må också nämnas Den Internationale Höjskole i
Danmark, grundad 1921 i Helsingör, samt
Nordiska folkhögskolan i Genève av 1931,
nyinvigd i Kungälv 1947. Den på nyåret 1940
bildade svenska stiftelsen Fredshögskolan*
har tagit initiativet till inrättandet av ett inst. för
fredsberedskap genom fostran till samarbete. Av
betydelse i detta sammanhang är även den under
1920- och 1930-talen organiserade, stort anlagda
Universitetsstaden (Cité universitaire) i Paris,
avsedd för minst 8,000 studenter, där de olika
nationerna, även Sverige, ha sina egna studenthem.
En särställning inta
fredsupplysningsinstitutioner-na. Mera officiella äro t.ex. det engelska The
Royal Institute of International Affairs (Kungl. inst.
för internationella frågor) och det norska
Nobelinstitutet för fred i Oslo (se
Nobelstiftelsen). Av mera privat typ är t.ex. den amerikanska
Carnegiestiftelsen för internationell fred i
Washington (se sp. 515).
Ur ungdomens egna led har också en f. vuxit
fram. Dess första International var
Internationella ungdomsförbundet
(Weltju-gendliga), Berlin 1928. Senare bildades under Nat.
förb:s auspicier en rörelse för en ungdomens
världsfredskongress 1936. Den internationella
scoutrörelsen och kristliga ungdo
ms-rörelsen (KFUM, KFUK m.fl.) kunna också
göra anspråk på benämningen fredsorganisationer.
— 521 —
— 522 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
