Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Freiligrath, Ferdinand - Freinshemius (Freinsheimius, Freinsheim), Johannes - Freising - Freisinnige Partei - Freisinnige Vereinigung - Freisinnige Volkspartei - Freis reaktion - Freistaat - Freitag, Adam - Freital - Frej, Fröj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREJ
Burns. F:s
revolu-tionspoesi (”Ein
Glau-bensbekenntnis”, 1844,
”Qa ira”, 1846,
”Neue-re politische und
so-ziale Gedichte”, 1849
—51) utmärker sig för
agitatorisk lidelse och
kraftfull form.
”Ge-sammelte Dichtungen”
utgåvos i 6 bd 1870;
”Briefe” utgåvos 1910
av L. Weins. — Litt.:
K. Richter, ”F. F. als
Übersetzer” (1899), E.
G. Gudde, ”F:s Entwicklung als politischer
Dichter” (1922); D. Menschenfreund, ”F. F.”
(1935)- A.Bd.
Freinshe’mius [frains-] (Freinsheimius,
F r e i n s h e i m), Johannes, tysk klassisk
filolog (1608—60), kallades efter studier i Marburg
till skytteansk prof, i Uppsala 1642, historiograf
och bibliotekarie hos drottning Kristina 1647,
lämnade Sverige 1651 och blev prof, i Heidelberg
1656. Bland F:s skrifter märkas ”Supplementorum
Livianorum decas” (1649), uppl. av Curtius (1640)
och Livius (1654). Hans ”Orationes” utgåvos
postumt 1662.
Freising [frå^zig], stad i Bayern, vid Isar 30 km
n.n.ö. om München; 19,456 inv. (1939). F. var
huvudstad i det riksomedelbara, redan 724
grundade biskopsdömet F., som jämte staden 1802
införlivades i Bayern. Sedan 1817 består ett
ärke-biskopsdöme München-F., men dess residens är
förlagt till München. F. är berömt för sin
domkyrka, en femskeppig tegelbasilika i senromansk
stil från 1100-talets slut, vars krypta har pelare,
utsmyckade på baser och kapitäl med fantastiska
bildverk, en av dem helt täckt av sådana. F. har
flera andra medeltidskyrkor, biskopspalats m.m.;
seminarier och katolsk filosofisk-teologisk högsk.
Tillverkning av bryggeriapparatur, motorer o.a.
maskiner. Det i närheten belägna forna
benedik-tinklostret Weihenstephan (725—1803) är numera
lantbrukshögsk. och trädgårdsinst. P.;B.;E.W.
Freisinnige Partei, se Deutsche freisinnige Partei.
Freisinnige Vereinigung [fråi’ziniga färäi’nigou],
tyskt politiskt parti, bildat 1893 genom spräng-
Arkad i förutvarande biskopspalatset i Freising.
ning av Deutsche Freisinnige Partei. F., som
representerade dettas högra och försvarsvänliga
flygel, rekryterades mest bland f.d. medlemmar av
secessionen (se Liberale Vereinigung). Efter
nyval s.å. räknade partiet 13 mandat; det orienterade
sig därefter under ledning av T. Barth åt vänster,
sökte kontakt med socialdemokraterna,
samman-slöts 1903 med den av F. Naumann ledda
Natio-nalsozialer Verein men splittrades 1908 genom
Barths utträde (se Demokratische Vereinigung).
1910 uppgick F. i Fortschrittliche Volkspartei. B.
Freisinnige Volkspartei [fråFziniga fåFkspartai],
tyskt politiskt parti, bildat 1893 av
majoritetsgruppen inom Deutsche Freisinnige Partei, vilken
följde E. Richter och vägrade acceptera Caprivis
arméreform. Partiet, som efter nyval s.å. räknade
24 medl. och intill 1910 förblev riksdagens
starkaste borgerliga vänstergrupp, fullföljde en klart
manchesterliberal åskådning. 1910 uppgick det i
den borgerliga vänsterns enhetsparti,
Fortschrittliche Volkspartei.
Freis reaktion [frais], med., en kutanreaktion
(angiven av prof. W. Frei, f. 1885 i Berlin, numera 1
USA), som användes för diagnosen av
lymfo-granulo’ma inguina’le. Som antigen användes ett
värmt extrakt från innehåll av bubon. Reaktionen
kan förbliva positiv många år efter det den
sjukliga processen läkt ut.
Freistaat [fråFJtat] (ty.), se Fristat.
Freitag [fräi’-], Adam, militäringenjör, se
Freijtag.
Freital [fräi’-], stad i Sachsen, 30 km s.v. om
Dresden; 36,652 inv. (1939). Stenkolsgruvor, järn-,
glas- och läderindustri. F. blev stad 1921.
Frej, F r ö j (isl.-fno. Freyr, Fröyr, fsv. Frö,
motsv. got. frauja, fhty. frö, angelsax. fréa, herre,
alltså med samma betydelse som t.ex. Balder,
Ado-nis el. det kristna Herren), fornnordisk gud. I den
isländsk-fornnordiska mytologien tillhör han
vaner-nas* krets, är son av Njord och dennes syster el.
jättemön Skade samt broder till Freja. Han bor i
Alvhem och faller i Ragnarök i strid mot Surt. F.
råder över regn och solsken, årsväxt och
fruktbarhet. Hans heliga djur var särsk. svinet, galten
Gul-linbursti (”med gyllene borst”), varmed kan
sammanställas, att systern Freja hade binamnet Syr,
so(n). Ännu i senare folktro är svinet representant
för skördens ande, som i Småland kallats gloson o.d.
Minnen härav kvarleva i julskinkan och i vissa slags
vid julen använda bakverk. F :s vapen var svärdet,
liksom spjutet Odens och yxan Tors. Hans skepp
kallades Skiöblaönir*. I den äldre Eddan skildras
hans trånande kärlek till jättemön Gerd (se
Skirnis-mål). På Island nämndes F. vid eder och löften
jämte bl.a. Njord, och i Tröndelagen druckos
skålar till åkallan av dessa båda för fred och äring.
Till dessa nejder hade kanske på 600—700-talen
F:s och Njords kult invandrat från Sverige över
Jämtland, där namnen på öarna Frösön och
Nor-derön (förr Närdrö, d.v.s. ”Njords ö”) ännu
vittna därom. Frö är näml, tidigare en svensk gud;
han kallas också i isländskan sviagoö, svearnas
gud. Av ortnamnen att döma har han huvudsaki.
dyrkats i Mellansverige (Frösvi, Fröslunda,
Fröstu-na, nu Frustuna, Frösåker m.fl.). Här företer hans
kult stora likheter med den, som enl. Tacitus ägnats
den forngermanska fruktbarhetsgudinnan Nerthus
— 533 —
— 534 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
