Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fridlevstad - Fridlysning - Fridman, Sigrid - Fridolin (helgon) - Fridolin (Karlfeldt) - Fridorff, Jenny - Fridrichsen, Anton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIDRICHSEN
Fridlevstad, socken i Medelstads hd i Blekinge
och församling i Fridlevstads och Sillhövda
pastorat i Medelstads kontrakt av Lunds stift, n.n.v.
om Karlskrona; 105,07 km2, därav 101,55 land;
2,408 inv. (1948; 24 inv. pr km2). F. är en
kuperad, i n. sjörik skogstrakt med huvudbygden
söderut, mera spridd bebyggelse norrut. Åkern
utgör 22 % av landarealen, skogsmarken 64 °/o.
En mindre del av Spjutsbygds stationssamhälle
ligger inom F. (större delen i Rödeby*). Smärre
träindustrier. Ett hembygdsmuseum finnes i en
flygelbyggnad till prästgården, vars äldsta del är
från 1660—70. Tre trojeborgar finnas. Den
ursprungliga gråstenskyrkan med skepp, lägre och
smalare kor samt absid är från noo-talet; den
utvidgades under 1700- och 1800-talen samt
restaurerades senast 1946—48. Klockstapel. Det i kyrkan
deponerade vackra altarskåpet av ek torde vara
ett holländskt el. lybeckskt arbete från 1400-talet.
Den rikt skulpterade predikstolen är, liksom ett
epitafium och ekdopfunten med baldakin, från
slutet av 1600-talet. Målningar i koret samt en
förutv. altartavla härröra från 1600-talets mitt. —
Namnet är bildat till en personbeteckning
’Fril-lung, ättling till en man med namn på Fridh-,
trol. Fridhlev (jfr Frillestad), och stadha, plur. av
stadh, ställe, gård (se B. Ohlsson i ”Blekingeboken”,
1948, sid. 68). Namnet skrevs 1349 (parochie)
Frillungstadha (avskrift). P.;Er.
Fridlysning, eg. kungörande av frid*, förklara
något fredat. Enl. äldre germansk rätt skulle vid
vissa högtider o.d. råda en högre frid, vilken
brukade särsk. kungöras, lysas, innan högtiden,
marknaden, tinget, riksmötet o.s.v. började. Ett minne
av denna sed är stadgandet i svenska
rättegångsbalken 1734, att häradshövding, innan
tingssamman-träde börjar, skall lysa tingsfrid. Å andra sidan
kunde fordom en missdådare lysas ur friden,
samhällets skydd (se Fredlös). Numera betyder f.
offentlig förklaring, genom lag el. på administrativ väg
vid ansvars påföljd, att något är fredat för
tillägnande, ohägn el. intrång. Enl. lag 25/e 1909 kan
f. ske av naturminnesmärken genom
länsstyrelsens försorg. Nationalparker och fasta
fornminnen åtnjuta f. enl. lagar 25/e och 29/ii 1867. F. med
vitesskydd av enskildas jordområden, skog m.m.,
sker ock stundom av länsstyrelser. Främst gäller
dock f. vissa vilda djurslag enl. jaktstadgan 3/e 1938
och fiskeristadgan 17/io 1900 samt med stöd därav
av K.m:t, länsstyrelser el. Domänstyrelsen utfärdade
kungörelser, ant. avseende total f. el. viss tid av året
el. vissa landsdelar (se Förbjuden tid). K.
Fridman, Sigrid, bildhuggarinna (f. 23/i2 1879),
var under krigsåren 1914—18 elev av Bourdelle
i Paris och studerade i Italien 1920 och 1922.
F. har framför allt gjort sig känd som en idérik
och egenartad monumentalskulptris, ehuru flera
av hennes verk, ss. Fredrika Bremer-statyn i
Humlegården (avtäckt 1927) och den urspr. för
Norr-malmstorg avsedda, sedan på Observatoriekullen
1939 resta ”Kentaur”, blivit föremål för hetsig
polemik. Bland F:s arbeten märkas vidare
”Ping-vinbrunnen” (Naturhistoriska museet, Göteborg),
”Danserskan” (Göteborgs museum), plastisk
utsmyckning i Försäkrings-ab. Atlanticas byggnad
i Göteborg och i Stockholms konserthus samt
porträtt av Ellen Key (Dicksonska folkbibi., Gö-
Sigrid Fridman: Fredrika Bremer. Brons.
Humlegården, Stockholm.
teborg), Klara Johansson (Nationalmuseum) och
Ragnar Östberg (1921, Stockholms stadshus). F.
utgav 1912 diktsaml. ”Vingslag”. — Litt.:
Klara Johansson, ”S. F. och andra konstnärer. En
krigskrönika.” (1948). G.V.
Fridoli’n, den schweiziska kantonen Glarus’
skyddshelgon, enl. legenden av keltisk härkomst,
verksam som vandrarpredikant i Gallien och
stiftare av klostret Säckingen (Schweiz), varest han
skall ha dött 511. Säckingen finnes dock först 878
omnämnt i tillförlitliga källor. Boskapens
skyddspatron. Festdag: 6/s. — Litt.: C. Benziger, ”Die
Fridolinlegende” (i ”Studien zur deutschen
Kunst-geschichte”, 166, 1913).
Fridoli’n, se Karlfeldt, E. A.
Fridorff, Jenny, operettsångerska, se
Fahl-stedt.
Fridrichsen [-iks-], Anton Johnson, teolog (f.
4/i 1888). F. är född i Meråker, Norge, avlade teol.
ämbetsexamen 1911 i Oslo, blev efter studier i
Tyskland 1912—13 och några års prästerlig
tjänstgöring doc. i Oslo 1916 på en avh. om det
bibliska helighetsbegreppet (”Hagios-Qados”),
disputerade 1925 inför den protestantiska teol.
fakulteten i Strasbourg (”Le problème du miracle
dans le christianisme primitif”), utnämndes 1927
till hedersdr vid univ. i Marburg och 1928 till prof,
i NT:s exegetik i Uppsala. Utom nämnda
arbeten har F. offentliggjort ett flertal mindre
arbeten samt en mängd tidskr.-uppsatser. En del av
hans produktion vänder sig jämväl till en bredare
allmänhet (”Vem ville Jesus vara?”, i ”Verdandis
— 573 —
— 574 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
