Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fridrichsen, Anton - Fridsberg (Fredsberg), Olof - Fridsbrott - Fridsfursten - Fridshälsning - Fridskyss - Fridslagar - Fridtjof Nansens land - Frieberg, Frans Alfred - Fried, Alfred Hermann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIDSBERG
småskrifter”, 346, 1931).
F :s förtrogenhet med
den moderna
internationella litteraturen är
mycket omfattande, och
han äger en sällsynt
förmåga att förmedla
de strömningar, som
där framträda.
Därjämte äger han en
djupgående
klassisk-filologisk skolning. Hans
styrka ligger i den
exe-getiska detaljanalysen
och i exposén. Genom
vidden av sina kunskaper och sin förmåga att
skissera de aktuella problemen är han därjämte en
skicklig och intresseväckande lärare. — F. är sedan 1936
utg. av ”Svensk exegetisk årsbok”, ”Arbeiten und
Mitteilungen aus dem neutestamentlichen Seminar
zu Uppsala” (fr.o.m. 9, 1940, med titeln ”Acta
seminarii neotestamentici upsaliensis”),
”Coniecta-nea neotestamentica” (av vilken 11, 1947, är
festskrift till F.) samt sedan 1941 av ”Nytestamentliga
avhandlingar”. Han har tills, med I. Heikel utg.
”Grekisk-svensk ordbok till Nya testamentet och
de apostoliska fäderna” (1934) och redigerar jämte
I. Engnell ”Svenskt bibliskt uppslagsverk” (1,
1948). [O.Li.]K.Gw.
Fridsberg (F r e d s b e r g), Olof, målare (1728
el. 1729—95), kom 1756 i tjänst hos C. G. Tessin
på Åkerö, där han blev en huskonstnär, som
användes till alla slags konstnärliga uppgifter.
Han gjorde dekorationsmålningar efter skisser
av fransmannen L. J. le Lorrain och utförde
illustrationerna till Tessins fabelsaml., nu i
Nationalmuseum. En del av dessa ha stort
kulturhistoriskt värde. 1778 blev F. lärare i
figurteckning vid konstakad. och 1791 medl. av akad.
Fridsbrott, jur., brott mot allmän ordning och
säkerhet; i äldre tid särsk. brott mot någon av de
för viss plats, tid el. person påbjudna särskilda
friderna. Se vidare Fridslagar. Man kan dela
nutida f. i offentliga f. och privata f. Offentliga
f. äro störande uppträdande under gudstjänst,
tingssammanträde el. inför allmänt ämbetsverk och
vid valförrättning och kommunal sammankomst el.
vid andra allmänna förrättningar, där allmänt
ärende förehaves. Till f. hör också störande
uppträdande i kungl. slottet och riksdagshuset. F.
innebär förargelseväckande beteende, ss. oljud och
svordomar, ärekränkande tillmålen el. resande av
livsfarligt vapen samt misshandel. Bland
privata f. märkes främst hemfridsbrottet*,
störande av andras hemfrid. Till f. höra även störande av
griftefriden, av de dödas ro. Bestämmelserna ang.
f. finnas i Strafflagen, 11 kap. Straffen variera
mellan böter och straffarbete, det senare vid svår
form av hemfridsbrott. F. höra under allmänt
åtal utom hemfridsbrotten, som få åtalas av
allmän åklagare endast efter angivelse av
målsägaren. H.Hd.
Fridsfursten, enl. Jes. 9:6 namn på den framtida
messianske härskaren på Davids tron, med
karaktär av en fridens och rättfärdighetens konung,
medan en senare tid ofta skildrar honom som de
fient
liga folkens besegrare. Möjligt är, att redan
föreställningen i Jes. influerats av myten om
paradiskonungen*. Den messianska föreställningen om f.
överfördes i den kristna församlingen på Jesus,
och i senare religiöst språkbruk har även själva
namnet F. använts om honom.
Fridshälsning. Den bland judarna brukliga
hälsningen ”Frid över eder” el. ”Frid vare med eder”
(jfr Luk. 24:36, Joh. 20:19 o.a.) upptogs i olika
utformningar i de kristna liturgierna som en f. från
prästen till församlingen. Jfr Pax.
Fridskyss. I den urkristna församlingen brukade
trosförvanter hälsa varandra med en kyss. Så
sluta t.ex. flera av Pauli brev (Rom. 16:16, 1 Kor.
16:20) med en uppmaning till emottagarna att
hälsa varandra med en ”helig kyss”. F. som symbol
för broderlig kärlek fick sedan en bestämd plats i
nattvardsliturgien; den omnämnes även vid andra
kyrkliga handlingar, ss. vid dop och
biskopsordina-tion. I romersk-katolska mässan finnes alltjämt
en rest av den gamla f. (o’sculurn pacis) bevarad
i den s.k. />ax-ceremonien, då prästen och diakonen
samt denne och subdiakonen omfamna varandra
strax före kommunionen. F. utelämnas i mässan
på skärtorsdag och långfredag, därför att Judas
med en kyss förrådde Jesus. Jfr Pax och
Osculato-rium. S.N.
Fridslagar, lagar, utfärdade till skydd för friden*
i samhället. En huvuduppgift för den
fornger-manske konungen var att stävja våldsdåd och
trygga den inre friden i riket. Angelsaxarnas bevarade
lagar (se England, sp. 705) äro, frånsett kyrkliga
påbud, helt ägnade däråt, de frankiska karolingernas
capitularia (se d.o. och Bann 2) ha i huvudsak
samma syfte. I Tyskland slötos sedan 1000-talet e.Kr.
formliga överenskommelser om Landfrieden mellan
furstar och orternas makthavare. På
marknadsplatser och torg gällde över hela den germanska
världen för ändamålet en särskild torgfrid,
utvidgad att omfatta hela staden. F. åsyftade skydd mot
fejdeofoget och fredade först vissa föremål (kyrkor,
boningshus, åkerarbetet, färdevägarna) el. vissa
personer (kvinnor, andliga yrkesutövare) samt
hade nära samband med gudsfreden (tre’uga dei), som
infördes vissa fridlysta dagar. Lagstiftning om
f. fortsattes av senare tyska kejsare och
furstar. Under Maximilian I ingicks 1495 en ”evig
landsfred”. En svensk motsvarighet till f. är
eds öret*, och Upplandslagen 1296 inskärper
konungens plikt att ”frid hålla”. Vår nuv.
svenska strafflag upptager alltjämt ett kap. om
fridsbrott*. K.
Fridtjof Nansens land, off. namnet på Frans
Josefs land.
Frieberg [fri’b-], Frans Alfred, tonsättare
(1822—1913). Utbildad vid Musikaliska akad. var
F. bl.a. verksam som musiklärare i Norrköping
och främst känd för en rad enkelt hållna
manskvartetter, ss. ”Sångarfanan”, och solosånger samt
operetten ”Skogsfrun” med den ännu ofta sjungna
balladen ”Ljungby horn”.
Fried [f rit], Alfred Herman n, österrikisk
journalist och pacifist (1864—1921), grundade 1899
den i Tyskland länge ledande fredstidskr. ”Die
Friedens-Warte” och 1892 den första tyska
fredsföreningen, erhöll 1911 jämte T. M. C. Asser No-
— 575 —
— 5/6 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
