Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Friesland - Friesz, Othon - de Frietzky, Claes - Frie Udstilling, Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIESZ
O. Friesz: Guldåldern, 1908.
e.Kr. Rörande F:s historia se Friser. — Litt: P.
C. J. A. Boeles, ”F. tot de elfde eeuw” (1927). S.;B.
Friesz [friäss’], Achille Émile O t h o n, fransk
målare (1879—1949), först utbildad tills, med R.
Dufy i födelsestaden Le Havre, sedan (från
1898) i Paris. Ett noggrant studium av det
klassiska monumentalmåleriet, venetianarna,
Ru-bens och Poussin gav från början en pompös
bredd åt hans kompositioner, som i en av
Cé-zanne inspirerad bildform återge t.ex. arkadiska
sommarlandskap, skördescener el.
Toulon-trak-tens storstilade landskapsvyer. F., som slutit
sig till fauvisterna, startade 1912 en målarskola
i Paris, som i viss mån kom att ersätta
Ma-tisses nedlagda skola. Hans äldre, ofta fast
byggda kompositioner med figurplastik och
rymdverkan ha haft betydelse för modernt
monumentalmåleri. Senare arbetade F. vanl. i en
lösare, skissartat dekorativ stil; hans kolorit är
gärna något tung med framträdande inslag av
brunt el. rödbrunt. Rumpska saml. i
Kunstmu-seet, Köpenhamn, äger 13 målningar av F. —
Litt.: Monogr. av A. Salmon (1920). [B.B.JH.Ge.
de Frietzky [da frit’ski], Claes, bruksägare,
politiker (1727—1803). Från 1754 disponent för
Storfors bruk i Värmland gjorde han sig känd
som en dugande ekonom och förvärvade inom
Bergslagen ett utomordentligt anseende. Vid
riksdagen 1760/62 tog F. säte på riddarhuset och
spelade där fr.o.m. riksdagen 1765/66 en betydande roll
som en av mössornas ledare. Han bidrog
energiskt, men utan partikamraternas fanatism, till de
många
mössreformerna. 1771 insatt i
Sekreta utskottet ivrade
han för
kompositions-planen och var en av
adelns representanter
vid det misslyckade
försöket till
sammanjämkning i ståndens
strid om
konungaförsäkran. Vid 1778 års
riksdag anslöt sig F.
till oppositionen mot
kungen och tog 1786
framträdande del i
denna; ett lysande inlägg i frågan om
brännvinsbränningen gjorde honom till riksdagens
mest uppburne man. Lika bestämt och frimodigt
uppträdde F. 1789, fick i kungens strafftal till
adeln uppbära speciella förebråelser och var en
av de första, som häktades. 1792 satt han i
Hemliga utskottet och hade betydande andel i
dess finansplan. När vid utskottets sista
sammanträde Gustav III under uttalande av många
komplimanger utnämnde F. till kommendör av
Vasaorden, avsade denne sig värdigt men bestämt,
varefter han av riddarhuset fick en enastående
hyllning. Sina sista år tillbragte F. på Säbylund i
Närke. — Litt.: E. Herlenius, ”C. F.” (i
”Redogörelse för allm. lärov. i Halmstad”, 1903). [C.JB.
Frie Udstilling, Den, dansk
konstnärssamman-slutning med egen utställningsbyggnad. Tanken
att bilda en censurfri, av den danska
Charlotten-borg-utställningen (och konstakad.) helt oavhängig
utställningsorganisation spirade mot slutet av
1880-talet upp bland elever av Kunstnernes frie
Studieskoler, ledda av Tuxen, Kröyer och
Zahrt-mann. Oppositionen mot de officiella
institutionerna på Charlottenborg underblåstes genom
behandlingen av den unge, säregne målaren V.
Hammershöi, som fick sitt debutarbete 1885,
systerns porträtt, orättvist utslaget i en
premiekonkurrens och ”Syende flicka” av 1887 helt
refuserad. Det var konstnären Johan Rohde —
senare en bemärkt lärare vid de fria skolorna —,
som tog initiativet till bildandet av F.
Stiftelseurkunden undertecknades i jan. 1891 av Rohde,
Harald och Agnes Slott-Möller, J. F. Willumsen,
V. Hammershöi och Chr. Mourier-Petersen.
Genom en något äldre målare, Malthe Engelsted,
som kort därpå underskrev dokumentet,
intresserades även Zahrtmann samt bröderna Joakim
och Niels Skovgaard för företaget. Likaså
anslöto sig s.å. Viggo Pedersen och som den äldste
i kretsen Th. Philipsen. Samtliga dessa
konstnärer jämte några mindre betydande målarinnor
deltogo i F:s första framträdande våren 1891 i
konsthandlare V. Kleis’ lokaler, Köpenhamn.
Även Jul. Paulsen och den redan berömde
Kröyer inträdde som medl. men kvarstodo efter
de båda första utställningarna hos Kleis bara
som gäster, då de icke önskade bryta
förbindelsen med Foraarsudstillingen på Charlottenborg.
Från 1892 deltogo också målarna Karl Jensen,
Niels Bjerre och G. Seligmann samt skulptrisen
Anne Marie Carl-Nielsen och kort därefter
anslöto sig ”fynboerne” Fritz Syberg, Peter
Han-sen och Johannes Larsen. 1893 fick F. sin
första, provisoriska träbyggnad nära det under
uppförande varande rådhuset. Då den väntade
uppsägningen av grunden närmade sig, hyrde
man, alltjämt på oviss tid, en tomt i närheten
av nuv. Paladsteatret och lät där 1897 efter
ritningar av Willumsen uppföra en något större,
mera anslående utställningsbyggnad, likaledes i
träkonstruktion. Denna flyttades 1913 till sin
nuv. plats snett emot Osterport, där dess
originella plan ytterligare utvecklades enl.
Willum-sens idéer. Vissa till- och ombyggnader gjordes
med åren. — Redan vid sekelskiftet utträdde två
av de ursprungliga stiftarna, målarparet
Slott-Möller, ur sammanslutningen, och 1915 bröto sig 13
— 595 —
— 596 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
