Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frigevärsskytte - Frigg - Friggeråker - Frigidarium - Frigiditet - Frigidus - Frigiven - Frigivning - Frigymnastik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIGG
Olympiska spelen 1908—24; nordiska tävlingar äga
rum sedan 1926. Schweiz var länge ledande nation.
Sedan de nordiska länderna (främst Finland) och
Estland på 1930-talet fått förbättrad utrustning och
SM instiftats 1930, ha de stått i täten. O.Kgh.
Frigg (med nordiskt inskott av gg, = fhty. Friia
i en av de merseburgska galdrarna, langobard. Frea
i en stamsaga, samma ord som sanskr. priyä, den
älskade, makan, besläktat med vårt lånord fria),
fornnordisk gudinna. F r i g g a är en av äldre
skalder, t.ex. Tegnér, brukad biform av samma
slag som Iduna för Idun, Valhalla för Valhall o.s.v.
— I den fornvästnordiska mytologien, liksom
stundom i övrigt (t.ex. i den langobardiska),
uppträder F. som Odens maka, är moder till Balder
och bor bl.a. i Fensalir (”träsk- el. havssalarna”).
I Vaftrudnismal rådfrågas hon av Oden. Av Loke
beskylles hon liksom Freja för lättfärdighet. Sin
make bedrager hon stundom genom list el.
osanning för att skydda sina favoriter; så i
Grimnis-mal och i den langobardiska sagan. Hennes
största sorg blir sonen Balders död. Liksom Freja,
med vilken hon har åtskilligt gemensamt, anropas
hon av kvinnor vid barnsbörd och för
ofruktsamhet. Att hon varit dyrkad i Sverige, framgår bl.a.
av ortnamnet Friggeråker i Västergötland, där
också ett Odensåker uppträder (detta landskap var i
Sverige ett centrum för Odensdyrkan), samt av det
folkliga svenska namnet Friggerocken om Orions
bälte. — Hennes namn ingår i fredag, som är en
utomnordisk övers, av lat. dies Ven’eris. — F. är
knappast, åtm. med detta namn, en inhemsk
gudinna utan har sannolikt tills, med odenskulten
invandrat till Norden. — Litt.: H. Jungner, ”Gudinnan F.
och Als härad” (1922); E. Wessén i ”Studier i
nordisk filologi”, 14 (1923); ”Religionshistorie”, utg.
av N. Lid (i ”Nordisk kultur”, 26, 1942). E.H.
Friggeråker, socken i Gudhems hd i
Västergötland, Skaraborgs län, och församling i Falköpings
stads- och landsförsamlingars, Torbjörntorps,
Frig-geråkers och Luttra pastorat i Falköpings kontrakt
av Skara stift, närmast n. om Falköping; 13,23
km2, därav 13,21 land; 521 inv. (1948; 40 inv. pr
km2). F. tillhör Falbygden och omfattar i v. en
del av Mösseberg; åkern utgör 64% av
landarealen, skogsmarken endast 4 °/o. Mössebergs
vatten-kuranstalt* (vintersanatoriet) ligger i F. Egendom:
St. Bäckabo. Bland fornminnena märkas
gång-grifter, hällkistor och offerstenar. Sedan den gamla
romanska kyrkan rivits 1871, begagnar förs.
Torbjörntorps kyrka. — Namnet är bildat av gen.
av namnet på gudinnan Frigg, Odens maka i den
nordiska mytologien, och åker, säkerligen med
sakral innebörd (se H. Jungner, ”Gudinnan Frigg
och Als härad”, 1922, sid. 245 ff.). P.;Er.
Frigida’rium (lat., av fri’gidus, kall). 1)
Avkyl-ningsrum i fornromerskt badhus (se Termer). — 2)
Kallrum i drivhus (se Växthus).
Frigidite’t (av lat. fri’gidus, kall), kyla och
indifferens i det äktenskapliga umgänget, särsk. hos
den kvinnliga parten med avseende på samlaget,
ett som regel psykiskt betingat tillstånd. Vissa fall
kunna vara tillgängliga för hormonbehandling, men
även här måste den mentala faktorn beaktas. —
Adj.: f r i g i’d.
Fri’gidus, -a, -um (lat., kall), artnamn på djur
och växter, som höra hemma i kalla regioner.
Frigiven. Liksom under antiken slavarbetet var
den materiella grundvalen för tidens kulturliv,
utgjorde frigivna slavar då en ej ringa
befolkningsgrupp. Hos romarna var frigivningen (man’u
miss’io) i äldre rätt strängt formbunden. Oftast
friköptes väl slaven genom uppoffrande av sina
hopsparade slantar (pecu’lium). En f. (liber’tus,
liberti’nus) blev romersk medborgare men utan full
medborgarrätt. Han röstade med stadstribus och
uppgick sålunda i stadspöbelns stora massa, var
ej valbar till ämbeten el. i senaten. Först en f:s
son blev fullmyndig medborgare, ingen’uus.
Frigiven kvinna (liber’ta) kvarbodde gärna hos sin
herre som concubi’na (bihustru), och storstaden
Roms fala kvinnor bestodo mest av f. En f.
räknades tillhöra sin herres släkt (gPns), bar hans
familjenamn o.s.v. Herren å sin sida hade arvsrätt
efter f., om denne ej efterlämnat bröstarvinge el.
testamente, kunde kräva vissa vördnadsbetygelser
samt understöd vid iråkat armod. Enstaka f.
nådde ett betydande inflytande i privata el. offentliga
livet. Bekant är Ciceros f. Tiro, som ordnade hans
litterära kvarlåtenskap, samt åtskilliga kejsares f.,
vilka tillvällade sig den faktiska regeringsmakten,
mutades och krusades av ämbetsjägare el. andra
lycksökare. Det bysantinska kejsarenväldet
utplånade slutl. skillnaden mellan f. och övriga
riksinne-byggare. Jfr Slaveri och Träldom. K.
Frigivning, 1) hist., se Frigiven; 2) jur., se
Frihetsstraff, Fångvård och Villkorlig frigivning.
Frigymnastik, gymnastiksystem, som i motsats
till lingska gymnastiken lägger huvudvikten vid
individuella prestationsövningar. Det väsentliga i
f. härleder sig från tyska turnsystemet med
övningar på räck, barr och häst med sadelbågar samt
i romerska ringar; men f. har även inslag av
norska trampolinhopp på hög häst, bock m.m. samt av
danska ”Behændighedsövelser” (volter m.m.) på
långmatta. I f. ingå dessutom s.k. fristående
övningar på golv, vid bom och ribbstol. Ensidigt
bedriven kan f. genom omåttlig utveckling av
rygg-, hals- och bröstmuskulaturen inverka
hindrande på bröstkorgens rörlighet och åstadkomma
disproportion mellan de olika kroppsavsnitten,
framför allt när det gäller gymnaster i
uppväxtåren. Om vissa av dessa övningar i avsevärd grad
kunna stimulera gymnastikintresset bland vuxna,
allsidigt utbildade gymnaster, bör denna stimulans
utnyttjas, under förutsättning att den utgör ett
komplement till den formgivande lingska
gymnastiken. — F. har haft sina ivrigaste anhängare
i Mellaneuropa med utlöpare till Italien, Finland
och Danmark. Den är den enda form av
tävlings-gymnastik, som f.n. förekommer vid Olympiska
spelen, där den upptogs redan 1896 och där även
tävlingar i f. för damer förekommit sedan 1928.
De ledande nationerna ha varit Frankrike, Italien,
Schweiz, Jugoslavien, Ungern samt vid senare
olympiader Tyskland, Finland och USA. I
Sverige bildades 1933 ett frigymnastikförbund, som
1935 anslöt sig till Frisksportförbundet. En 1935
av Svenska gymnastikförbundet tillsatt kommitté
förordade 1936 ett upptagande av frigymnasterna i
gymnastikförbundet, och åtskilliga
frigymnastikföreningar ha f.n. anslutit sig till detsamma. 1944
beslöt Svenska gymnastikförbundet att med sitt
program införliva övningar av frigymnastisk art i
— 599 —
— 600 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
