Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frikrets - Friktera - Friktion - Friktionsarbetslöshet - Friktionsbreccia - Friktionsbroms - Friktionselektricitet - Friktionshjul - Friktionskoefficient - Friktionskoppling - Friktionspress - Friktionspålning - Friktionsväxel - Frikyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIKYRKA
station). Fr.o.m. Vi 1948 har inträdes- och
abonnemangsavgift för huvudledning till
telefonabonnemang helt slopats i de fall telefonapparaten är
ansluten till station i eget stationsområde (”rätt”
stationsområde).
Frikte’ra (av friktion), utöva friktion*, gnida
(mot).
Friktio’n (lat. frictio, av frica’re, gnida),
gnid-ning, rivning, knådning; bildl.: misshällighet el.
slitning (mellan människor o.s.v.).
Fys. Man skiljer mellan yttre och inre f. Den
yttre f. uppträder mellan en fast kropp och en
annan, då den ena glider el. rullar längs ytan av
den andra, medan kropparna tryckas mot varandra.
Härvid uppstår ett friktionsmotstånd, som med en
viss kraft, riktad tangentiellt mot beröringsytan,
motverkar den rörelsen åstadkommande kraften.
Lagarna för glidfriktionen äro uppställda av C. A.
Coulomb, som fann, att f. är proportionell mot det
mellan de båda ytorna verkande trycket
(normaltrycket) men oberoende av storleken av glidytorna
och hastigheten, varmed glidningen försiggår. Det
konstanta förhållandet mellan friktionskraften och
normaltrycket kallas friktionskoefficient.
Dessa lagar äro dock endast tillnärmelsevis riktiga.
Sålunda är friktionskoefficienten vid övergång från
vila till rörelse (vi 1 o f r i k t i o n e n) i allm. större
än den under rörelsen förhärskande f. Även
minskas f. ofta något med ökad rörelsehastighet.
Avsevärt mindre än glidfriktionen är den f., som
uppkommer, då en kropp rullar över en annan. Detta
förhållande utnyttjar man för att minska f. i
axellager genom att använda s.k. kullager, varvid
glidfriktion ersättes med rullfriktion. Den yttre f.
mellan fasta kroppar förorsakas bl.a. av ojämnheter i
kropparnas beröringsytor, vilka gripa in i
varandra; en viss roll spelar säkerligen också
kohe-sionen mellan ytpartiklarna. Denna f. är av
oerhörd betydelse i det dagliga livet. — Även mellan
en fast kropp och en vätska el. gas, som strömmar
längs ytan av densamma, kan glidning uppkomma,
som förorsakar en yttre f. Detta inträffar, då det
närmast den fasta kroppen belägna vätske-, resp,
gasskiktet ej häftar vid kroppens yta.
Den inre f. i en vätska el. gas är orsaken
till de krafter, som uppträda vid strömningar i
densamma och som söka motverka dessa. Två
angränsande skikt, som röra sig med olika
hastigheter parallellt med beröringsytan mellan dem,
påverka varandra, så att det hastigare skiktet
bromsas med en viss kraft, verkande i motsatt
riktning mot rörelseriktningen, medan det
långsammare accelereras av en motsatt riktad, lika stor
kraft. Den s.k. inre friktionskoefficienten, q,
definieras som den kraft, varmed ytenheten av ett
skikt påverkas, då hastighetsdifferensen mellan detta
och ett med detsamma parallellt skikt, beläget på
längdenhetens avstånd, är = hastighetsenheten.
För gaserna är den inre f. liten. Ett
anmärkningsvärt förhållande är, att y inom vida gränser är
oberoende av gasens tryck. För vätskorna är q
ett mått på segheten el. viskositeten och benämnes
även viskositetskonstant. Reciproka
värdet är den s.k. fluiditeten. För bestämning
av t; användas viskosimetrar. Den i förhållande
till den yttre f. mellan fasta kroppar ringa inre
f. hos vätskorna begagnar man sig av inom
ma
skintekniken genom användning av flytande el.
halvfasta smörjämnen. — Inre f. kan även finnas
i fasta kroppar, för vilka dock y måste antagas ha
oerhört stora värden. Re.
Friktionsarbetslöshet, se Arbetslöshet, sp. 123.
Friktionsbreccia, geol., se Breccia.
Friktionsbroms, se Broms.
Friktionselektricitet, se Elektricitet, sp. 316.
Friktionshjul, hjul för arbetsöverföring mellan
två axlar med hjälp av friktionskraft. Den
enklaste anordningen består av två cylindriska hjul,
lagrade på var sin av två parallella axlar.
Axelavståndet måste härvid vara förställbart, så att
hjulen kunna ansättas mot varandra (för så vitt
annat ämne än gummi användes som
friktions-material). Ena hjulets ring utföres ibland med
kilformig sektion, vilken svarar mot ett kilformigt
spår i det andra, varigenom erforderligt
normaltryck uppnås med betydligt mindre
anpressnings-kraft. För axlar, som skära varandra, användas
ant. koniska f. el. p 1 a n h j u 1 s v ä x e 1. Den
senare anordningen, även kallad
friktions-växel, består av en plan roterande skiva, på
vilken det andra hjulet ligger an med sin periferi,
som i regel utföres med en yta av kantställd
råhud. Detta hjul kan förskjutas axiellt,
varigenom utväxlingsförhållandet ändras. — F. i
kontinuerlig drift lämpa sig endast för överföring
av mindre effektbelopp men kunna intermittent
bringas att överföra stora krafter, ss. vid
skruv-pressar. [v.S.]A.Lg.
Friktionskoefficient, se Friktion.
Friktionskoppling, se Axelkoppling.
Friktionspress, tekn., med friktionsskivor driven
skruvpress.
Friktionspålning, byggn.-tekn., pålning, som icke
når ned till berg, mo el. fast sandlager utan
upp-bäres enbart genom friktionen mellan pålens
cylinderyta och omgivande lera. Till förstärkning
av bärigheten nedslås stundom två pålar i följd.
F. användes huvudsaki. vid lätta
byggnadskon-struktioner, ss. kajbyggnader. Jfr Grundläggning.
Friktionsväxel, se Friktionshjul.
Frikyrka. Ordet användes i två något olika
betydelser. Det betecknar i första rummet en
religiös samfundsbildning, som är fri och
självständig i sitt förhållande till staten och icke tillåter,
att staten har något avgörande inflytande på
kyrkosamfundets inre angelägenheter, ss. lära, kult,
förvaltning och ekonomi. Kyrkoförfattningen kan vara
olika, t.ex. episkopal, synodal el.
kongregationalis-tisk. Det är icke denna, som konstituerar f., utan
i stället kyrkans förhållande till staten. Även en
folkkyrka kan i denna mening vara f., om den blott
bevarar sin frihet i förhållande till det borgerliga
samfundet. Jfr Friförsamling. — Men ordet f.
användes också om de religiösa samfundsbildningar,
som uppstå inom de med staten förenade
folkkyrkorna och som, ofta utan att utträda ur dessa, dock
bedriva fullt självständig verksamhet och
nåde-medelsförvaltning. Dessa samfund el. kyrkor vilja
bevara sin frihet icke blott mot staten utan också
mot den av staten monopoliserade statskyrkan,
vars berättigande de vanl. på olika grunder
bestrida. Det är sålunda den religiösa
samfundsbild-ningens förhållande till statskyrkan, som i denna
senare bemärkelse främst åsyftas. Kyrkosamfund
— 617 —
— 618 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
