Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Friluftsteater - Frimaire - Frimann, 1. Claus - Frimann, 2. Peter Harboe - Frimarknad - Fri marknad - Frimenighed - Frimickel, mickel - Friml, Rudolf - von Frimmel, Theodor - Frimodt, Rudolf - Frimodt-Möller, Christian - Frimont, Johann - Frimurare - Frimurarebarnhusen i Stockholm och Göteborg - Frimurareorden - Frimurareordens i Sverige stamhus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIMAIRE
dalene i Dyrehaven vid Köpenhamn sedan 1910
och vid Frogner ovanför Oslo sedan 1915.
Berömda över hela världen ha Hamlet-spelen på
Kronborgs slott i Danmark blivit. — Litt.: E.
Wachler, ”Die Freilichtbühne” (1909); J. Savits,
”Das Naturtheater” (1910); R. Meyer,
”Hecken-und Gartentheater in Deutschland im XVII, und
XVIII. Jahrhundert” (1934). [G.Kg]B.Hgn.
Frimaire [-mä’r] (av fra. frimas, rimfrost), 3:e
mån. i franska revolutionskalendern* av 1793.
Frimann. 1) Claus F., norsk författare (1746
—1829). F., som var prästson, var 1780—1822
kyrkoherde i Davik i Nordfjord (Bergens stift).
Han blev uppmärksammad av samtiden genom
att vinna pris i en tävlan om det bästa försöket
i målande el. beskrivande poesi, anordnad av
Selskabet for de skjönne og nyttige videnskaber
1775, för dikten ”Hornelen” (1776), för vilken han
hämtat motivet från ett i hans födelsebygd
beläget fjäll med samma namn, men sin förnämsta
insats gjorde han med en rad enkla och friska
skildringar av allmogelivet (”Poetiske Arbeider”,
2 bd, 1788—1826, ”Almuens Sanger”, 1790, ”Den
syngende Söemand”, 1792, ”Sö-Cabinet”, 1793). E.
2) Peter HarboeF., den föreg:s bror,
författare (1752—1839). Efter studier i Köpenhamn
blev F. ämbetsman i Danmark; han var först
verksam i finanskollegiet men övergick 1786 till
den diplomatiska banan, var 1787—95 knuten till
danska legationen i Stockholm och tjänstgjorde
sedan till 1832 i utrikesdep. i Köpenhamn. F.
har fått en plats i den dansk-norska
litteraturhistorien genom fem dikter, skrivna under åren
1774—76, som vittna om hans bekantskap med
den framväxande förromantiska rörelsen. Av F:s
dikter kunna nämnas ”Axel Thordsen og skiön
Waldborg”, ”Ode til Sövnen”, ”Tanker ved en
Flod” och ”Hornelen”. I den senare dikten
behandlade F. samma ämne som sin äldre broder
men erhöll icke något pris, vilket förstummade
honom som skald; eftervärlden har givit F:s dikt
företräde. E.
Frimarknad, hist., se Marknad.
Fri marknad, nationalek., se Marknad.
Frimenighed (jfr Friförsamling), se Danmark, sp.
1104.
Frimickel, stundom enbart m i c k e 1, kortform
för frikyrkomickel, förklenande benämning på
frireligiös.
Friml, Charles Rudolf, tjeckisk-amerikansk
operettkompositör (f. 1881). Vid konsertresor i
USA 1901 och 1906 hade F. betydande framgångar
och spelade bl.a. sin pianokonsert med New Yorks
symfoniorkestrar. Bland hans operetter märkas
”Eldflugan” (1912), ”Katinka” (1915) och
”Rose-Marie” (1916), vilken sistn. ej minst i Sverige blivit
mycket populär. I hans alstring märkas i övrigt
en mängd kompositioner för piano samt ”O
Ver-meland”, parafras för violin och piano.
von Frimmel, T h e o d o r, tysk konst- och
musikhistoriker (1853—1928), 1884—93 anställd vid
hovmuseet och senare som föreläsare vid
Athe-naeum i Wien. F. bedrev ivriga och
värdefulla Beethoven-forskningar: ”Beethoven” (i
”Be-rühmte Musiker”, 5 Aufl. 1919), ”Beethoven und
Goethe” (1883), ”Beethoven im zeitgenössischen
Bildnis” (1923) m.m. En sammanfattning av F:s
Beethoven-forskningar utgör hans
”Beethoven-Handbuch” (2 bd, 1926).
Frimodt, Jens Christian Rudolf, dansk präst
(1828—79), teol. kand. 1854, adjunkt i Sorö 1857,
präst vid S:t Johannes kyrka i Köpenhamn 1861.
F. utövade genom sin rika personlighet och
inträngande förkunnelse ett starkt inflytande på hela
den danska huvudstadens religiösa liv. Livligt
intresserad av de sociala problemen gjorde han en
betydande insats i Dansk Missionsselskabs styrelse
och grundade själv Kirkelig Förening for indre
Mission i Köpenhamn. Ett stort antal av F:s
predikningar föreligga i bokform (1866—-79). — Litt.:
J. Steen, ”R. F” (1915). K.Gw.
Frimodt-Möller, Christian Frederik, dansk
missionsläkare (1877—1943). F. blev läkarmissionär
i Danska missionssällskapet i Indien 1907. Under
hans ledning byggdes ett missionssjukhus i
Tiru-koilur (S. Arcot distr.) 1908—13. 1914 blev han
överläkare vid de sydindiska missionernas
gemensamma tuberkulossanatorium Arogyavaram i
Ma-danapalle. F. var vidare ordf, i The Christian
Medical Association of India 1929—33 samt led.
av styrelsen för The National Christian Council
for India 1931—34 och för Madras Medical Council
1929—34. Bland hans skrifter märkas ”Möderne
Könsproblemer” (1929), ”Evangeliets Forkyndelse
i Indien” (1935). S.N.
Frimont [-mån’], J oh ann Maria, greve av
Palota, furste av Antrodocco, österrikisk krigare
(1759—1831), utmärkte sig i krigen mot turkarna
och fransmännen, blev 1813 general av kav.,
besegrade 1815 som österrikisk överbefälhavare i
Italien Murat och inträngde därpå i Sydfrankrike,
slog Suchet och besatte Lyon. 1821 kuvade F.
upproret i Neapel, 1831 resningen i n. Italien.
Frimurare, se Frimureri.
Frimurarebarnhusen i Stockholm och G
ö-teborg, grundlagda resp. 1753 och 1756, voro
urspr. inrättade som hittebarnshus men övergingo
sedermera till uppfostringsbarnhus för barn i
skolåldern (jfr Barnhus). Numera ha de emellertid
avvecklat barnhemsverksamheten och övergått till
att lämna understöd till vård av fattiga el.
nödställda barn i föräldra- el. fosterhem.
Frimurareorden, se Frimureri.
Frimurareordens i Sverige stamhus.
Frimurarlogerna i Stockholm sammanträdde till en början
i olika lokaler, vanl. på en restaurang, men 1776
förhyrdes för samtliga logernas räkning
”General-assistance-Contoirets” hus på Riddarholmen,
vilket inköptes för Frimurareordens räkning 1783.
Som lokalerna här senare blevo otillräckliga för
orden, inköptes 1874 det vid Blasieholmstorg
belägna Bååtska palatset, som alltjämt är ordens
stamhus. Detta förnämliga palats är ett av de
ganska få kvarvarande byggnadsverken från
Stockholms arkitektoniska glansperiod, d.v.s. den
tes-sinska tiden. Palatset uppfördes på 1660-talet för
riksskattmästaren, friherre Seved Bååt av N.
Tes-sin d.ä. och består av ett mittparti och två flyglar
åt v. mot Blasieholmsgatan. 1875—77 lät orden
tillbygga två flyglar åt ö., omslutande en gård,
som sedermera överbyggts. De gjorda om- och
tillbyggnaderna äro emellertid pietetsfullt utförda,
och man har i stort sett bevarat den ursprungliga
huvudbyggnadens yttre och inre utseende,
exem
— 627 —
— 628 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
