Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fritzlar - Fritzner, Johan - Fritzsche, Hans - Fritzöe - Fritänkare - Fritänkarföreningar - Friulana, furlana, forlana - Friuli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIULI
(1933) . Staden, som uppvuxit kring ett kloster från
732, hör till de mest ålderdomliga i Tyskland med
sina gamla befästningstorn och sina
medeltidskyrkor, bland vilka den förnämsta är domen, urspr.
grundlagd av S:t Bonifatius i mitten på 700-talet,
i sin nuv. gestalt från 1100—1200-talen, med
romansk prägel. Invid domen ligger ett rikt
museum. Lervaruindustri.
Fritzner, Johan, norsk språkforskare (1812
—93), avlade teol. examen 1832 och verkade sedan
som präst till 1877, då han tog avsked för att
uteslutande ägna sig åt
vetenskapliga
sysselsättningar; fil.
heders-dr i Köpenhamn 1879.
F. har studerat de
norska lapparnas språk
och kultur och på
dessa områden utgivit
skrifter men är mest
bekant för sin
”Ordbog over det gamle
norske Sprog” (1862—
67, 2 uppl., betydligt
utvidgad, 3 bd, 1883
—96, avslutad av C.
R. Unger), ett trots
vissa svagheter synnerligen förtjänstfullt och
samvetsgrant arbete, bl.a. rikt på kulturhistoriska och
realfilologiska upplysningar och utredningar. E.H.
Fritzsche [friffa], Hans, tysk
nationalsocialistisk propagandist (f. 1900), inträdde 1924 i
Hugenbergkoncernens tjänst, arbetade med
redigerandet av dess utrikesnyheter samt författade
utrikespolitiska ledare. 1932 anställdes han i den
tyska radion och lämnade där översikter över den
politiska pressdiskussionen. F. stod närmast den
flygel bland de tysk-nationella, som ville
samarbeta med nationalsocialisterna. Han kvarblev
efter systemskiftet 1933 på sin post i radion.
Han ingick s.å. i nationalsocialistiska partiet och
trädde i propagandaministeriets tjänst. 1933—37
var han chef för pressavd:s nyhetsbyrå, 1938—42
för dess byrå för den inländska pressen, 1942
—45 för ministeriets radioavd. Mest känd blev
F. för sin verksamhet som politisk kommentator
i den tyska radion, särsk. efter krigsutbrottet
1939, och närmast med anledning av denna
uppfördes han på listan över de ”stora”
krigsförbrytare, som först ställdes inför Nürnbergdomstolen.
Anklagelsematerialet mot honom var magert, och
försvaret kunde lätt visa, att F. saknat allt
politiskt inflytande och i sin propaganda endast följt
givna order. Han var en av de få, som 1946 helt
frikändes från ansvar. 1947 dömdes F. av en tysk
utrensningsdomstol till 9 års straffarbete. B.
Fritzöe, gods i Norge, se Fritsö.
Fritänkare ha mest de brukat kallas, som ville
tänka fritt i religiösa frågor. Engelsmannen
To-land (d. 1772), som var påverkad av Spinoza,
nämnde sig själv så. Runebergs v. Döbeln är en god
normaltyp av f. Den religiösa betoningen kan så
bli svagare: då få vi f. av en mera frivol typ, ofta
med Voltaire som mönster. El. den kan bli
starkare, då fritänkeriet fördjupas till religiös mystik,
t.ex. i Spinozas och Fichtes anda. Se även
Fri-tänkarföreningar. H.L.
Fritänkarföreningar. Uttrycket freethinker (eng.)
användes först i brev från W. Molyneux till Locke
1647 och betydde då dets. som deist. Under intryck
av den naturvetenskapliga materialismen och
brytningarna inom teologien mellan konservativ och
modern åskådning i slutet av 1800-talet bildades
på kontinenten talrika s.k. f. (som den första fasta
organisationen räknas en internationell f., bildad
i Bryssel 1880), både sådana, som voro direkt
antireligiösa (t.ex. Monistenbund i Tyskland,
bildat 1906), och sådana, som ville företräda en
humanistisk, ”metafysikfri”, socialt verksam religion
(t.ex. Sällskap för etisk kultur). Tiden 1880—■
1914 kan kallas den borgerliga fritänkarrörelsens
period, då man hämtade sitt propagandamaterial
främst ur naturvetenskapliga skrifter (Büchner,
”Kraft und Stoff”, 1855; Haeckel, ”Welträtsel”,
1899). Efter 1914 kom den proletära
fritänkarrörelsens period, då man tog litteraturen och teatern
i propagandans tjänst och även verkade ivrigt
bland barn och ungdom. Vidare anordnades
antireligiösa museer och utställningar. 1925 bildades
Internationale proletarischer Freidenker med säte
i Wien, 1930 Kommunistische Internationale
proletarischer Freidenker med säte i Berlin, 1936 en
världsunion med säte i Bryssel. Dessa f. ha stått
i nära anslutning till Sovjetunionens antireligiösa
föreningar, av vilka De gudlösa (Sojus bezbozjnikov)
med organet ”Den gudlöse” (”Bezbozjnik”’) torde
vara den mest kända. Gudlöshetsorganisationerna
bildade De gudlösas centralråd, och
världskongresser för gudlösa och fritänkare höllos under
1920-och 1930-talen i Moskva. 1933 upplöstes alla f.
i Tyskland. I samma syfte som Sällskapen för
etisk kultur bildades i Sverige av A. Nyström
Positivistiska samfundet i Stockholm 1879. På
samma linje verkade Missionen för förnuftstro i
Stockholm. Andra svenska f. från slutet av
1800-talet med mer el. mindre direkt antireligiöst
program voro bl.a. Fritänkarförbundet, Utilistiska
samfundet, bildat 1888 i samband med V. E.
Lenn-strands antireligiösa verksamhet, båda i Stockholm
med lokalföreningar i landsorten. Svenska
fritänkarförbundet med säte i Göteborg bildades 1928
som en sektion av Internationale proletarischer
Freidenker (IPF). Av de svenska f:s mera
sporadiskt utkommande publikationer kunna nämnas
”Nya fritänkarn”, ”Ateisten” och ”Den gudlöse”.
— Litt.: H. Heil, ”Das Freidenkertum” (1922);
K. Algermissen, ”Die Gottlosenbewegung der
Gegenwart” (1933); C. J. Björklund, ”Minnesskrift
om O. Ljungdahl och den svenska
fritänkarerö-relsen” (1942). S.N.
Friula’na, furian a, forlana, folkdans från
Friuli. Den anses besitta ganska hög ålder,
dansades urspr. i två- el. tre-stegstakt och är
kanhända besläktad med det urgamla tripud’ium,
tre-stegshoppdansen. F. utföres med snabba, kraftiga
och glädjebetonade rörelser.
Friuli [fri’oli], ty. Friaul, landskap i n. Italien,
huvudsaki. inom Tagliamentos flodområde, mellan
Alperna, Karst och Adriatiska havets innersta del;
c:a 8,000 km2 med c:a 800,000 inv., friulani, som
till större delen tala retoromanska.
Huvudnäringar äro jordbruk, omfattande silkesodling och
textilindustri. Största stad är Udine. — F. har
sitt namn av den romerska staden Forum Ju’lü,
— 669 —
— 670 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
