Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frontalplan - Frontanfall - Fronten (tidskrift) - Frontenac, Louis - Frontespis - Fronthinder - Frontier, The - Frontinus, Sextus Julius - Frontkämpeföreningar - Frontlinje - Fronto, Marcus Cornelius - Fronton - Frontpartiet, Flamländska nationella partiet - Front Range - Front-riktning, -ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRONTRIKTNING
men fortfarande med kroppsaxeln parallella plan
kallas sagittalplan.
Frontanfall, krigsv., se Front.
Fronten, ”aktuell kulturtidskrift”, utg. 1931—32
i Stockholm av Sven Stolpe. F. skulle icke,
framhöll denne i sin anmälan, representera
någon grupp el. något parti, men den skulle vara
organ för ”författare av en något yngre
generation” och redigeras i ”en helt radikal anda”,
den skulle bilda en ”front mot esteticismen”.
Bland medarbetare i F. märktes utom Stolpe A.
Lundkvist, Eyvind Johnson, J. Kjellgren, Harry
Martinson, E. Asklund, A. Ljungdal, V.
Svanberg, G. Beskow, Å. Thulstrup, B. v. Friesen, P.
Lindberg och Erik Jonson. I samband med F.
utkom skriftserien ”F:s bibliotek” med bidrag av bl.a.
V. Svanberg, S. Stolpe, E. Blomberg och C.
Björkman. E.
Frontenac [fråotnakk’], Louis de Buade,
greve de F. et Palluau, fransk koloniguvernör (1620
—98), deltog i 30-åriga kriget, ledde 1669 en fransk
exp. till Kreta och blev 1672 guvernör över
Frankrikes nordamerikanska besittningar. Här visade F.
synnerligen framstående egenskaper, genomförde
åtskilliga reformer samt tryggade i flera krig mot
irokeserna den franska besittningen av Canada.
Slitningar mellan F. och övriga koloniala
myndigheter samt mellan F. och kronan förmådde denna
att 1682 återkalla honom, 1689 sändes dock F. åter
som guvernör till Canada. Med kraft bekämpade
han de angrepp, som engelsmän och irokeser
riktade mot kolonien; på olika sätt tryggades dess
fortbestånd och underlättades dess vidare
utveckling. De exp. mot s., som kommo att medföra
grundläggandet av Louisiana, hade i F. en
gynnare. — Litt.: W. D. Le Sueur, ”Count F.” (1906). B.
Frontespi’s (fra. frontespice, till lat. fro’ns, panna,
och spic’ere, se). 1) Boktr., titelblad på bok, särsk.
sådant prytt med gravyrer el. träsnitt; även om
gravyrer el. träsnitt, anbragta omedelbart framför
det egentliga titelbladet, titelgravyr, -plansch.
2) Byggn., a) ett mer el. mindre framträdande
mittparti på en byggnadsfasad, upptill avslutat
med en fronton* och vanl. inrymmande till
övervåningen hörande bostadsrum; b) ett som
dekoration ämnat parti ovan taklisten, anordnat på
en huvudfasad.
Fronthinder, krigsv., se Front.
Frontespis. Kvallsta i Uppland.
Frontier, The f. [Öa fornTja] (eng., gräns),
benämning på det nordamerikanska
kolonisations-områdets västgräns mot ödemarken och det
endast av indianer befolkade området, vilken gräns
under tidernas lopp genom den aldrig sinande
strömmen av nybyggare västerut förflyttades allt
längre i denna riktning, tills den under 1800-talets
sista fjärdedel genom kolonisationsverkets
fullbordan upphörde att existera. Vid tiden för USA:s
frigörelse sammanföll f. i stort sett med de
ursprungliga 13 unionsstaternas västgräns. De
områden, som sist togos i besittning och vid
1800-talets slut ännu ej voro konstituerade som stater,
voro Oklahoma, Arizona och New Mexico. B.
Fronti’nus, S e x t u s Julius, romersk
ingenjör och officer (o. 40—103), blev praetor 70 och
var 76—78 ståthållare i Britannien, där han
åda-galade stor militär duglighet. F. var flera gånger
konsul; han är även känd som teknisk
skriftställare. Hans stil är enkel men vårdad.
Bevarade skrifter: ”Strategemata” (”Krigslister”) i 3
böcker (uppl. av G. Gundermann, 1888; eng.
övers, av Ch. E. Bennet 1925); ”De aquaeductu
urbis Romae” (uppl. av F. Krohn, 1922; fra. övers,
och kommentar av P. Grimal 1944), en skrift om
det romerska vattenledningsväsendet, vars chef
han var 97. E.Lm
Frontkämpeföreningar, se Krigarföreningar.
Frontlinje, krigsv., se Front.
Fronto, Marcus Cornelius, romersk retor
och jurist (d. trol. före 170 e.Kr.) bördig från
Cirta i Afrika, konsul 143, lärare för prinsarna
Verus och Marcus Aurelius. F:s skrifter, som
beundrades av samtida och senare förf., ha varit
förlorade till 1815, då A. Mai fann en del i en
palimpsest i Milano. Bland dem märkas: brev till
kejsarna Verus, M. Aurelius och Antoninus Pius
(utg. med eng. övers, av C. R. Haines, 2 bd, 1919
—20), tal samt ”Principia historiae” (företal till
en skildring av Verus’ bragder i partherkriget)
och ”De differentiis vocabulorum”. F. beundrade
den äldre romerska litteraturen, och hans språk är
arkaiserande. A.SY
Fronton [-å’n] (av lat. fro’ns, panna), byggn.
urspr. de triangelformade, med en avslutande nedre
list försedda gaveldelarna på grekiska
tempelbyggnader. Numera användes ordet f. att beteckna
även rent dekorativa arkitekturmotiv av liknande
form, oavsett om de appliceras på gavlar el.
takutbyggnader, över fönster, dörrpartier e.d. och
om formen är rent triangulär el. begränsad av
t.ex. kroklinjer. Se bild 12 och 13 å pl. vid
Byggnadskonst. Jfr Bågfält.
Frontpartiet, Flamländska nationella
partiet, bildades under det förstn. namnet efter
i:a världskriget med uppgift att arbeta för ökad
självständighet åt den flamländska
befolkningsgruppen i Belgien. F. var det enda av de vid
denna tid nybildade partierna i landet, som fick
någon avsevärd betydelse. Det uppnådde
parlamentariskt sett sin höjdpunkt 1939 med 17 mandat
i deputeradekammaren och 12 i senaten. F.
upplöstes under 2:a världskriget.
Front Range [frnnt’ réinj’], den östligaste kedjan
av Rocky Mountains i n. Colorado, USA; högsta
topp Longs Peak, 4,345 m.
Front-riktning, -ställning, krigsv., se Front.
— 681 —
— 682 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
