Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frontzon - Froomen (Vroomen), Peter - Frosch - Frosinone - Frossa (äta) - Frossa (malaria) - Frossard, Charles Auguste - Frosskakning - Frossmygga - Frossparasiter, malariaparasiter - Frossörtsläktet - Frost
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRONTZON
Frontzon, meteor., se Lågtryck.
Froomen [frå’man] (V r o o m e n), Peter,
böss-och pistolsmed av holländsk börd (1638—85).
Inkallad av Karl XI, obekant vilket år, fick F.
1677 konungens vitsord, att ingen i hela Stockholm
kunde göra så gott smidesarbete som han. På
1680-talet återvände han till Holland, där han avled.
Frosch [fråj’] (ty., kloss), fra. hausse d’archet,
mus., stråkens nedre ända. I f. ligga de
band-artat utbredda taglen (el. numera även tunna
metalltrådar) fästade; de kunna spännas el.
slappas medelst en vid stångens ände anbragt skruv.
Att spela ”vid f.” (”au talon”) är svårt och
fordrar en smidig och väl avvägd stråkteknik.
Frosinone [-å’ne], huvudstad i prov. Frosinone
(3,239 km2, 445,607 inv.) i Latium i mell. Italien,
75 km ö.s.ö. om Rom; 7,569 inv. (1936).
Frossa (av mlty. wrassen), äta och dricka glupskt
el. omåttligt; kalasa; lidelsefullt hängiva sig åt
något. — Subst.: f r o s s e r i’.
Frossa (äldre nsv. frosse, dial. även fruse, av
stammen i frusen, part, till frysa-, jfr
Frosskak-ning), det svenska namnet för malaria*.
Frossard [fråsa’r], Charles August e, fransk
militär (1807—75), deltog som kompaniofficer i
fälttågen i Belgien 1831—32 och i Algeriet 1833.
Befordrad till general 1855 ledde F.
befästningsarbetena under Krimkriget och deltog som chef för
fortifikationen i 1859 års fälttåg. Vid
krigsutbrottet 1870 erhöll han befälet över II:a kåren och
vann med denna den obetydliga framgången vid
Saarbrücken 2/s men blev slagen 6/s vid Spicheren
och sedermera fången vid Metz. Efter fredsslutet
blev F. 1873 medl. av högsta krigsrådet och 1874
ordf, i befästningskommittén. Han utgav ”Rapport
sur les opérations du II:e corps de 1’armée du Rhin
1870” (1871). E.Bz.
Frosskakning, den med en känsla av kyla
förenade, i regel plötsligt insättande och snabbt
övergående skakning, som erfares vid utbrottet
el. under förloppet av
vissa svåra
febersjukdomar, ss. frossa
(malaria), lunginflammation
och scharlakansfeber. F.
är förenad med en i
regel betydlig
temperaturförhöjning.
Frossmygga, en av
de arter, som
överföra frossans (malarians)
parasiter, se Malaria
och Stickmyggor.
Frossparasiter, m
a-lariaparasiter, se
Malaria.
Frossörtsläktet,
Scu-tella’ria, av fam.
läppblommiga växter,
omfattar o. 180 arter,
örter, sällan halvbuskar
el. buskar, spridda över
hela jorden. I Sverige
förekomma 3 arter. S".
galericula’ta,
frossört, g e t n o s, h j ä 1
m-1 u c k, är en 2—4 dm
Frossört.
Foto Hj. Wollin.
hög, flerårig ört med skarpt 4-kantig stam,
naggade blad och stora, blå, i bladvecken
ensamma, ensidigt vända blommor, allmän på
fuktiga, gräsbevuxna ställen, insjöstränder o.d.
Arten har använts som medel mot frossa. S.
hastifol’ia, toppfrossört, är 1—2 dm hög,
med helbräddade blad och toppställd
blomsamling, i övrigt lik föregående. Arten förekommer
i Sverige längs Östersjön från Skåne till
Uppland. 5. minor är 1—2 dm hög, har små, bleka
blommor och är i Sverige bekant blott från
Tore-kov i n.v. Skåne. Arten är oceanisk och hör hemma
i v. Europa. W.
Frost, avkylning av marken och de lägre
luftlagren under o°. F. har för lantbruket och
trädgårdsskötseln farliga konsekvenser (jfr Frostskydd), om
den inträder under årstider, då växter kunna
taga skada av den låga temp. Farligast är
nattfrosten om våren i s. Sverige med dess tidigare
begynnande växtperiod, om hösten i n. Sverige,
där växtperioden avbrytes genom f. F. kan bero
på att 1) luft, vars temp. är under o°, strömmar
från kalla områden in över ett varmare och avkyler
detta (a d e k t i v f r o s t), el. att 2) genom
utstrålning (strålningsfrost) jordytan och de
närmast denna belägna luftlagren avkylas under o°,
vilket oftast inträder under natten el. tidiga
morgontimmar. Adektiv-f. kan ofta förutsägas på
grundvalen av den allmänna väderlekssituationen (jfr
Frostvarningar). Strålnings-f. har man också sökt
förutsäga. Äro utsikterna för mulen himmel stora,
blir frostfaran genom utstrålning liten; äro utsikterna
för klar himmel stora, finnes fara för f.
Sannolikheten för f. är beroende av lufttemp. och luftens
fuktighet. Ju fuktigare luften vid en bestämd temp.
är, desto mindre blir sannolikheten för f. Är
luftens fuktighet så stor, att dimbildning vid
avkyl-ningen inträder, innan temp. har fallit under o°,
finnes ingen fara för f. Dels förhindrar
dimbildningen ytterligare kraftig utstrålning, dels frigöres
vid dimbildning värme. Ju starkare vinden är,
desto mindre fara finnes för strålnings-f.
Genom konvektion tillföres näml, marken
oupphörligt värme från överliggande luftlager. Emellertid
spela även rent lokala förhållanden en stor roll
och försvåra en allsidigt gällande förutsägelse.
Utstrålningens intensitet är beroende av markens
beskaffenhet. En glatt yta strålar mindre än en
skrovlig. Värme ledes från underliggande
jordlager mot ytan, så snart denna avkylts till en
temp., som ligger under dessas temp.
Avkylning-en är därför beroende såväl av ytans beskaffenhet
som av de underliggande jordlagrens
värmeledningsförmåga. (Vikten av dränering!) Därtill
kommer vidare, att det spec. värmet av ytlagret
spelar den rollen, att avkylningen blir större vid
samma utstrålning, om spec. värmen är liten än om
den är stor. Kännedomen om jordlagrens
beskaffenhet är alltså av stor betydelse för angivandet
av huruvida natt-f. skall inträda. Man har också
erfarenhet av att en trädgård svårt kan härjas
av f., samtidigt som en närbelägen går fri. En
dylik olägenhet i frosthänseende kan också orsakas
av olika topografiska förhållanden. En kulle
ut-sättes mindre för f. än en sänka, därför att den
genom avkylningen bildade kalla luften, som är
tyngre än den varmare, flyter bort och ned i
— 683 —
— 684 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
