Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frottera - Frottéväv - Frottola - Froude, 1. Richard Hurrell - Froude, 2. James Anthony - Frou-Frou - Froöarna - Fru - Fru Alstad - Fructidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FROTTÉVÄV
medicinskt syfte; bildligt och reflexivt även: av
fåfänga o.d. umgås, vara tillsammans (med).
Frottéväv, se Frotté.
FrotVola, italiensk diktform, som kännetecknas
av stor frihet i fråga om meter och rim och som
ofta har ett bisarrt innehåll, icke sällan parodiskt.
F., som från början hörde till folkdiktningen,
utnyttjades av skalder som Petrarca och var särsk.
populär under 1500-talet, då den ofta fick
moraliskt el. politiskt innehåll. — Mus. I anslutning till
ballatans, den spanska villancicos och den franska
chanson balladés vanliga formschema med
3—4-radiga strofer (piedi), var och en innesluten av en
2-radig refräng (Apresa), bestod musiken till f.
urspr. av en tvåsatsig melodi i växling mellan
solist och kör men blev i flerstämmig form utförd
som en visa med instrumentalackompanjemang.
Den främsta källan är Petruccis 11 häften
”Frot-tole” (1504—14). Trots sin folkliga form och
populära ackordiska faktur växte f. upp vid de
italienska hoven (Mantova, Padova, Venedig, Verona
etc.) och odlades av tidens främsta tonsättare,
Tromboncino, Isaac, de Prés m.fl. — Litt.: W.
H. Rubsamen, ”Literary sources of secular music
in Italy” (1943); H. Rosenberg, ”F. und
Deut-sches Lied um 1500” (i ”Acta musicologica”, 18
—19, 1946—47). E.;C.A.M.
Froude [frod]. 1) Richard Hurrell F.,
engelsk teolog (1803—36), jämte Keble och
New-man en av de mest framträdande ledarna för den
s.k. oxfordrörelsen i dess tidigare skede. Hans
efterlämnade självbiografiska skrifter, ”Remains”
(1838—39), väckte uppseende på gr. av den häftiga
polemiken mot reformationen. — Litt.: Biogr. av
L. I. Guiney (1904).
2) James Anthony F., den föreg:s bror,
historiker (1818—94). Liksom brodern stod F. urspr.
den anglokatolska strömningen nära men kom
småningom fram till
en rationalistisk
åskådning, som han
framlade i romanen
”Nemesis of faith” (1849).
F. ägnade sig sedan åt
historiskt
författarskap och journalistik,
bl.a. som red. av
”Fra-ser’s Magazine” (1860
-—74). Hans
förnämsta historiska arbeten,
märkta av förf:s
antiklerikala inställning,
äro ”History of
England from the fall of
Wolsey to the defeat of the Spanish Armada” (12
bd, 1856—70) och ”The English in Ireland in the
i8th century” (3 bd, 1872—74). F. torde tidigt ha
påverkats av Carlyles skrifter; sedan han 1849 gjort
dennes personliga bekantskap, uppstod småningom
en varm vänskap mellan dem. Carlyle lämnade sin
litterära kvarlåtenskap i F:s vård men utan att ge
klara direktiv, hur därmed skulle förfaras. F. ansåg
sig följa Carlyles egen önskan, då han utgav dennes
”Reminiscences” (2 bd, 1881) och ”Letters and
Memorials of Jane Welsh Carlyle” (3 bd, 1883).
Denna åtgärd, liksom den ohöljda framställningen
av Carlyles äktenskap och hemliv i den biogr. över
Kyrkan i Fru Alstad från n.ö.
SJ:s bildarkiv; foto M. Sjöbeck.
Carlyle, som F. samtidigt utgav (4 bd, 1882—84),
ådrog honom mycket klander för bristande
diskretion och pietet mot vännens minne, liksom även
beskyllningar för ovarsamt begagnande av källorna.
— Litt.: H. Paul, ”The life of F.” (1905); W. H.
Dunn, ”F. and Carlyle” (1930). A.Km.
Frou-Frou [fro], komedi av Henri Meilhac och
Ludovic Halévy.
Froöarna, no. Froöyane, ett stort antal små, låga
och skoglösa öar i Sör-Tröndelag fylke, Norge, n.
och n.ö. om ön Fröya och skilda från fastlandet
genom Frohavet. Inv. leva av fiske.
Fru (fsv. frua, frugha m.m., lån från fsax. früa,
motsv. ty. Frau och det inhemskt nord. isl. Freyja,
se Freja, fem. av ett forngerm. ord för ”herre”,
varom se Frej; även ingående i hustru av hus-fru),
gift kvinna; under medeltiden i betydelsen
”härskarinna” samt om jungfru Maria, ”Vår fru”, och
f.ö. om drottningen, riksföreståndarens gemål samt
om hustrur till ”herrar” (riddare o.d.; se Herre);
senare om hustrur till adelsmän och högre
ämbetsmän, på 1700-talet även om köpmanshustrur m.fl.
samt efter hand, minst dock på landsbygden, om
hustrur i allm. E.H.
Fru Alstad, socken i Skytts hd i Malmöhus
län och församling i V. Alstads, Fru Alstads,
Stora Slågarps och Lilla Slågarps pastorat i
Skytts kontrakt av Lunds stift, n.n.ö. om
Trelleborg; 9,60 km2, därav 9,39 land; 389 inv. (1948;
41 inv. pr km2). F. är bördig, skoglös slätt
med åkern utgörande ej mindre än 95 % av
landarealen. Egendom: Alstadgården. Kyrkan är
av tegel från medeltiden samt visar i
huvudsak gotisk stil. Långhuset är tvåskeppigt med
en åttkantig pelare i mitten; koret, som synes
stamma från romansk tid, avslutas tresidigt. Båda
täckas av stjärnvalv. På västfasaden ett smalt
torn. Bland äldre inventarier märkes ett
triumfkrucifix från 1400-talet; dopfuntens cuppa är från
1100-talet. — Betr, namnet Alstad se Västra
Alstad. Bestämningen Fru av Vår fru, d.v.s.
Jungfru Maria, efter kyrkan, som uppkallats efter den
heliga jungfrun. Namnet skrevs 1456 Alstædhe
(kirke) och 1512 Wårfrue Alestada. Kyrkbyn,
varifrån socknen lånat namnet, skrevs 1370 östra
Alistada. P.;E.W.;Sl.
Fructidor [fryktidåT] (av lat. fru’ctus, frukt),
I2:e mån. i franska revolutionskalendern* av
1793. — Den 18 f. år V (4 sept. 1797) ägde
— 691 —
— 692 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
