Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frukt- och fröspridning - Fruktodlarföreningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRUKTODLARFÖRENINGAR
Sela’go); under groddknoppen sitter ett styvt
fjäd-rande blad, ett s.k. slungblad; vid tryck uppifrån
spännes bladet, skottaxeln brister, och
groddknoppen slungas utåt. De ovanför sittande bladen pressa
nedåt, varigenom en klämma uppstår och
slung-kraften ökas. Hos arter av frossörtsläktet
(Scutel-la’ria) tillväxer fodret under fruktmognaden, dess
båda kupiga läppar spännas mot varandra, och
på den övre läppen utbildas ett hjälmformigt
bi-hang. Vid tryck el. stöt uppifrån fjädrar
fruktskaftet nedåt, hjälmen verkar som en hävstång,
överläppen brytes vid starkt tryck av, och den
skovelformiga underläppen, som nu befrias, slungar
fröna långt bort vid rörelsen uppåt. Liknande
kastinrättningar förekomma hos kloärtsläktet
(Oxyt’ropis), spirsläktet {Pedicula’ris) och
hönsarvsläktet eras’tium). Hos sprättståndarna verka de
upprätta, styva och fjädrande skotten el. hela
växten som slungor, samtidigt som fröna hindras
att falla ut annat än vid häftig rörelse. Hos
kapslar sitter öppningen vänd uppåt, i andra fall
omges fröna av högbladsbehållare e.d. Blott vid
stark böjning (genom vind, förbipasserande djur)
och återfjädring slungas fröna ut. — Vid den
passiva f. medverka djur, vind och
vattenströmmar. Sådan spridning förekommer
naturligtvis många gånger vid sidan av el. samtidigt med
den ovan omtalade aktiva f. Vid spridning med
djur (z o o k o r f.) skiljer man på ”inre” (en
do-z o i s k) och ”yttre” (e p i z o i s k) f.; i förra fallet
omges fröna (frukterna o.s.v.) av välsmakande,
doftande, ofta också vackert färgade vävnader, medan
de själva äro skyddade av hårda väggar mot
sön-dermalning el. upplösning: stenfrukter (körsbär),
bär, skenfrukter (fikon, mullbär, smultron). I
åtskilliga fall har man kunnat visa, att fröna gro
bättre, om de fått passera ett djurs tarmkanal.
Bland fåglarna äro särsk. trastarna goda spridare.
Vid den epizoiska f. äro frön el. frukter ant.
klibbiga, som hos mistel, arter av tåg- och
grobladsläktena, el. försedda med krokborst,
hulling-försedda borst el. taggar (brunskära, morot,
sår-läka; fig. 4, 5, 12). I vissa fall sprides hela
fruktställningen som en enhet (kardborre, fig. 13). Även frön
utan sådana inrättningar kunna transporteras av
djur, näml, inbakade i vidhäftade jordklumpar. Slutl.
förekommer avsiktlig zookor (synzoisk) f.,
näml, när ekorrar, nötskrikor o.s.v. lägga upp
förråd av nötter och ollon el. utplantera dem över
större ytor och när myror transportera och sprida
frön med näringsrika bihang, eleosomer (m y r
me-k o k o r f., fig. 9). — Vid spridning med vatten
(hydrokor f.) spelar frönas och frukternas
flytförmåga den största roll. Försök ha visat, att denna
förmåga är synnerligen olika hos olika växter: hos
många växter sjunka de mycket snart, hos andra
kunna de hålla sig flytande i dagar, månader och
t.o.m. år. Vid denna spridningstyp är fruktväggen
vanl. hård och ogenomsläpplig för vatten samt
omsluter luftfyllda håligheter el. svampvävnader,
varigenom den specifika vikten blir mindre än vattnets.
Berömda ex. äro kokosnötterna och fröna av
Caesal-pinia-, Enta’da- och Mucu’na-arter, vilka upprepade
gånger iakttagits driva med Golfströmmen och i
grobart skick landa på n.v. Europas kuster. En
intressant specialisering förekommer hos vissa
arter, t.ex. glasört, strandaster, vattenblink och
våtarv, där fröna visserligen sjunka men de späda
groddplantorna flyta upp och länge kunna hålla
sig levande. — Spridning med vinden
(anemo-k o r f.) kan ske över stora avstånd, i sht om
spridningsenheterna äro tillräckligt små, t.ex.
sporerna hos svampar, mossor och ormbunkar, fröna
hos många epifyter och parasiter. Under vissa
betingelser kunna även större föremål transporteras
lång väg genom skydrag (jfr Maskregn). Även
vid relativ vindstilla bäras lätta frukter högt upp
och långt bort, näml, genom termiska uppvindar
(jfr Segelflygning). Frukter (och frön), som
spridas med vinden (flygfrukter, flygfrön), äro
ofta hårlikt utdragna (kannväxter; fig. 11), ull- el.
dunhåriga (flyghår, t.ex. hos pil, vide, kaveldun) el.
äro utbildade med fallskärmar (maskros; fig. 14),
vingar av olika typ (bignoniacéer, alm, lönn, ask;
fig. 2, 6, 10), el. också äro de uppblåsta som
ballonger (biåsärt). Vindspridningen är ofta kombinerad
med särskilda anordningar för utsåningen, vilken i
regel sker blott vid vackert väder. Så äro
fruktkapslar vid fuktigt väder ofta slutna av hygroskopiska
tänder, vid torrt däremot öppna. Hos blåklockor
med upprätta kapslar sitta hålen vid toppen, hos
sådana med hängande kapslar öppna sig dessa vid
basen. Åtskilliga växter, t.ex. al och gran, släppa sina
frön på vintern, då vindspridning över is och snö
(k i o n 0 k o r f.) tillåter transport över stora
avstånd. En intressant specialisering, där större
komplex av spridningsenheter (diasporer) uppträda el.
där hela växten lossnar och rullar ihop sig till en
boll, förekommer hos åtskilliga växter, i sht i
öknar och på stäpper (jfr Synaptospermi och
Stäpplöpare). — Att fjärrspridning över stora
avstånd har stor betydelse för växternas utbredning,
visar den snabba kolonisationen av genom ingrepp
uppkomna vegetationsfria ytor, varvid ej sällan
växter, som veterligen ej förekomma på nära håll,
plötsligt uppträda. Detta kan ske på blottlagda
sjöbottnar, i grustag, på vägkanter och banvallar
el. i större skala på vulkaner. Ett klassiskt ex.
är utvecklingen på Krakatau*, vars vegetation
fullst. förstördes genom katastrofen 1883 men som
få årtionden därefter täcktes av tät växtlighet. —
Litt.: R. Sernander, ”Den skandinaviska
vegetationens spridningsbiologi” (1901); H. B. Guppy,
”Observations of a naturalist in the Pacific
between 1896 and 1899”, 2 (1906); A. Heintze,
”Handbuch der Verbreitungsökologie der
Pflan-zen”, 1—2 (1932—35); R. Nordhagen,
”Hvorle-des plantenes frö erobrer jorden” (1935); L.-G.
Romell, ”Växternas spridningsmöjligheter” (i C.
Skottsberg, ”Växternas liv”, 4, 1938). W.
Fruktodlarföreningar, lokala sammanslutningar
av (huvudsaki.) mindre fruktodlare. Den första f.
i Sverige bildades 1901. Numera finnas f. inom
nästan alla fruktodlande trakter. Så gott som varje
f. anställer en trädskötare (stundom flera)
för att inom föreningens område utföra plantering,
beskärning, omympning, gödsling och besprutning
av fruktträd för de odlare, som behöva hjälp till
sådant arbete. F. anskaffa ofta redskap (särsk.
fruktträdssprutor, fruktpressar o.s.v.) samt
packmaterial, besprutningsmedel m.m. för medl:s
räkning. Som rådgivare för f. tjänstgör
hushållningssällskapets trädgårdskonsulent. Mångenstädes ha
f. inom ett län sammanslutit sig till länsförbund.
— 703 —
— 704 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
