Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frustuna - Fruticans - Fruticosus - Frutti di mare - Fruwirth, Carl - Fry, Elisabeth - Fry, Roger - Fry, Maxwell - Frydendahl, Peter Jörgen - Frýdlant - Fryele - Frygana - Fryger - Frygien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRYGIEN
ha slagits trol. o. 1500. En pietetsfull restaurering
utfördes 1939—40. Det ståtliga, rikt skulpterade
altarskåpet är tillverkat i Antwerpen o. 1510. Den
gamla dopfunten, trol. från 1100-talet, förvaras i
Statens historiska museum och ett par skulpturer
från o. 1500 i Strängnäs kyrkomuseum. —
Namnet innehåller gen. av gudanamnet Frö och tuna,
böjningsform av tun, inhägnad plats; alltså en åt
Frö helgad inhägnad (gård) (se J. Sahlgren i
”Rig”, 1920, sid. 162). Namnet skrevs 1314 De
Frøstunum (avskrift). P.;Er.
Fruficans (av lat. frufex, buske), artnamn på
växter, som i mots. till sina anhöriga äro buskar.
Frutico’sus, -a, -um (av lat. fr ut’ex, buske), ofta
använt artnamn på buskartade växter.
Frutti di mare [frotfi] (ital., ”havsfrukter”),
sammanfattande italiensk benämning på ätbara
mollus-ker, kräftdjur o.a. skalbärande havsdjur.
Fruwirth [fro’-], Carl, österrikisk
växtföräd-lare (1862—1930), prof, i växtodling i Hohenheim
1897, i lantbrukslära vid tekniska högsk. i Wien
1907. F. är en av grundläggarna av den
vetenskapliga växtförädlingen, och hans arbete som
växtförädlare, experimentator, läroboksförf. och
referent har varit av allra största betydelse för
växtförädlingens övergång från 1800-talets empiriska
och famlande metoder till de nu moderna, på
vetenskaplig basis grundade. F. har arbetat med
ett mycket stort antal av våra gagnväxter och
framför allt ägnat sitt intresse åt baljväxterna,
humle och hampa. Även som grundare och red.
för ”Zeitschrift für Pflanzenzüchtung” (1913 ff.) har
F. mycket bidragit till uppbyggandet av den
moderna växtförädlingen. Bland hans talrika skrifter
är den mest betydande ”Die Züchtung der
land-wirtschaftlichen Kulturpflanzen” (5 bd, 1901—12),
senare under titeln ”Handbuch der
lantwirtschaft-lichen Pflanzenzüchtung” utkommen i flera uppl.
under medverkan av olika medarbetare. J.R.
Fry [frai], Elisabeth, f. Gurney, engelsk
filantrop (1780—1845), banbrytare för den moderna
fångvården. F., som tillhörde en förmögen
kvä-karfamilj, var efter sitt giftermål 1800 bosatt i
London. 1811 kallades hon till predikant inom
kväkarnas samfund och vann rykte som en
framstående talare. Sitt egentliga livsverk började hon
ett par år senare, då hon och några likasinnade
kvinnor togo sig an fångarna i Newgate i London.
1817 bildades på F:s initiativ en förening, som
avsåg att i fängelsevården införa regler, som nu
anses elementära för densamma, ss. uppdelning
av fångarna i kön och efter arten av deras brott,
kvinnlig uppsikt över kvinnliga fångar, religiös
o.a. undervisning, lämpligt arbete m.m.
Regeringen understödde efter hand F:s verksamhet, och
hon kom i förbindelse med likartade strävanden
även på kontinenten. 1838—41 besökte hon
fängelser på kontinenten, och överallt påbörjades
fängelsereformer. F. verkade även för en bättre
sinnessjukvård, mission bland sjömän och en
tidsenligare dissenterlagstiftning. Hon stod i
förbindelse med flertalet av samtidens politiskt och
kulturellt ledande personer. Hennes ”Memoirs”
utgåvos 1847. — Litt.: G. K. Lewis, ”E. F.”
(1910); Chr. Bugge, ”E. F.” (1917; sv. övers.
1919); J. Whitney, ”E. F.” (1937, 4 ed. 1945, med
bibliogr.). S.N.
Fry [frai], Roger, engelsk konsthistoriker
(1866—-1934), prof, i Cambridge 1933, har bl.a.
skrivit ”Vision and design” (1920) och
”Transforma-tions” (1926) och varit verksam för att göra den
moderna franska konsten känd i England.
Fry [fråi], Maxwell, engelsk arkitekt (f.
1899), en av Englands främsta arkitekter i
funktionalistisk anda. F., som tidigare varit delägare
i firman Adams, Thompson & Fry, därefter
kompanjon med Walter Gropius, innehar
numera egen firma med moderna skol- och
bostadsbyggnader som specialitet. Han är även anställd
som rådgivare i stadsplanefrågor hos ministern
för Brittiska Västafrika.
Frydendahl, Peter Jörgen, dansk
skådespelare (1766—1836), från 1786 vid Det Kongelige
Teater, från 1816 även regissör och lärare vid
elevskolan. F. var en ytterst mångsidig
skådespelare och framträdde också som sångare. Bland
hans roller märkas Beaumarchais i ”Clavigo”,
Peter Teazle i ”Skandalskolan”, Kalb i ”Kabal och
kärlek”, Polonius i ”Hamlet” och Marinelli i
”Emilia Galotti”.
Frydlant [fri’d-], stad i Böhmen, se Friedland.
Fry’ele, socken i östbo hd i Småland,
Jönköpings län, och församling i Fryele och Hagshults
pastorat i östbo kontrakt av Växjö stift, n.ö. om
Värnamo; 126,66 km2, därav 121,30 land; 811 inv.
(1948; 7 inv. pr km2). F., som genomflytes av
Härån, uppfylles i n. av vidsträckta mossar
(Dalamossen) men är söderut mera kuperat; socknen
når här fram till sjön Hindsen. Åkern utgör
9% av landarealen, skogsmarken 54%.
Egendomar: Näsbyholm och Ya. Vid den sistn.
an-lades 1935 en hjälplandningsplats på flyglinjen
Malmö—Stockholm. Vidsträckta skogsegendomar
tillhöra ab. Ohs bruk. Bland fornlämningar
märkas järnåldersgravfält med högar, kummel,
sten-sättningar och resta stenar. Kyrkan av sten, som
byggdes 1788, har torn, skepp och tresidigt kor.
— Namnet är bildat till gudanamnet Frö och ‘al,
tempel, helgedom (se A. Kock, ”Svensk
ljudhistoria”, 2, 1911, sid. 276 f., och E. Wigforss i
”Namn och bygd”, 1918, sid. 116). Det skrevs
1201—23 frøøle, 1328 de friale. P.;Er.
Fry’gana, ris- och buskvegetation i Grekland*,
vilken intagit de förstörda skogarnas plats. F. är
en ö. motsvarighet till v. Medelhavsområdets
gar-rigue, macchia och tomillares och skiljer sig från
de sistnämnda vegetationstyperna genom att den
är ännu mera xerofil och fattig på arter. Flera
av huvudelementen äro rent orientaliska.
Fryger. 1) Inv. i Frygien*. — 2) Dets. som
montanister*.
Fry’gien, grek. Frygi’a, lat. Phryg’ia, gammalt
landskap i det inre av v. Mindre Asien (jfr karta
vid Romerska riket), till största del ett ödsligt
och dystert högland, i s. med saltsjöar.
Det i antik tid i F. förhärskande
befolkningselementet har med säkerhet kommit till F.
genom invandring från v., varit av indoeuropeisk
härstamning och utgjort en förgrening av det
folkelement, som i Europa företrädes av trakerna;
å andra sidan har från frygerna o. 600 f.Kr.
utgrenat sig det i de nuv. armenierna ingående
indoeuropeiska folkelementet. Frygerna, i assy-
— 721 —
— 722 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
