Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fryxell, 1. Anders - Fryxell, 2. Olof - Fryxell, 3. Cecilia - Fryxell, 4. Eva - Fryxell, 5. Louise - Fryxell, 6. Karl Axel - Fråga, enkel - Frågesport
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅGESPORT
åren till Gustav III:s revolution 1772. Men
därmed blev den biografiska berättelseformen, som
aldrig övergavs, allt svårare att anpassa efter
innehållet. Någon rikshistoria mäktade F. i alla fall
icke giva; för skildringen av de historiska
personernas öden trädde statslivets utveckling helt
tillbaka. Metodiskt hade F. också slagit in på en
farlig väg. Han tillgodogjorde sig ett mycket
rikhaltigt källmaterial, och en verkligt betydande
insats i forskningen gjorde han genom att bryta
vägen för studier i utländska arkiv (sina under en
forskningsfärd 1834—35 gjorda avskrifter utgav
han i ”Handlingar rörande Sveriges historia ur
utländska arkiver”, 4 bd, 1836—43). Men han
förstod icke avväga de olika källornas värde, och
genom att hellre lita till främmande ministrars
depescher och enskildas memoarer och uppteckningar
än till de officiella svenska handlingarna gav han
visserligen sin skildring en prägel av intimitet och
pikanteri, som gjorde den till en populär läsning,
men byggde den också i stor utsträckning på
obestyrkta uppgifter, stundom rent skvaller.
Därtill kom en tydlig tendens att gentemot
konungamaktens politik framhäva adelns förtjänster om
frihet och framsteg. Den fick sitt skarpaste
uttryck i hans mot Geijer riktade stridsskrift ”Om
aristokratfördömandet i svenska historien” (1845,
i nya häften fortsatt till 1850), närmast föranledd
av dennes yttrande om Kristinas förhållande till
aristokratien, ”ur vars hand hon i själva verket
ryckt Sveriges spira för att trycka den i en
starkare hand än hennes egen”. Ridderskapet och
adeln vid 1847 års riksdag gav F. som bevis på sin
erkänsla sin stora guldmedalj. Den polemik mot
F., som skriften framkallat, fortsattes av den allt
strängare historiska forskningsmetodens
representanter, och man lät från detta håll den åldrande
hävdatecknaren förstå, att han misskänt sin
egentliga uppgift och att han ej var en verklig
käll-forskare. Ä andra sidan växte F:s egen stridbarhet
med åren. Om sin egen uppfattnings riktighet var
han bergfast övertygad, även när den snörrätt
stred mot den härskande åsikten, och ännu vid
85 års ålder bemötte han med ungdomligt mod
sina kritiker. I all sin ensidighet och trångsynthet
ha också F:s meningar varit en stimulans för
forskningen genom att tvinga till förnyade
undersökningar och även till beriktigande av
hävdvunna föreställningar. Bevarande en sällspord andlig
och kroppslig spänstighet, fullföljde han sitt verk
till slutet; när dess sista (4Ö:e) del utkom 1879,
hade dess utarbetande dragit en människoålder.
Hela sin vidlyftiga ”rustbod” med avskrifter och
anteckningar överlämnade han kort före sin död
till Kungl. bibi. 1882 utkom genom hans dotter
Evas försorg en samling efterlämnade uppsatser
av F. under titeln ”Bidrag till Sveriges historia
efter 1772”. En ny oförändrad uppl. av
”Berättelserna” utgavs 1900—04. — Mera krönikör än
vetenskapsman står F. som berättare oupphunnen
bland våra historiska förf., och på den svenska
allmänhetens historiska uppfattning torde han
intill senare tid ha övat större inflytande än någon
annan. Av de skönlitterära förf, har han också
flitigt anlitats; för Strindberg stod han som den
eg. ende svenske historikern. — Litt.: H. L.
Forssell i ”Sv. akad:s handl. ifrån år 1796”, 57 (1882);
L. M. Bååth, ”A. F.” (i ”Ord och bild”, 1902);
”En politisk trosbekännelse af A. F.” (i
”Historisk tidskr.”, 30, 1910), där han tydligt framstår
som en gengångare från frihetstiden. R.Hm.
2) Olof F., den föreg:s bror, präst, skald (1806
—1900), fil. dr 1845, teol. dr 1877 i Uppsala, 1832
—55 lärare vid flickskolor i Stockholm,
hovpredikant 1849, kyrkoherde i Or (Dalsland) 1860,
kontraktsprost. F. utgav åtskilliga diktsamlingar,
flera prisbelönta av Svenska akad.; ”Brunkebergs
slag” erhöll stora priset 1834.
3) Ulrika Cecilia F., de föreg:s syssling,
pedagog (1806—83). Efter studier av
skolförhål-landen i Tyskland och Schweiz grundade F. en
flickskola i Hälsingborg 1848, som 1852 flyttades
till Carlslund nära Västerås, 1858 till egendomen
Rostad i Kalmar. 1877 upphörde F. med sin skola
och skänkte Rostad som lokal åt det nybildade
folkskollärarinneseminariet där. F. tillhör
ban-brytarna för den kvinnliga undervisningen i
Sverige, och flera av flickskolans främsta krafter ha
utbildats under hennes ledning. — Litt.: K.
Hägg-ström, ”C. F.” (i ”Rostads elevförb:s årsskr.”, 44,
1947). S.N.
4) E v a Andreetta F., dotter till F.i),
författarinna (1829—1920). Under faderns livstid var F.
denne behjälplig vid hans forskningar och utgav
efter hans död dennes ”Bidrag till Sveriges historia
efter 1772” samt ”Min historias historia”. F. kom
dock att främst verka för den svenska
kvinnorörelsen. Hon utgav 1880 den på sin tid mycket
omtalade skriften ”Qvinnofrågan” (under pseud. E
d-mund Gammal) och 1886 det mot vissa i
förhållande till kvinnosaken reaktionära strömningar
(bl.a. mot Strindberg) riktade arbetet ”Omstörtning
el. utveckling?” samt var en flitig medarbetare i
”Tidskr. för hemmet”. Även i tidens arbete för
nykterhet och sedlig uppfostran var F.
verksam. S.N.
5) Louise F., den föreg:s syster (1834—1907),
gjorde en betydande insats som diakonissa på
Ersta.
6) K a r 1 Axel F., sonson till F.i), ämbetsman
(1873—1935), fil- dr i Uppsala 1900, jur. kand.
1902, sekr. i
Kommerskollegium 1906—10,
expeditionschef i
Finans-dep. 1910—13,
generaldirektör och chef för
Kommerskollegium
från 1913. Under F:s
ledning utvecklades
Kommerskollegium till
ett modernt
ämbetsverk med stor
betydelse för det svenska
näringslivet. F. anlitades
flitigt för offentliga
uppdrag. Sålunda var
han ordf, i Tull- och
traktatkommittén 1920—23 och v. ordf, i
Riks-kommissionen för ekonomisk försvarsberedskap
från 1928. Han var ordf, i Föreningen Norden
1925—28. T.Er.
Fråga, enkel (i riksdagen), se Enkel fråga.
Frågesport, kunskapstävlan, varvid de tävlande
— gärna lagvis — få besvara mer el. mindre
för
— 733 —
— 734 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
