Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frågesport - Frågetecken - Frågeåldern - Frågodag - Från det sublima till det löjliga är endast ett steg - Från Nya världen - Frånskiljare - Från svenska statsförvaltningen - Frånö - Fräken - Fräkenbotten - Fräkensläktet - Fräkenväxter - Fräknar - Fräknefjord - Fräkne härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅGETECKEN
såtligt formulerade kunskapsfrågor, på vilka det
korrekta svaret ofta kan vara överraskande. Ett
särskilt slag av f. är musikalisk f., varvid
det gäller att efter åhörande av ett brottstycke
ur en melodi, ett tema o.s.v. fastställa vilket
musikverk detaljen tillhör. F. vann insteg i Sverige
1938 och har blivit spridd framför allt sedan den
tagits i bruk av Radiotjänst, som tid efter annan
anordnar tävlingar i f. mellan yrkeslag, ortslag
o.d. Ett antal frågor och svar äro sammanställda
i G. Knutsson, ”Vem vet vad?” (1943) och
”Allsvensk f.”, under red. av E. Haglund (1945). C.
Frågetecken, skiljetecken, utmärkande fråga el.,
satt inom parentes, tvekan rörande en uppgifts
riktighet. Såsom f. nyttjas i regel tecknet ?, i
grekiskan ; vid satsens el. meningens slut. Spanskan
nyttjar f. såväl före som efter frågan, varvid det
första tecknet sättes upp- och nedvänt.
Frågeåldern, se Förskolåldern.
Frågodag, ett led i valproceduren vid tillsättning
av kyrkoherde- och komministertjänster, infördes
i svensk lagstiftning på 1700-talet. Enl. lag V12
1934 skall frågodagsförrättning hållas söndagen
näst efter sista provdagen (vissa högtidsdagar
skola undvikas). Därvid kunna församlingens
röstberättigade medl. anföra jäv mot valförrättaren,
framställa anmärkningar mot de föreslagna
prästmännen och deras prov samt mot röstlängden och
(i de fall, där detta är medgivet) kalla 4:e
provpredikant. A.Mn.
Från det sublima till det löjliga är endast ett steg,
se Du sublime au ridicule il n’y a qu’un pas.
Från Nya världen, symfoni av A. Dvorak.
Frånskiljare, elektrotekn., se Elektriska
strömbrytare.
Från svenska statsförvaltningen, tidskrift, se
Statstjänstemannen.
Frånö, del av Kramfors* stad. — Namnet är ej
tolkat. Det skrevs 1535 Ffrane.
Fräken, se Fräkensläktet.
Fräkenbotten, i grunt vatten med yvig botten
växande rena bestånd av kärrfräken, åfräken och
dyfräken.
Fräkensläktet, Equise’tum, av fam. Equiseta’ceae
bland fräkenväxterna*, omfattar ett 40-tal arter,
därav 30 nu levande, med utbredning från tropiska
till kalla zonen. I Sverige finnas 9 arter, vilka
övervägande förekomma på fuktig mark el. i
vatten och mången gång bilda massvegetationer (se
Fräkenbotten). Hos en del arter visa de
sporbildande och de assimilerande skotten lika utbildning,
ss. hos kärrfräken (E. palu’stré), åfräken
(E. fluvia’tile), dyfräken (E. limo’sum) och
skavgräs (E. hiema’lé), hos andra åter äro de olika,
i det att de sporbildande, vilka utvecklas på våren,
äro ogrenade och klorofyllfattiga, de
assimilerande, senare framväxande, äro rikt förgrenade och
klorofyllrika, ss. hos åkerfräken (F.
arve’n-se) och jättefräken (E. maximum}, el. ock
antaga vårskotten senare sommarskottens
utbildning, ss. hos skogsfräken (E. silva’ticum) och
ängsfräken (E. prate’nse). Flera arter, särsk.
skavgräs, äro försedda med riklig inlagring av
kisel-syra i cellväggarna och användas till polering av
metallytor. — F. är känt fossilt sedan
tertiärtiden. G.
Fräkenväxter, Equiseta’les, ordn. av klassen Ar-
Vårskott av skogsfräken.
Foto A. Fors.
ticula’tae bland
kärlkryptogamerna, innefattande fam.
Equi-seta’ceae och
närstående den utdöda
ordn. Calamita’les. De
recenta f., vilka
samtliga tillhöra
fräkensläktet (Equise’tum),
äro fleråriga örter
med ofta djupt
gående, i led avdelade,
stundom till knölar
ansvällda rotstockar,
grenade el. ogrenade,
på längden fårade
och ävenledes på
tvären avdelade
ovan-jordsskott samt små,
i alternerande
kransar ställda, till en
slida sammanvuxna
blad. Stammarna äro
vanl. ihåliga och
försedda med små, i
en krets anordnade
kollaterala
kärlknippen, som till skillnad
från förhållandet hos
Calamitales sakna
kambium. De
spo-rangiebildande, likaledes kransställda
bladen äro sköldformiga
och bilda i skottets
spets en kompakt, ax- och kotteliknande samling,
vilken nedtill omgives av en kragformig bladslida
(annulus) och morfologiskt motsvarar en blomma
hos de högre växterna. Sporangierna äro isospora, ha
säcklik form och sitta på bladens undersida.
Sporväggens yttre lager spricker vid mognaden upp
och bildar två spiralformigt hoprullade, på ett
ställe vid sporen fastsittande band, som äro starkt
hygroskopiska och vid uttorkning räta ut sig men
i fuktigt tillstånd åter rulla sig samman. De
gripa därvid i varandra, så att sporerna spridas i
grupper, vilket har betydelse för äggcellernas
befruktning i prothallierna, vilka hos f. äro gröna
och oregelbundet flikade samt enkönade. — I
tropikerna kunna f. förete mäktiga dimensioner, t.ex.
den i Sydamerika förekommande Equisetum
gi-gante’um, vars 2 cm tjocka stam uppnår en längd
av 10 m. I Sverige finnas 9 arter (se
Fräkensläktet). G.
Fräknar (epheVides), intill hampfröstora,
blekgula till bruna, runda el. oregelbundet formade
pigmentfläckar i huden, huvudsaki. lokaliserade till
från kläder fria kroppsytor. F. äro vanligast hos
blonda el. rödhåriga individer och uppträda
sällan före 6-årsåldern. Vintertiden blekna de el.
försvinna för att under vår och sommar åter
tydligt framträda.
Fräknefjord, ett 1927 av E. Ljungner föreslaget
namn på det dittills namnlösa vattnet mellan Orust
och fastlandet (Inlands Fräkne hd) i ö. Bohuslän.
F. fortsätter åt n.v. i Havstensfjorden.
Fräkne härad, se Inlands Fräkne härad.
— 735 —
— 736 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
