Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fräsning - Fräspulver - Frätmedel - Frätsten - Frö - Frö (gud) - Fröanalys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÖANALYS
Olika slags fräsar.
1 planfräshuvud med utbytbara skär, 2 planfräs med spånbrytarspår, 3 ändplanfräs, 4 konkavfräs, 5
kilspårs-fräs (ändfräs, tappfräs), 6 vinkeländfräs, 7 enkel kuggfräs (skivfräs), S snäckfräs för kuggskärning (”hobb”),
9 träfräs för fräsning av spånt.
bittervattenskällor. De i handeln förekommande
fruktsalterna utgöras av växlande
blandningar av natriumbikarbonat, vinsyra och mindre
mängd seignettesalt. F. användes som
uppfriskande kolsyrad dryck med svagt laxerande verkan. J.H.
Frätmedel, remed’ia corrosi’va, med., se Etsmedel.
Frätsten, kem., se Kaliumhydroxid.
Frö (lat. semen), den för fröväxterna
utmärkande fortplantningskroppen (jfr Fröämne),
bestående av fröskal, frövita och grodd.
Fröskalet (JPsta) har en skyddsfunktion och är
vanl. svagt utvecklat, när f. är inneslutet i ett
hårt frukthölje, som ej öppnar sig förrän vid
groningen (nöt, stenfrukt). Det kan vara försett
med fröspridande mekanismer, ss. hårbildningar,
vingar, el. bli köttigt och saftigt (jfr Frukt- och
fröspridning). Det kan förslemmas genom
vattenupptagning (lin), vilket fäster f. vid
underlaget. I fröskalet synes en por, grohålet el.
mikropylen. Kring denna finnes hos många
f. en utväxt, f r ö h y 11 e (carun’cula). Detta kan
innehålla för myror smakliga ämnen (e 1 a i
o-s o m) och därigenom bidra till f:s spridning.
Frösträngen (funiPulus) förenar f. med
fruktväggen, och på fröskalet finnas ofta
märken efter frösträngens fästpunkt, fröärret
el. naveln (hilum). Fröskalet har uppkommit
ur fröämnets integument. Frövitan (en
do-sperm) innehåller upplagsnäring för det
groende embryot och förstöres vid groningen. Ofta
är denna stärkelse, i andra fall består den av
feta oljor och andra fettämnen. I åter andra fall
uppträder den i form av förtjockade cellväggar,
och frövitan är då mycket hård. Frövitan
innehåller även äggviteämnen i mindre kvantitet. Man
har benhård, hornartad, köttig, slemmig, mjölig
frövita. Hos t.ex. ärtväxterna är frövitan mycket
svagt utbildad, f:s upplagsnäring finnes där i
embryots hjärtblad. Hos gymnospermerna är
frövitan bildad före befruktningen, hos
angiosper-merna uppkommer den som följd av en särskild
befruktningsprocess (se Befruktning, sp. 413).
Fam. Nymphaea’ceae, Pipera’ceae och andra ha
perisperm, en vävnad med upplagsnäring,
som är bildad av den förstorade nucellus. Grod-’
dens (embryo) storlek är mycket olika. Den
kan ligga vid sidan av frövitan, ss. hos gräsen,
el. omgiven av denna. Undantagsvis kan f.
innehålla två embryoner (”tvillingar”); f. av
vissa växter, som bilda embryoner genom
knoppning från nucellus, ha som regel flera
embryoner (polyembryoni). I f. finnas även
vitaminer och tillväxtämnen. Hos några växter är f.
omgivet av en livligt färgad arill’us
(muskotblomma är en sådan). Orkidéernas f. äro
egendomliga: de äro mycket små och sakna frövita
på gr. av att polkärnorna aldrig delas; vidare
är embryot mycket outvecklat och består av ett
fåtal celler. — Om f:s utveckling se Embryologi.
— Ang. skogsfrö se d.o. A.Hn.
Frö, svenskt namn på guden Frej.
Fröanalys, se Frökontroll.
— 753 —
— 754 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
