Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fučik, Julius - Fucini, Renato - Fucinosjön - Fucos - Fucus - Fuego, Volcán - Fuente - Fueros - Fuerte - Fuerteventura - Fueter, Eduard - FUF - Fuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FUCINI
populära marscher, valser och uvertyrer. I
Sverige är han mest känd genom uvertyren
”Marina-rella”, valsen ”Winterstürme” och i sht marscherna
”Gladiatorernas intåg” och ”Florentinermarsch”.
Fucini [foci’ni], R e n a t o, italiensk författare
(1843—1922). F. är en ypperlig satiriker i sina
fulländat byggda ”Cento sonetti in vernacolo
pisa-no” (1872). Mera känd är han som prosaskribent:
”Napoli a occhio nudo” (1878), ”Le veglie di Neri”
(1884; tillökad uppl. 1890), ”Alharia aperta” (1887),
”Nella Campagna toscana” (1908), ”Foglie al vento”
(1922), samlingar av skisser av skarpögd realism,
bister humor och knapp stil. — Litt: A. Niccolai,
”R. F.” (1921).
Fucinosjön [foci’nå-], ital. Lago Fucino el. Lago
di C elano, numera torrlagt sjöbäcken i Abruzzerna i
mellersta Italien. F., romarnas Fu’cinus lac’us, var
en sjö av karstnatur utan synligt avlopp och med
mycket växlande vattenstånd, i medeltal 669 m ö.h.
Med en yta av c:a 155 km2 var den näst Lago di
Garda och Lago Maggiore Italiens största sjö,
av oval form med 19 km längd och 22 m djup.
På gr. av sjöns besvärande översvämningar lät
kejsar Claudius 44—54 gräva en 5,6 km lång
avloppsledning till floden Liri, varigenom sjön
sänktes. Emellertid tilltäpptes snart ledningen, och
först 1854—70 sprängdes bredvid den gamla en
vidare, 6,3 km lång avloppstunnel, varigenom F.
torrlädes och förvandlades till fruktbar åker- och
betesjord. Sjöns yta varierade under 1800-talets
förra del mellan 135 och 166 km2. P.
Fucos [-å’s], en i havstång (Fugus)
förekommande sockerart (metylpentos).
Fucus, brunalgsläkte, se Blåstång.
Fuego [foä’yå], Vol c ån F., verksam vulkan
i Guatemala, Mellanamerika, v. om staden
Guatemala; 3,835 m ö.h.
Fuente [foä’nte] (spa. plur. fuentes), källa, brunn,
ingår i en mängd spanska ortsnamn, t.ex. Fuente
de Cantos, Fuentes de Ebro.
Fueros (foä’rås] (spa., av lat. foAum*),
beteckning för en spansk landslag el. stadslag. Berömdast
är F. juzgo (Forum ju’dicum), västgöternas gamla
lag, redigerad på leonesisk dialekt 1241; vidare F.
d’O v i e d o, F. d’Av i 1 é s m.fl., alla av vikt för
rättshistorien och språkhistorien. — Litt.: ”Los
Fueros de Aragön”, utg. av G. Tilander (1937).
Fuerte [foä’rte], numism., se Bolivar.
Fuerteventura [foärteQänto’ra], den näst största
och närmast afrikanska kusten belägna av
Kanarieöarna*; 1,722 km2; c:a 12,000 inv. ön når 814
m ö.h. Huvudort: Puerto Cabras.
Fueter [fy’tar], E d u a r d, schweizisk historiker
och publicist (1876—1928), ledande red. för ”Neue
Zürcher Zeitung” 1904—08 och 1912—21, 1903
privatdoc. i Zürich, 1915 titulärprof. där. Inom
F:s omfattande vetenskapliga produktion märkas:
”Religion und Kirche in England im 15.
Jahr-hundert” (1904), ”Geschichte der neueren
Histo-graphie” (1911, 3 Aufl. 1936), ”Geschichte des
euro-päischen Staatensystems von 1492—1559” (1919),
”Weltgeschichte der letzten hundert Jahre 1815—
1920” (1921) och ”Die Schweiz seit 1848.
Geschichte, Politik, Wirtschaft” (1928). F. är som historiker
övertygad liberal; han tillämpar ett
socialhistoriskt betraktelsesätt. Obetingad motståndare till
den moderna makttanken bedömde han Tysklands
politik ytterst kritiskt och förutsåg redan före
i:a världskriget det bismarckska rikets
sammanbrott. F. är som historiker visserligen omstridd
men dock en av de mest markanta gestalterna
inom den moderna schweiziska
historieforskningen. E.H.IV.
FUF, förk. för Folkuniversitetsföreningen.
Fuga (lat., flykt). 1) Mus., sedan 1300-talet
benämning på en rad polyfona (kontrapunktiska) former
av imitatorisk byggnad (se Imitation). Från
början var f. dets. som kanon*, under 1500—1600-talen
menades med f. olika, med ricercar* besläktade
former. Sin slutgiltiga form fick f. o. 1700 inom
de tyska orgelskolorna, och sin hittills största
konstnärliga höjdpunkt erhöll den med Bach och
Händel under högbarocken (1700—50). Denna
utvecklade f. bygger på en kort grundtanke, temat
(subjektet el. dux), som måste vara harmoniskt
entydigt och karakteristiskt i rytm el. melodik.
Fugatemat är icke avslutat och symmetriskt avrundat
som temat i en dans, en visa el. i de nya
instrumentala former, som undanträngde f. och andra
polyfona former vid mitten av 1700-talet.
Fugatemat uppträder först i en stämma, oftast utan
be-ledsagning, och upprepas (besvaras) därpå i
överkvint el. underkvart (se Comes) ant. strängt (realt
svar) el. med vissa harmoniskt betingade
förändringar (tonalt svar). Genom att låta en tredje
stämma upptaga temat i över- el. underoktav blir
f. trestämmig; låter man sedan svaret uppträda i
en fjärde stämma, blir den fyrstämmig. Svaret
kan även uppträda i förlängda el. förkortade
tidsvärden, ja t.o.m. i motrörelse. Den stämma, som
först hade temat, fortspinner detta som
beled-sagning till svaret. Dylik fortspinning kan t.o.m.
utformas som ett kontrapunkterande mot-tema
(kontrasubjekt). — En genomföring av tema, resp,
svar, successivt uppträdande i alla stämmor, jämte
beledsagande kontrasubjekt, kallas f u g e x
position. En f. består av flera sådana expositioner,
sammanbundna av friare mellanspel (div er tim ent o,
andamento), som fortspinnas ur expositionernas
tematiska material. En förtätning av f:s innehåll
framkallas av att svaret inträder kanonartat i
förhållande till temat (trångföring, stretto’). Sådana
trångföringar uppträda oftast mot slutet av f. F:s
modulationsordning rör sig inom de närmast
besläktade tonarterna. Oftast äger en modulation
till dominantens tonart rum i svaret. I sådant
fall måste ett till huvudtonarten återmodulerande
divertimento inskjutas före temats uppträdande i
den tredje stämman. Mindre ofta modulerar själva
temat. Svaret måste då modulera tillbaka till
huvudtonarten. I de följande expositionerna
beröras regelmässigt subdominantens och
parallellernas tonarter.
Jämte denna ovan beskrivna en-tematiska f.
förekommer även f. med två el. flera temata (dubbel-,
trippel- och kvadruppelfugor). Det andra, tredje
etc. temat kan i dessa två- el. flertematiska f.
införas på så sätt, 1) att ett el. flera av
kontra-subjekten erhålla en så karakteristisk utformning,
att de kunna uppfattas tematiskt, 2) att de olika
temata uppträda samtidigt redan i första
expositionen, 3) att varje tema behandlas var för sig
och först sedan förena sig till dubbel-, trippel- el.
kvadruppelfuga.
- 787 -
— 788 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
