Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Furunkulos - Furunäsets sjukhus - Furuskog, Jalmar - Furusund - Furuvik - Furuögrund - Furyl - Furön - Fusa - Fusan, Pusan - Fusanus - Fusariol - Fusarios - Fusarium - Fuscatus - Fuscus - Fuseli, Henry (Johann Heinrich Füssli) - Fu-shun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FURUNÄSETS SJUKHUS
skilda finnarna ofta vaccinbehandling. Penicillin
har också använts med god effekt. En variant
av f., acne vulga’ris, uppträder framför allt i
puber-tetsåldern i form av talrika finnar, utgångna från
talgkörtlar i ansiktet och på ryggen.
Furunäsets sjukhus vid Piteå är Sveriges
nordligaste sinnessjukhus. Det blev färdigbyggt 1893
och öppnades s.å. Till 1930 benämndes det Piteå
hospital och asyl. F. som tillhör den mindre
typen av svenska sinnessjukhus, är avsett för
564 patienter. Familjevården är väl utvecklad och
omfattade 1946 i medeltal 89 patienter.
Furuskog, Karl J a 1 m a r, skolman (f. 18/i
1887), fil. dr i Lund 1924, adjunkt vid
samreal-skolan i Vadstena 1914—20, rektor vid
samreal-skolan i Filipstad sedan 1920. F. är ivrig
nykter-hetsförkämpe och medl. i IOGT:s svenska och
internationella styrelser, i 1911 och 1944 års
nykterhetskommittéer samt medarb. i ”Reformatorn”.
Han har bl.a. utg. ”De värmländska
järnbruksbygderna” (1924, akad. avh.), ”De sju
världsdelarna” (1925), ”Det svenska järnet genom tiderna”
(1938), ”Vårt land. Sveriges geografi i populär
framställning” (1943), skrifter i nykterhetsfrågor
samt skolväggkartor. P.
Furusund’, samhälle i Blidö* sn i Roslagen.
Furuvik, samhälle i Valbo* sn i Gästrikland.
Furuögrund, samhälle i Byske* kommun i
Västerbotten.
Fury’l, beteckning för furanresten C4H3O—, se
Furfuran.
Furön, ö, belägen knappa 10 km ö. om
Oskarshamn; på F. är lotsuppassning anordnad.
Fusa, mus., åttondelsnot, o. 1450 uppkommande
nottecken för ännu mindre tidsvärde än dittills
kortaste, semimin’ima (se d.o. och
Mensuralnot-skrift).
Fusan, P u s a n, stad på Korea, vid
Koreasun-det; 400,156 inv. (1946; 16,797 !899, 78,161 1921),
landets näst största stad och dess viktigaste hamn,
ändpunkt för järnvägen från Keijo och med
färj-förbindelse med Shimonoseki i Japan. Omfattande
handel och fiske. Sedan orten 1876 öppnats för
japansk handel, har den utvecklats synnerligen
snabbt.
Fusa’nus (nomenklatoriskt rättare Euca’rya),
släkte av fam. sandelväxter med o. 5 arter i
Australien, små träd el. buskar med motsatta blad
och 2-könade, 4-taliga blommor i klasar. Det halvt
undersittande fruktämnet har mycket kort stift,
2—3 märkesflikar och lika många fröanlag. Den
rundade frukten har köttigt exokarp och hårt
endokarp. Av betydelse är F. acumina’tus, vars
köttiga frukter ätas och vars mandellika kärnor,
quandangnötter, äro ett viktigt
näringsmedel hos infödingarna. W.
Fusariol [-å’l], ett kvicksilverhaltigt preparat för
bekämpning av parasitsvampar på utsäde (betning).
Fusarios [-å’s], se Fusarium.
FusaTium, svampsläkte av ordn. Hyphomyce’tes
bland Fungi imperfec’ti, omfattande ett stort antal
arter, som angripa ett flertal av våra kulturväxter
och på dem framkalla sjukdomar (fusarios).
Fusarium-arterna bilda slemmiga el. ulliga
beläggningar, till en början färglösa, senare rödaktiga.
Utmärkande för F. äro de spolformiga, ofta
skär-formigt krökta och vanl. med skiljeväggar för-
- 835 -
sedda konidierna. Bland de sjukdomar, som orsakas
av dessa arter, kunna nämnas slemmögelröta hos
potatis (F. sola’ni) samt slemmögel hos gräs och
sädesarter (F. avena’ceum), vidare hos ärter
(midsommarsjuka) och lök. — Jfr Calonectria. Adn.
Fusca’tus, -a, -um (lat., brunaktig, brynt),
artnamn på växter och djur, som helt el. till någon
del äro brunaktiga.
Fuscus, -a, -um (lat., mörkbrun), ofta använt
artnamn på djur och växter, som äro svartbruna el.
ha någon del med denna färg.
Fuseli [fo’~], Henry (eg. Johann
Heinrich F ü s s 1 i), schweizisk målare och
kpnstskrift-ställare (1741—1825). F. växte upp i Schweiz och
studerade först teologi men flyttade tidigt till
Berlin och ägnade sig där åt måleri och litterär
verksamhet. 1763 reste F. över till England, där han
blev elev hos Reynolds. På dennes inrådan reste
han 1769 till Rom för att studera antiken. Där knöt
han förbindelse med bl.a. Sergel. Återkommen till
England blev han medl. av akad. och 1804 dess
president. Bland F:s produktion må framhållas
hans stora bildserie till Miltons ”Det förlorade
paradiset”, antika och mytologiska framställningar,
ss. ”Theseus och Ariadne”, ”Polyfem” m.fl. Ett
starkt romantiskt drag genomsyrar F :s konst, t.o.m.
hans klassicism. En mystisk stämning, en grotesk
uttrycksfullhet och en utpräglad förkärlek för det
fantastiska och hemska äro F:s kännetecken; dessa
drag ha återupptagits av Goya, prerafaeliterna
och Böcklin. Bland F:s skrifter om konst märkes
”Lectures on painting” ( serier, 1801—20, 1830). —
Litt.: A. Federmann, ”J. H. F.” (1927). B.B.
Fu-shun [fo’-Jon], stad i Manchuriet, vid floden
Hun-ho 40 km ö.n.ö. om Mukden; 269,919 inv.
(1940). F. var vid seklets början en oansenlig
ort, men kring densamma finns en av landets allra
rikaste stenkolsfyndigheter, beräknad till 927 mill.
t, varest sedan 1907 uppstått jordens största i
dagbrott bearbetade kolgruvor, med en normal
årsproduktion före 2:a världskriget av 8 mill. t.
Stenkolen överlagras av oljeförande skiffrar om
Kolgruva vid Fu-shun.
— 836 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
