Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fusulina - Fut - Futa Djalon - Futhark - Futil - Fu-tschou - Futterer, Karl - Futura - Futurism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FUT
den omfattande fam. Fusulfnidae, vilkens
representanter levde under karbon- och permperioderna
och då bildade betydande avlagringar
(fusulina-kalksten). De kamrade, cylindriska, spol- el.
klot-formiga skalen av F. äro vanl. 3—5 mm långa men
stundom ända till 15 mm. Som ett undersläkte
utskiljes Schwageri’na.
Fut [fot], ryskt längdmått, se Fot.
Futa Djal’on, bergland i Afrika, se Fouta-Djallon.
Futhark’ benämnes runalfabetet efter sina sex
begynnelsetecken: f, u, p (th), a, r, k. Enl. en av
S. Agrell framställd hypotes är denna
bokstavsan-ordning kryptografisk: den för de invigda kända
teckenbegynnelsen har dolts genom att sluttecknet
f satts före första bokstaven, u-runan (med namnet
”uroxe”, jfr det semitiska ’alef och tjurens roll i
mithraistisk skapelsemyt). Analog
förflyttnings-princip har vid de runkunnigas chifferskrift,
enl. vad vi säkert veta, brukats. Se Runor och
Uthark. Agr.
Futi’l (ytterst lat. fu’tilis), om sak: obetydlig,
värdelös, futtig.
Fu-tschou, stad i Kina, se Fu-chou.
Futterer [fotfarar], Karl, tysk geolog (1866—
1906), fil. dr 1889, assistent vid
geologisk-paleon-tologiska avd. av Museum für Naturkunde i
Berlin 1890—95, prof, i geologi och mineralogi vid
tekniska högsk. i Karlsruhe 1897. F. utgav arbeten
inom skilda områden av geologi och paleontologi.
Hans tyngst vägande insats — och en betydlig
sådan — knyter sig till en 1897—99 utförd
forskningsresa genom Asien. De vetenskapliga
resultaten härifrån föreligga i ”Durch Asien.
Er-fahrungen, Forschungen und Sammlungen während
der von Amtmann Dr. Holderer unternommenen
Reise” (3 bd, 1901—11). G.R.
Futu’ra, boktr., en av Paul Renner under
1900-talets början skapad ren och klar grotesktyp.
Detta är mager Futura.
Futurism’ (ital. futurismo, av lat. futu’rum,
framtid), urspr. en italiensk-nationalistisk rörelse,
åsyftande nyorientering av det sociala och politiska
livet, en fullständig modernisering av Italien,
vilket land för dess intellektuella ungdom tedde
sig efterblivet, hämmat av traditionernas och
an-tikviteternas museala atmosfär. Rörelsen sköt
fart kring tiden för Tripoliskriget, hämtade
stimulans från detta och förberedde i vissa
avseenden fascismen. Flera futuristiska manifest sågo
dagen, revolterande mot all hävdvunnen
formkultur i slagkraftiga, ofta deklamatoriskt överdrivna
ordalag. Det första var skalden F. T. Marinettis
litterära manifest, offentliggjort i Paris-tidn.
”Le Figaro” i febr. 1909. Här lovprisades bl.a.
modet, örfilen, kriget (”världens enda hygien”),
massornas liv och den moderna maskintekniken
(”en kappkörningsbil är vackrare än Venus från
Milo”!). Samtidigt uttalades förakt för kvinnan
och hotades med förstöring av museer, bibliotek
och akademier. Chauvinismen kom fram i fraser
•som denna: ”Vi komma att vara oförskämda mot
alla utlänningar, vilka dyrka vår forntid och
förakta oss som positivspelare, ciceroner och tiggare:
vi skola tvinga dem att i oss beundra världens
mest begåvade ras”. Något mindre utmanande
mot borgerligheten var det futuristiska
måleriets manifest, men dess tillkännagivande på Chia-
rella-teatern i Turin 8/a 1910 inför 3,000 åhörare
medförde ändå formligt slagsmål mellan
anhängare och motståndare. Det var undertecknat av
fem unga italienska konstnärer: Umberto
Boccio-ni, Carlo D. Carrä, Luigi Russolo, Giacomo Balla
och Gino Severini. Detta manifests idéer
före-lågo i tryck, jämte programförklaring till
publiken, vid den första stora futuristutställningen hos
Bernheim-jeune, Paris, i febr. 1911. Våren 1912
framlade slutl. Boccioni, som var såväl skulptör
och målare som förf., ett särskilt manifest för
futuristisk skulptur, vari föreslogs att avskaffa
den plastiskt slutna figuren, ”öppna statyn såsom
ett fönster och däri innesluta hela den värld, i
vilken den lever”. Han sökte i fantastiska,
kubist-påverkade skulpturer, ss. ”Spiralformig
expansion av muskler i rörelse” el. ”Huvud—byggnader
—ljus”, tolka en oändlig dynamik, ett
formsprängande kraftspel mellan människo- och
miljöfragment, liksom de futuristiska målarna försökt i
sina verk. Sammanblandningen av skulptur och
måleri bidrog till det förvirrande intrycket av
futuristisk konst på det hela taget.
F. kan som konströrelse betraktas som ett
vanartigt och upproriskt barn av impressionismen;
den har lärt av de olika motrörelserna mot denna
men valt en annan form av reaktion, i det att
den sökt övertrumfa den impressionistiska rörelse-,
ljus- och nutidseffekten. F. nöjde sig ej med att
ge ett enstaka rörelsemoment el. ett individuellt
begränsat verklighetsintryck. Den ville ge hela
rörelsen och hela det psykofysiska skeendet ej
blott hos konstnären utan även hos de
framställda figurerna. Naturillusion föraktades, liksom
smak, harmoni och logiskt avvägd komposition.
Allt sattes in på att genom ett vimmel av
fragment (ev. naturalistiska) och symboliska
antydningar ge en rörlig, möjligast mångfasetterad bild
av modernt storstadsliv med dess kaleidoskopiska
skiftningar — ”vår bullrande existens, gjord av
stål och högmod, feber och snabbhet”.
Simulta-niteten (samtidigheten) av flera olika tillstånd och
rörelsefaser blev ett mycket anlitat medel att
framställa nuets komplikation av direkta
sinnesintryck, analogier och minnesbilder. Även
symboliska s.k. kraftlinjer samt figurers och föremåls
skenbara inträngande i varandra t.ex. under en
bussresa användes ofta, särsk. av Russolo,
medan Severini för sina skildringar av danslokalens
el. boulevardens virrvarr betjänade sig av
geometriskt tillskurna, läggspelsaktiga ytfragment,
som framkallade en brokig och något kaotisk
men ej direkt stillös kaleidoskopeffekt.
Futuris-terna ville i sitt måleri upphäva det begränsade
rummet och i stället införa tiden.
F. fick i sin programmatiska form endast kort
livslängd och förblev i huvudsak en italiensk
rörelse, även om den en tid fick insteg i Ryssland
efter bolsjevikrevolutionen. Den hade vissa drag
av kinematografisk art och fick även betydelse
för filmen, t.ex. genom sin framställning av
massrörelser. Element av f. ha ofta inblandats i
ku-bistiska och expressionistiska målningar.
Marinetti föreläste 1912 i Moskva, där han fick
ett antal entusiastiska elever, i sht bland de yngre
poeterna. Genom en intensiv och delvis rätt
högröstad och ogenerad propaganda fingo futuristerna
— 839 —
— 840 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
