Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyr - Historik - Olika slag av fyrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYR
Exempel på vanligare fyrkaraktärer.
Sx snabblixtsken (minst 60 blixtar pr minut), Bx blixtsken, B blänksken (blänken längre än
blixten, ljustid minst 2 sek), K klippsken (ljus- och mörktider lika), Inf intermittent sken
(längre ljustid än mörktid), M morsesken (ljustider av olika längd, bildande ett tecken ur
morsealfabetet).
himmel men mot slutet av 1700-talet i slutna
lan-terniner med glasfönster. I fråga om utförandet av
sådana täckta stenkols-f. gjordes bemärkta insatser
av svensken Anders Polheimer. Under medeltiden
och ända in på 1700-talet förekom också på sina
håll vax- el. talg-1 j u s, ofta i stort antal,
grupperade i ”ljuskronor” (Eddystone). På 1600-talet
började man i mindre f. använda enkla
veklampor för rovolja e.d., särsk. sedan man
funnit på att med krökta speglar av metall
koncentrera deras svaga ljus i horisontell riktning.
Då varje spegel gav ett täml. snävt ljusknippe,
fick man förse f. med flera speglar och lampor,
om den skulle belysa en större sektor. I Landsorts
f. användes speglar av ”stål” (sannol. paraboliska)
från dess tillkomst o. 1669 till 1672, då en
sten-kolsfyr uppfördes. Med det ökade antalet f.
uppstod småningom risk för förväxling av varandra
närbelägna fyrljus; man hade näml, ända till
slutet av 1700-talet blott fast fyrsken att tillgå.
För att minska denna risk började man därför
på vissa platser anlägga dubbelfyrar.
Äldst bland dem var Nidingen, som fick två
fyreldar 1624. Nidingen var också världens sista
dubbelfyr, när dess två gamla torn 1946 ersattes
av ett nybyggt.
Olika slag av fyrar. För den allmänna
sjöfarten anordnade f. indelas med hänsyn till deras
uppgifter i grupperna angöringsfyrar, ledfyrar
och varningsfyrar. En och samma f. kan dock
tillhöra flera av dessa grupper. Vidare förekomma
f. av mera lokal karaktär el. avsedda för
särskilda ändamål, främst däribland fiskefyrar. Till
f. i vidsträckt bemärkelse räknas även fyrskepp
och lysbojar. Angöringsfyrar (kustfyrar)
ha i allm. större ljusstyrka, höjd och lysvidd än
andra f.; de äro främst avsedda att tjäna till
ledning vid angöring från öppna havet av trängre
farvatten och inlopp samt att leda den yttre
kusttrafiken. Flertalet angörings-f. ha ständig
bevakning av på platsen boende fyrpersonal. Vid
många angörings-f. finnes maskineri för mistsig-
nalering* och vid
en del dessutom
radiofyr*. L e d f
y-r a r äro avsedda att
vägleda i inlopp,
skärgårdsfarleder o.d.
De flesta led-f. äro
ant. sektor-f. el.
ens-f. (jfr nedan).
Såsom led-f. betecknas
även små-f. av
angö-ringskaraktär, placerade på fritt
liggande inomskärsgrund,
dykdalber, pirhuvud
m.m.
Varnings-fyrar anordnas för
att utmärka
riktningen av
undervat-tenskablar e.d. till
förhindrande av
skadegörelse genom
ank-ring; de utgöras i
allm. av ens-f. F i
s-k e f y r a r äro led-
f. till fiskesjöfartens vägledning, som i många
fall hållas tända endast under de tider, då
fiske pågår. Även andra tillfälligt lysande
f. förekomma, t.ex. i lotshamnar. —
Sektorfyrar äro i allm. så anordnade, att
de visa sken av olika färg, vitt, rött och
grönt, inom olika sektorer (lysvinklar). Ibland
förekommer i stället sken av olika fyrkaraktär
(se sp. 853) inom de olika sektorerna. Sektor-f :s
ledsektorer omfatta de grundfriaste
farvattnen i f:s närhet (farleden) och belysas i allm.
med vitt sken, begränsat av grönt sken om
styrbord och rött sken om babord vid gång mot f.
I vissa fall förekommer, att en trång farled
ut-märkes av gränslinjen mellan två lysvinklar.
Stundom utmärkes ett friliggande grundområde
i närheten av en f. med en separat
varnings-sektor (i regel röd). Benämningen b i f y r
användes för en sådan sektor-f., som kan förekomma
vid angörings-f., placerad i samma torn som
huvudfyrljuset men på lägre höjd än detta. Bi-f.
utgör led-f. till ledning för navigeringen i f:s
närhet. Ensf y r ar (överensfyrar) äro sådana
led-f. (varnings-f.), som parvis och hållna överens
— rätt över varandra — utmärka riktningen av
en rak farled (resp, kabel e.d.). Den från
farvattnet sett bortre av två ens-f. har alltid större
höjd över vattenytan än den främre. Ju större
avståndet är mellan två ens-f., desto ”känsligare”
är deras enslinje*, d.v.s. desto mindre förflyttning
i sidoled från enslinjen erfordras, för att de båda
fyrljusens sammanbindningslinje skall bli tydligt
lutande i st.f. lodrät. Den nedre (närmast
farvattnet belägna) av två samhörande ens-f. utbildas
ofta även till sektor-f. — Fyrskepp* och
lysbojar (se Boj) stationeras dels i öppen sjö,
där de ant. skola leda sjöfarten på betryggande
avstånd från grund el. tjänstgöra som
angörings-punkter utanför viktiga inlopp, dels även i trängre
farvatten, där de närmast motsvara led-f. Ibland
användas lysbojar och i undantagsfall även
fyrskepp för att utmärka sådana vrak, som kunna
- 851 -
— 852 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
