Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fysik - Historia - Sammanslutningar och tidskrifter - Litt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYSIK
om den kosmiska strålningen, märkas Millikan,
Anderson, W. Kohlhörster, J. Clay, E. Regener,
Compton o.a. I den kosmiska strålningen
lyckades Anderson 1936 påvisa ännu en
elementarpartikel, m e s o n e n, och denna partikel har
sedan dess varit föremål för ett intensivt
forskningsarbete. På konstgjord väg framställda
me-soner påvisades i fotografiska plåtar av C. M. G.
Lattes 1948. En partikel med egenskaper
motsvarande mesonens hade redan 1935 på grundval
av teoretiska överläggningar förutsagts av H.
Yukawa. — För teorien betydelsefull är den
omgestaltning av den statistiska mekaniken, som
utvecklandet av en kvantumstatistik
medfört. På den av Planck lagda grunden har en
kvantumstatistik utformats av Einstein och J. C.
Bose, senare utvidgad av bl.a. Fermi och Dirac.
Fermistatistiken har visat sig vara tillämplig på
kärnfysikaliska problem. — För
kvantummekaniken ha de gångna åren medfört en fortsatt
utveckling och konsolidering. Teorien har visat
sig i stånd att bemästra alla svårigheter vid
till-lämpning på problem ur elektronsystemets f.
Medan tills för kort tid sedan
kvantummekaniken endast i ett speciellt fall, näml. betr,
radioaktiviteten under utsändande av a-strålar, kunnat
tillämpas på kärnproblem (G. Gamow, E. U.
Condon och R. W. Gurney), lades genom
upptäckten av neutronen grunden till en allmän
kvantummekanik för atomkärnorna. Denna teori
har utvecklats av Heisenberg, Fermi, Bohr o.a.
En kritisk granskning av kvantummekanikens
grundvalar, som utförts i sht av Bohr och
Heisenberg, har gett en fördjupad uppfattning av
dess fysikaliska betydelse. Kvantummekaniken
har befunnits besitta ett oomkullkastligt logiskt
system. Oförenligheten mellan den klassiska och
den nya teorien sökte Bohr tyda genom att
införa begreppet komplementaritet och Heisenberg
med användande av osäkerhetsrelationer.
Kvantumteoriens utveckling kan dock ännu ej anses
vara avslutad, ty å ena sidan har det ännu ej
lyckats att motsägelsefritt förena den med
rela-tivitetsteoriens fordringar, å andra sidan
erbjuder den i sin nuv. form inga hänvisningar till
existensen av det elektriska elementarkvantum,
som dock måste antas ha nära samband med
denna teori. Ett viktigt försök i den förra
riktningen har Dirac gjort, dock utan att därvid
full motsägelsefrihet uppnåtts. — Utforskningen
av atomernas och molekylernas spektra har
ytterligare fullkomnats. Inom atomspektra har ett
studium av den av atomkärnans egenskaper
beroende hyperfinstrukturen hos spektrallinjerna
påbörjats. Den utvidgade kännedomen om
molekylernas bandspektra har bragt nytt ljus över
vår uppfattning av molekylernas byggnad.
In-terferensfenomen med röntgen- och
elektronstrålar har Debye utnyttjat för bestämning av
avståndet mellan atomerna i molekyler. I studiet
av dipolmoment har denne funnit ett värdefullt
hjälpmedel för inträngande i molekylfysiken. —
De låga temperaturernas f. har ytterligare
berikats, framför allt genom tillkomsten av en ny
kylmetod, baserad på adiabatisk avmagnetisering
av ett paramagnetiskt salt. Med denna metod,
som föreslagits av Debye och W. F. Giauque
och utvecklats av W. J. de Haas och Kramers,
har de Haas lyckats nå en temp., som
beräknats endast med o°oo44 K överstiga den absoluta
nollpunkten. För framtida forskningar lovande
synes den härigenom vunna möjligheten att
erhålla extremt höga vakua vara.
Sammanslutningar och tidskrifter. Det äldsta
fysiska sällskapet i Sverige är Fysiska
föreningen i Lund, bildad 1871, varvid den omedelbart
förenades med den tidigare grundade
Mathe-matiska föreningen. Då intresset småningom
alltmera övergick till de fysiska problemen, antog
sammanslutningen 1904 namnet Fysiska
föreningen. Fysiska sällskapet i Uppsala stiftades
1887 och har sedan dess fört en livaktig
verksamhet. Fysiska sällskapet i Stockholm bildades 1891
på initiativ av dåv. docenten S. Arrhenius. 1892
stiftades Fysiska sällskapet i Göteborg på initiativ
av dåv. lektorerna P. G. Laurin, J. M. Lovén och
C. A. Mebius. Svenska fysikersamfundet grundades
1920 med ändamål at främja fysisk forskning,
sprida denna vetenskaps resultat samt för
densamma intressera en större allmänhet. Samfundet
utger sedan 1921 tidskr. ”Kosmos”.
— England: Physical Society (1874;
”Pro-ceedings” och ”Reports on Progress in
Phy-sics”). — Tyskland: Kaiser-Wilhelm-Institut
für Physik (1911); Deutsche physikalische
Ge-sellschaft (1845; ”Verhandlungen”). —
Frankrike: Fédération franqaise des sociétés de
phy-sique (1920); Société franqaise de physique (1873;
”Bulletin des séances” och ”Le Journal de
physique et le radium”); Union des physiciens (1906;
”Bulletin”). — Schweiz: Physikalische
Gesell-schaft (1887). — Ryssland: Fizitjeskij institut
im. P. N. Lebedeva — P. N. Lebedev Institute
of Physics. — Polen: Polskie towarzystwo
fi-zyczne (1920; ”Acta physica polonica”). — Kina:
National Research Institute of Physics (1929);
Physics Society of China (1932; ”Physics
Journal”). — Förenta staterna: American
Physical Society (1899); American Institute of
Physics (1931; ”The Physical Review”, ”Reviews
of Modern Physics”, ”American Journal of
Physics”, ”The Review of Scientific Instruments”,
”Journal of Applied Physics” samt ”Physics
Today”); Optical Society of America (1916;
”Journal”); Acoustical Society of America (1929;
”Journal”).
De viktigaste tidskrifterna i fysik,
förutom ovan nämnda, äro i Norge ”Fra
fysik-kens verden” (utg. av E. A. Hylleraas, J. Aars,
H. Ormestad). — Holland: ”Physica”. —
England: ”The Philosophical Magazine”; ”Journal
of Scientific Instruments”. — Tyskland:
”Zeit-schrift für Physik” (utg. av M. v. Laue & R. W.
Pohl); ”Physikalische Zeitschrift” (utg. av P.
Debye & R. Seliger); ”Annalen der Physik” (utg. av
E. Grüneisen); ”Zeitschrift für Naturforschung”. —
Frankrike: ”Annales de physique” (utg. av
M. Brillouin, M. de Broglie, A. Cotton). —
Schweiz: ”Helvetica physica acta” (utg. av
M. Fierz). — Ryssland: ”Journal of Physics”
(utg. av P. L. Kapitza). — C a n a d a: ”Canadian
Journal of Research, Sect. A.”
Litt.’. Handböcker: A. Winkelmann,
”Hand-buch der Physik” (2 Aufl., 6 bd, 1905—09); H.
— 885 —
— 886 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
