Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fysiologi - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYSIOLOGI
störbarhet ägde oinskränkt giltighet för
livsprocesserna. Kemiens stora betydelse för f:s utveckling
framgår med tydlighet därav, att denna
vetenskaps tillämpning inom f. skilts som en
självständig vetenskapsgren, den fysiologiska
kemien el. biokemie n*. Även fysikens
tillämpning inom f. har vid ett flertal univ. givit upphov
till inrättandet av särskilda lärostolar i b i o f
y-s i k. Även om f. sålunda utvecklat sig till en
exakt naturvetenskap, som särsk. under de senaste
årtiondena gjort anmärkningsvärda landvinningar,
har den dock icke kunnat lämna något svar på
frågan om det själsligas uppkomst ur materien.
Visserligen föreligga försök till en tolkning härav,
men då vårt vetande om energiförändringarna i
cellernas inre och energiformernas innersta
väsende ännu är synnerligen bristfälligt, utmynna
dessa tolkningsförsök mestadels i filosofiska
spekulationer, ej kontrollerbara med f:s
arbetsmetoder. F. anser därför sin nuv. arbetsuppgift ligga
i ett utvidgande och fördjupande av vår kännedom
om de i organismen skeende processerna och anser
sig ha givit en fysiologisk förklaring av dessa,
då den kunnat härleda dem som resultat av
föreliggande kemisk-fysikaliska betingelser. — Studiet
av de normala livsföreteelserna har i icke ringa
mån blivit fruktbringande för vår uppfattning om
och behandling av kroppens sjukdomar. Sålunda
äro t.ex. behandlingen av sockersjuka med insulin
och behandlingen av perniciös anemi med
leverdiet el. leverextrakt baserade på forskningsrön
från f., liksom studiet av körtlarna med inre
sekretion givit månget resultat — förutom insulinets
upptäckt —, som kommit mänskligheten till godo
vid diagnosticerandet och bekämpandet av
sjukdomar.
Fysiologiens historia. Den första
sammanfattningen av den västerländska kulturvärldens kunskaper
om livsföreteelserna, vilken kan sägas ha
beröringspunkter med vår nuv. uppfattning om f., finner man
hos Aristoteles. Även om dennes framställning är
starkt färgad av filosofiska spekulationer, synes
han dock ha gjort systematiska iakttagelser av
organen hos döda djur för att komma fram till
en enhetlig uppfattning om de olika organens
funktioner. Det fysiologiska experimentet synes
först under den alexandrinska skolans epok i
början av 300-talet f.Kr. ha kommit till mera
vidsträckt användning vid studiet av livsföreteelserna.
Denna skolas läror känna vi emellertid endast
genom Galenos’ skrifter. Denne lämnade i ”Om
organens bruk” en helgjuten framställning av
organens samarbete till en ändamålsenlig
organism. Hans stora kunskapsrikedom hade sin
grund icke blott i kännedomen om
föregångarnas iakttagelser utan framför allt i av
honom själv utförda försök på levande djur. Han
var den förste store experimentalfysiologen och
utförde bl.a. operativa ingrepp på ryggmärg och
hjärna samt konstaterade uppkomsten av
förlamningar av kroppsdelar nedanför
överskärnings-stället. Galenos’ verk blev dock icke så
befruktande för den vetenskapliga forskningen, som man
kunde ha väntat. Hans läror ansågos ofelbara,
och ingen vågade ifrågasätta deras riktighet.
Först under renässansen fortsattes
fysiologistudiet på experimentell basis. Genom
undersökning
ar av Vesalius, Serveto, Colombo och Cesalpino
över blodkretsloppet visades oriktigheten i
Galenos’ uppfattning av detsamma, men först med
William Harveys upptäckt av stora
kretsloppet bröts auktoritetstron på Galenos definitivt.
Harvey har därför ansetts som den moderna f:s
fader. — Frånsett enstaka mera filosofiskt lagda
forskare, ss. Paracelsus, fördes
fysiologiforskningen under 1600- och 1700-talen raskt framåt av en
rad utmärkta forskare. Nämnas böra Borellis
undersökningar över muskelkontraktionen, Halls
försök över de hydrodynamiska krafternas
betydelse för blodets cirkulation, Mayons
framställning av andningens f. och kemi, Spallanzanis över
matsmältning och fortplantning, Galvani och
Volta med sina för elektrofysiologien
grundläggande försök och Haller, som i ett monumentalt
verk samlade tidens fysiologiska vetande. Av
revolutionerande betydelse för f. blev Lavoisiers
upptäckt av syret och hans undersökningar
över dettas roll vid förbränningen och
värmebildningen inom djurorganismen. De framsteg
inom f., som sålunda inletts under
1600—1700-talen, fortsatte under 1800-talet och gynnades av
de stora upptäckterna inom fysiken och kemien.
Som framstående experimentalfysiolog kan
nämnas Magendie, åt vilken det första fysiologiska
speciallaboratoriet upprättades (Paris). Bland
hans lärjungar var Claude Bernard ett snille,
överlägsen sin läromästare. Dennes arbeten
omfatta snart sagt alla f:s och
experimentalmedici-nens områden och ha varit normgivande för
forskningen på dessa områden in i våra dagar. I
Tyskland framträdde J. Miiller som den ledande
fysiologen. Bland hans många lärjungar märkas
matematikern, fysikern och fysiologen L.
Helm-holtz, banbrytare inom den fysiologiska optiken
och akustiken, E. Du Bois-Reymond, som spec.
studerade nervsystemets förhållande till elektrisk
ström, samt E. W. Brücke, matsmältnings- och
sinnesfysiolog. Till denna generation av forskare
hörde vidare bröderna E. H. Weber och W. Weber,
som från fysikalisk synpunkt behandlat viktiga
sinnesfysiologiska problem, samt C. Ludwig,
kanske mest känd för att kring sig ha samlat en stor
skara elever. Holländaren C. Donders gjorde
anmärkningsvärda undersökningar över ögats f.
Vidare kunna nämnas E. F. W. Pflüger, J. v. Liebig,
E. Hering och É. J. Marey. Hjärtats f. studerades av
W. H. Gaskell och W. Einthoven, som konstruerade
stränggalvanometern. Framstående fysiologer
voro vidare E. H. Starling och W. M. Bayliss, båda
kända för hormonundersökningar, den förre även
som läroboksförf. Av senare verksamma
fysiologer kunna särsk. framhållas I. P. Pavlov, med
forskningar över matsmältningens f., A. V. Hill,
över muskelkontraktionens f., A. Krogh, över
blodomloppets, spec. hårrörskärlens f., T.
Thun-berg, över vävnadsenzymernas f. Nervsystemets
f. har med den moderna radioteknikens hjälp
studerats av bl.a. C. D. Adrian, C. Sherrington, J.
Erlanger och H. S. Gasser, näthinnans funktion
med samma hjälpmedel av R. Granit. — Den
moderna f. i Sverige grundlädes av Frithiof
Holmgren, Christian Lovén och Magnus Blix.
Holmgren, verksam i Uppsala, inrättade det
första fysiologiska laboratoriet i Sverige 1862. Lo-
— 891 —
— 892 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
